Ett öppet brev till Blondinbella

Jag vill inte på något sätt kritisera hur Isabella utrycker hur hon mår, och jag förstår verkligen henne. Men jag har själv varit där, och insåg ganska snabbt efter förlossningen att man INTE får sin kropp tillbaka på ganska länge, och faktiskt blir ingenting sig likt längre. Det pratas mycket om hur mysigt det är i bebisbubblan, men ofta hålls det tyst om det jobbiga. Därför tänkte jag skriva ett öppet ”svar” till Isabellas inlägg. Och självklart är det inte likadant för alla, men detta är åtminstone vad jag upplevde (och jag vet att jag inte är ensam).

”Imorgon är det sju veckor kvar. Som jag längtar. Jag längtar efter att få äga min egen kropp igen. Kunna vända och vrida på mig i sängen utan att flytta runt kuddar och känna mig som en ko eller valross.”

Brösten. Jag säger bara det. Dessa jäkla mjölkbomber som hela tiden är i vägen och läcker så det är helt omöjligt blött överallt. Den första månaden efter Ludde var född fick jag tvätta alla lakan dagligen och dessutom skura golvet vid min sida för det bara luktade sur mjölk och svett. Fräscht va? Och ont gör brösten mest hela tiden så det var ännu svårare att hitta en bekväm position. Att ligga på magen var ju helt uteslutet.

”Kunna få sova en hel natt utan att gå upp och kissa (ja ja sen kommer jag vakna av bebisen men det är annorlunda)”

Ja, det är annorlunda. För nu under graviditeten kan man förhoppningsvis gå på toaletten och sen direkt gå och lägga sig igen. Visst kan det vara svårt att somna om, men jag lovar att det är lättare än när man har en bebis som ska matas och bytas på samt mycket troligt tröstas.

”kunna få gå ut och springa eller bara att gå långt utan att bli andfådd”

Alltså värken jag hade i underlivet och svanskotan så fort jag gick längre än några hundra meter var inte kul. Jag hade inte ens en svår förlossning och tror bara jag syddes tre stygn. Men de där romantiserade barnvagnspromenaderna uteblev den första tiden.

”få måla tånaglarna själv”

Ok, när ska man få tid till det? Man vill ju inte direkt ha nagellacksångor precis intill bebisen och när man väl lyckas lägga ifrån sig hen så prioriterar man att få ta en dusch (om det nu finns tid till sig själv och man inte behöver tvätta/städa/laga mat/äta etc). Duscha gjorde jag de första veckorna så ofta jag bara kunde av uppenbara skäl.

”få ha snygga underkläder som inte behöver vara praktiska”

Hahaha jo de första veckorna använde jag BB’s nättrosor med vuxenblöjor i pga att jag hade så mycket avslag. Efter det var bekväma trosor definitivt en prioritet och jag gick igenom MÅNGA paket av apotekets nattbindor (libresse och always har en yta som gör att stygnen fastnar i dem och DET är inte skönt).

”påminna mig själv att jag måste knipa när jag ska nysa”

Oj, jo för efter man tryckt ut en bebis ur sin vagina läcker man mindre? Knappast. Min förhoppning är att kunna opereras så småningom efter Filippa är född så jag äntligen ska kunna hoppa, springa, skratta, nysa, hosta etc utan att behöva byta trosor.

”få sova på magen som jag har gjort i 22 års tid”

Ja, förutom dom där mjölkbomberna som sitter i vägen och gör det omöjligt.

”Sedan längtar jag efter att få vara intim med min man utan att känna bebisen sparka ..”

Att ens låta någon komma i närheten av mitt underliv de första två månaderna efter förlossningen var för mig väldigt skrämmande. Plus avslaget då samt mjölkbomberna som läckte. Sexy!

Trots allt detta som jag har framför mig längtar jag absolut efter både förlossning och tiden efter med liten bebis. Men kanske jag inte känner samma brådska inför att den tiden ska komma som jag gjorde sist. Och kanske jag inte tycker att det där med att behöva springa och kissa på nätterna, eller att jag måste ständigt tänka på hur jag står och går för att inte få ont i ryggen är lika jobbigt nu.

Alla upplever graviditeten och första tiden med bebisen olika, men här kommer bara en liten varning för att det kanske inte blir sådär gulligt och fantastiskt som man vill att det ska bli. Och känslan av att ”få tillbaka sin kropp” troligtvis inte kommer ske dagen efter förlossningen utan snarare efter sista dagen av amningen många månader senare (ammar man inte vet jag inte hur det känns och det kan jag inte uttala mig om). Så försök att njuta lite mer av graviditeten och tids nog kommer den magiska, jobbiga, tröttsamma, kärleksfulla, känslomässiga, smärtsamma, läskiga, underbara tiden med ett spädbarn!


Ludvig ca 36 timmar!

22 thoughts on “Ett öppet brev till Blondinbella

  1. Jag måste säga att du har skrivit det väldigt bra (och roligt).
    Jag reagerade också på det hon skrev i inlägget.
    Har du skickat det här till henne? Det tycker jag att du ska göra, eftersom det är så bra skrivet och absolut inte på ett elakt sätt. Utan mer dina upplevelser, som delas av så många andra.

    ”Oj, jo för efter man tryckt ut en bebis ur sin vagina läcker man mindre? Knappast.” hihihi 😉

    1. Tack! Jag tror nog Bella är ganska bra på att stänga av vad alla andra säger till henne. Lite synd bara speciellt då hon har historia med depression och hoppas bara hon ser realistiskt på vad som komma ska!

