Varje timme känns som en evighet

Huset är knäpptyst. Alla sover förutom jag. Jag är trött och borde sova, men kan inte. Istället googlar jag på allt som jag undvikit att googla på under hela graviditeten och hittar en massa skrämmande upplysningar som man i mitt skick inte ska läsa. Jag skulle egentligen varit på kontroll på MVC igår, men dom ringde och bokade om tiden till måndag istället. Vilket jag idag grämer mig för. Jag vill att någon ska berätta för mig att bebisen mår bra där inne. Att hennes lilla hjärta pickar på som det ska och att hon har tillräckligt med vatten etc.

Jag vet att jag borde njuta av dessa sista dagar. Jag som vanligtvis ställer höga krav på mig själv att alltid vara effektiv, jobba och fixa, har nu ett frikort och kan ligga på sängen och bara glo på serier och käka karameller. Vilket är precis vad jag behöver. Men faktum är den att jag bara känner mig så ledsen hela tiden. Går hormonerna i högvarv i slutet av graviditeten kanske? Fysiskt mår jag ju förhållandevis väldigt bra. Visst, är extremt trött och har tusen sammandragningar och förvärkar om dagen, men kroppen känns annars relativt frisk och stark. Men psykiskt… Nej, det känns kämpigt. Om man bara hade kunnat sova lite mer bara.

IMG_2637IMG_2641

Jag måste bara berätta om Ludvig inatt. Han vaknar i stort sätt varje natt och nu när Linus är hemma så går han in till honom och sover resten av natten hos honom. Men inatt tassade han in helt tyst till oss och stängde sen dörren efter sig. Han hade inte kunnat vara tydligare med att han faktiskt ville sova inne hos mamma och pappa. Så himla gulligt! Dessvärre innebär att ha honom i sängen att jag sover ännu sämre, men det fick det vara värt. 💕

4 thoughts on “Varje timme känns som en evighet

  1. Förstår din känsla…Dagarna efter ”datumet” är jobbiga. När man planerat och sett fram emot en viss dag är tiden efter blanka och man vet inte var man ska ta vägen… Men försök att sysselsätt dig med något som inte kräver för mycket av dig. Då går tiden fortare och man grubblar inte så mycket. Ja, enkla råd, men antagligen svåra att ta till sig när man själv är mitt uppe i det.
    Även om det är jobbigt för dig är det trots allt bra för lilltjejen om hon kan vänta till nya året. Tänker på dig och du är såå fin med din goa mage. ❤

  2. Anna jag vet ju hur sjukt jobbigt det är! Skulle gärna vilja ha ett tredje barn lite senare kanske, men skräms mest av tanken på hur jobbigt det är att behöva gå extra länge när man redan har barn att ta hand om, haha… Gillar inte alls att vara gravid, och man börjar bli galen på riktigt när man går över. Folk fattar liksom inte hur jobbigt det är…Men det TAR slut, och troligen behöver du inte vänta två veckor till eftersom du inte gick över med Ludvig! Tänk på att hon förmodligen växer till sig därinne så hon är starkare och allt kommer gå smidigare med amning etc när hon väl kommer ut 🙂 Och enligt Pers mamma som fött 6 barn går förlossningen lättare om man går över och de ”växt till sig” haha… 😉 Håll ut, du klarar det! Massor med kramar!

    1. Tack Anna för peppen!!!! Det känns faktiskt bättre nu när vi börjar närma oss nyår. Då har man liksom ett nytt mål, att hamna på andra sidan…
      Kramar!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s