Ensam är starkast?

Vi var alla lite tröttare, snuvigare och lite hängigare än vanligt. Dessutom var hela huset ett totalt bombnedslag. Och i eftermiddags körde vi pappan till Arlanda. Herregud tänkte jag. HUR ska vi greja detta?

Men märkligt nog så är det då man lägger i en ny växel. Kommer hem och röjer i huset, värmer upp maten som pappan förberett (tack- mums!) sätter på en tvättmaskin och börjar sedan de vanliga kvällarutinerna med barnen. Hela tiden varvat med att dricka hett honungsvatten. Men, jag grejade det utan några sammanbrott eller konflikter och båda sover nu sött. Härligt!

Så där har ni svaret på frågan många ställer: Hur klarar du att vara själv så mycket med två barn? Jo, när man väl står där själv förvandlas man till en supermom. När Linus är hemma är jag ineffektiv och saker går oftast inte alls lika smidigt. Självklart vill vi att han ska vara hemma så mycket som möjligt, men så mycket lättare är det inte att vara två! 😊


Lite schletna men ganska glada ändå!

2 thoughts on “Ensam är starkast?

  1. Det är ju så, man slappnar av och förlitar sig på den andra parten när dem är hemma men är man själv så är det bara att kämpa på, för ingen kommer göra det om inte man själv gör det. Märker det himla tydligt här hemma också!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s