  2. Det värsta enligt mig var helt klart all mjölk – överallt! Som tur är stabiliseras den så småningom, annars hade jag nog inte fortsatt att amma! Jag hade aldrig trott att det skulle göra så ont i början heller, amningen tog verkligen tid för mig att tycka om. Amningsnappen var lösningen för mig. Kram!

    1. Precis samma här. Men som du skriver så är det tur den stabiliserar sig så småningom. Jag hade bara inte fattat hur det skulle läcka överallt i början!
      Kram

  3. Ja hösten har kommit till skåne, fast idag sprack det upp och blev nästan 20 grader! Härligt 🙂

    Vilket intressant inlägg, livet efter graviditeten fick man aldrig höra om när man var gravid. Enligt mig var det värre trots att jag hade en väldigt jobbig gravidtet. Jag kunde inte gå promenader med vagnen förrän det kändes som att allt skulle trilla ner, FY! Sömn fanns inte i vårt hushåll förrän Nelson blev sådär 8-9 månader. Jag kissar fortfarande lika mycket som en gammal tant, puh…

    Amningen vet jag inte så mycket om, testade men slutade lika fort.

    Ha en fin helg!

    KRAM

  4. Oj, oj, oj: WORD! Och 15 månader efter förlossningen har jag inte fått tillbaka min kropp. Kroppen blir oftast aldrig sig lik, och ska den likna den kropp man hade innan behöver man jobba hårt för det och det har inte jag gjort… (så jag vet att jag får skylla mig själv).

    En sak jag tyckte var jobbig var ju att behöva sova med bh (och inläggen) för att jag annars läckte så mycket mjölk… Så jäkla obekvämt! Och sen är jag faktiskt ledsen över hur magen ser ut, även om jag mycket väl vet att jag jobbat hårt för att få bort den som sagt.

    Jag hoppas att Blondinbella får det bra, men det är bra om man får lite förvarning om verkligheten. Det är ju inte sådär rosenskimrande som många tror tyvärr.

    Kram!

    1. Just dom där läckande tuttarna var något som jag inte hade räknat med! Och att hela tiden behöva ha bh på sig.

      Men angående sin kropp är det bästa att bli gravid igen, då blir magen (illafall temporärt) fin igen! 😉

      Kram

  5. Intressant! Jag håller med om att tiden efter förlossningen inte alltid var så lätt men jag upplever tvärtom att jag verkligen blev varnad för det från alla håll och kanter. Nästan så det gick till överdrift. Om hur ont det skulle göra att amma. Om att inte få sova en hel natt igen. Om hur trött man skulle vara. Att man inte skulle kunna gå eller sitta ordentligt för att det skulle göra så ont. Om hur förhållandet skulle påverkas. Hur kroppen skulle påverkas och aldrig bli sig lik igen, osv, osv. Och mycket stämmer ju. Men personligen blev jag till slut lite trött på alla dessa varningens ord. Jag behövde nog känna lite pepp och få höra mer positiva saker för att kunna ladda inför förlossningen och känna att det väntade något fantastiskt och en massa bra saker att se fram emot. Även om jag visste att livet kommer bli helt annorlunda och att allt inte alltid kommer vara rosenskimrande och fantastiskt.

    1. Att få varningen att det skulle bli jobbigt eller att man inte skulle få sova efter bebisen är född är ju ungefär lika hjälpsamt som att få höra att förlossningen skulle vara smärtsam. Däremot tycker jag att just de kroppsliga förändringarna är något som kan vara bra att vara förberedd på. Och just känslan att efter de 9 månaderna man burit på barnet i magen så slutar man inte vara precis lika låst de kommande månaderna. Känslan av hur orättvist det är att man gått igenom en graviditet samt en förlossning men inte får lov att andas ut efteråt för då börjar istället förlossningskomplikationer, amningskomplikationer etc.

  6. klockrenaste jag någonsin läst, och så rätt! 😀

    Är du sugen på att vinna ett par linser till halloween kanske eller bara till andra saker så borde du kika in min tävling jag har på bloggen just nu!
    (jag har även veckans blogg och gör enkla headers)
    Hoppas vi ses där 🙂
    Kram!

  7. Bra inlägg! Känner precis igen mig nu fyra veckor efter min förlosdning. Men det som ändå är skönt är att man inte behöver jobba iallafall utan faktiskt kan skrota runt i mjukiskläder och mjölkfläckiga amningslinnen. Att vara gravidtrött och så ofokuserad som jag var på slutet var ingen hit, men jag antar att det beror på vad man jobbar med. Och som jag förstått det så ska ju Bella börja jobba så snabbt som möjligt efter förlossningen, det kan ju bli ganska tufft. Hoppas bara hon lussnar på sig själv och faktiskt tar ett break om det inte känns bra och inte försöker bevisa nått genom att köra på som vanligt…

  8. Väldigt bra skrivet! 🙂 Känner också igen mig i en del av sakerna. men jag tror din första tid var betydligt jobbigare än min. Jag är dock en sån som målar fan på väggen så jag blev nog positivt överraskad. Hoppas det blir bättre denna gång, och om inte annat är du ju mer förberedd nu som sagt och får förhoppningsvis mycket avlastning också! Kram

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s