Fredagsmyset som kom av sig

Helena från bvc var här på eftermiddagen och då kände jag mig pepp och relativt smärtfri (mer om hembesöket en annan dag). Granntjejen som ska hjälpa till på eftermiddagar kom dessvärre förbi och berättade att hon hade ont i halsen, så vi vart överens om att det var bäst hon håller sig hemma. Det var inte mycket att göra och Casper fick hänga med till förskolan för att hämta de stora.

Inga problem med Casper, men jag började få ont i underlivet. Riktigt ont så jag bönföll Ludde som skulle visa en massa saker att skynda sig. Väl hemma går jag på toaletten och det liksom forsar blod ur mig. Ok, kanske inte forsar, men det kändes onekligen så. Och så jäkla ont gjorde det.

Jag sätter mig på soffan med Casper och kan bara viska till Ludvig och barnen för annars gör det ondare. Jag ser hur Ludde gör illa Filippa med flit om och om igen och jag bara börjar storgråta. Gråta för jag inte kunde göra något, och gråta för att min kille som alltid varit så fin mot alla nu uppenbarligen är påverkad negativt av vår situation. Även när Filippa föddes var det alltid han och jag. Det känns som det är borta. Så jag gråter och kan inte sluta gråta.

Efter en middag bestående av rostisar och saft, gjorde jag välling och vid 19:00 gick vi upp och läste en pixibok. Mer orkade jag inte. Jag somnade nästan sittandes i Luddes säng med Casper i famnen, men bestämde mig för att fylla en bricka med all möjlig ätbar energi och bara chilla i min säng.

Stärkt av en skål nyponsoppa och skorpor samt två alvedon och en massa saft, mår jag bättre nu men känner mig ganska tom. Angående smärtan så antar jag att det berodde på att jag rev upp såret där moderkakan suttit fast när jag hämtade barnen. Det kan också vara så att fosterhinnor fortfarande är kvar och som måste ut. Så var det när jag fick Filippa. En dag kom det plötsligt något som såg ut som en kvarglömd plasthandske ur mig. Usch, vidrigt! Oavsett så måste det vara bättre imorgon för annars måste Linus komma hem. Det är inte humant att behöva genomlida detta och samtidigt ansvara för tre barn under 4 år.

Bild 2015-11-27 kl. 21.02
Jag tog precis en macbook photo booth bild vilket var en evighet sedan sist och så kom dom senaste bilderna upp…
Bild 2014-03-21 kl. 15.57
När Ludde var 2 år och världens finaste storebror till Filippa.
Bild 2013-12-19 kl. 16.21 #3
Och mammas älskling…

3 thoughts on “Fredagsmyset som kom av sig

  1. Hej Anna! Var inte ledsen, det blir garanterat bättre sen när du repat dig. Det måste vara otroligt tufft att sitta själv med tre små knappt en vecka efter förlossning när man är så skör, det är inte många svenskar som får erfara. Vi är ju så bortskämda med att pappan tar ledigt MINST två veckor. Du är stark som klarar det ❤️ Det är en stor omställning för Ludde förstås, men det ni har är inte borta och kommer finnas kvar så oroa dig inte för det ❤️ Kramar!

  2. Men darling! Jag satt o fulgrät en stund igår för barnen bråkade så mycket. Man orkar bara en viss mängd… Och att vara nyförlöst och ha så ont på det!? Nä, det är fan inte mänskligt. MÅNGA kramar till dig och hoppas du snart mår bättre! ❤

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s