Bebisskrik = kryptonit

Det finns inget som stressar och påverkar mitt humör som när Casper skriker. Är de andra barnen på tex förskolan är det inga problem. Då är jag lugnet och tålamodet själv. Men när vi alla 4 är tillsammans och Ludde och Filippa bråkar och Casper börjar skrika får jag totalt psykbryt.

Eller som imorse vid frukostbordet när Ludde vill att jag ska bre en smörgås åt honom och Filippa gastar om att hon vill höra ”Let it go” igen samtidigt som Casper bara gråter. Psykbryt. Speciellt när Ludde äter en tugga av smörgåsen och sen säger att han är mätt.

Igårkväll kämpade jag i två timmar med bad, pyjamaser, blöjbyten, välling, tandborstning etc med två väldigt osamarbetsvilliga barn och en ledsen bebis. Till slut när klockan passerat 20.00 fick jag nog och gick över till grannen med Casper. Det gick inte längre. Iallafall inte utan att tappa behärskningen.

När jag lämnat Casper och gick upp till Ludvig och Filippa var det som en stillhet la sig över alla tre. Vi läste några böcker, myste, och kunde säga godnatt i lugn och ro. Sen satt jag på en stol i deras sovrum tills dom somnat. Och då gick jag och hämtade hem min bebis igen. Otroligt hur mycket drama en liten tvåmånaders pojke kan skapa! Även om det förstås inte är hans fel. Det är ju bara det att hans skrik är mitt kryptonit.

image

Men han är söt när han sover. 😉 Älskar sin tumme till mammans förtret