Jag säger JA till surrogatmödraskap

Igår bestämde regeringen att det ej ska bli lagligt med surrogatmödraskap. Inte ens om surrogaten vill ställa upp utan ersättning. Detta tycker jag är fel! Jag förstår självklart att det är en väldigt känslig fråga där folk har starka åsikter. Jag kan tycka att båda sidorna har bra argument, men jag anser att varje kvinna ska få besluta över sin egen kropp och livmoder.

Sommaren 2002 bodde jag i USA och väntade efter min utbildning på att ett temporärt arbetstillstånd skulle utfärdas. Jag hade inget att göra om dagarna när jag läste en artikel om äggdonation och ett företag som hjälpte par som inte själva kunde bli gravida att hitta en passande donator. Jag kontaktade kvinnan som driver denna förmedling och detta resulterade i att jag vid 4 tillfällen donerade ägg till 3 olika familjer och resulterade i 5 barn. Först Ian, sen tvillingarna Catherine och Stefan, och slutligen syskonen Anna och Sierra. Detta skedde under loppet av 4 år.

Visst fick jag en liten ersättning  (Washington State som jag då bodde i gav lägst ersättning i USA), men det täckte i princip bara utläggen för resor och förstås tiden. Med andra ord hade det inte varit värt alla smärta, sprutor och dagliga läkarbesök i en månads tid om jag gjort det för pengarna.

Nej, jag gjorde det för att jag kunde ge denna fantastiska gåva till dessa underbara ofrivilligt barnlösa par. Kärleken man fick av familjerna samt all sjukhuspersonal var obeskrivlig. Jag blev behandlad som en ängel. Som ett helgon.

Nu har jag fortfarande kontakt med den sista familjen och vi chattar ofta på Facebook och när Casper föddes skickade dom presenter till honom. Alla barnen är medvetna om att de blev till med hjälp av äggdonator (jag fick det inskrivet i kontrakten då jag tycker det är viktigt med öppna kort) och när jag först träffade Anna och Sierra hade föräldrarna berättat att jag var ”The lady who helped mommy get pregnant”. Nu är de större och vet precis hur det gick till.

Jag har aldrig ångrat mig, och innan jag fick egna barn kände jag att donera mina ägg var det största och bästa jag någonsin gjort. Nu när jag är trebarnsmamma har jag en ännu större förståelse för vilken lycka dessa barn skänkt sina familjer. Och inte bara föräldrarna utan hela släkter. Själv kan jag titta på barnen och se en del av mig i dom, men aldrig att jag känt att de är mina barn. Jag har helt enkelt bara hjälpt till att sätta dom till världen.

Och varför berättar jag detta då? Egentligen kan man inte jämföra äggdonation med surrogatmödraskap, men viljan att hjälpa de som så desperat önskar egna barn är den samma. Att bära ett barn bildar säkert ett ännu starkare band även om det genetiskt inte tillhör en själv så som det gör vid äggdonation. Men glädjen och kärleken i att hjälpa någon måste ju också vara så mycket större?

Självklart ska det finnas ett regelverk i hur surrogatmödraskap ska ske för att säkerställa att det inte sker under tex tvång eller utpressning samt ska väldigt tydliga kontakt skrivas. Men om allt sker under kontrollerade former kan jag inte förstå varför det ska stoppas av vår regering?

Jag säger JA till att ofrivilligt barnlösa oavsett orsak ska vid möjlighet kunna få barn med hjälp av en surrogatmamma!

image
Jag med Anna och Sierra 2009

One thought on “Jag säger JA till surrogatmödraskap

  1. Jag håller helt med. Är själv en av dem aldrig skulle fått barn om inte IVF funnits. Men för många fungerar inte det alternativet och ofrivillig barnlöshet är en stor sorg och ett mörker.

    Jag har bekanta som använt sig av surrogatmamma i Indien för att få barn och de ville inget hellre än att detta skulle gått att lösa i Sverige där de också hade en nära släkting som ville ställa upp.

    Att adoptera har blivit mycket krångligt och svårt och mängden krav ökat. Antalet barn är färre och vissa länder har helt tagit bort Sverige som mottagarland i och med att vi tillåter homosexuella att adoptera (vilket jag tycker ska vara självklart men som tyvärr fått tråkiga konsekvenser).

    Att säga nej för at det finns risk för att någon ska utsättas för påtryckning tycker jag är lite lamt. I förhållanden finns det i så fall också risk för påtryckning om barn/fler barn/inga barn. Jag tror på människor och deras förmåga att fatta egna beslut utifrån va de vill och inte vill. Att neka någon möjlighets att få barn när det finns en potentiell surrogatmamma (kanske en syster eller nära släkting) som gärna vill ge den gåvan, tycker jag är helt galet.

    Naturligtvis ska det ske under ordnade och reglerade former och med surugatmmamans hälsa och önskemål i fokus.

    Jag är så oerhört tacksam, varje dag faktiskt, över de två barn som jag fått tack vare IVF. Livet utan dem hade varit… ja jag kan faktiskt inte ens föreställa mig hur det hade varit. Men alla är inte lika lyckligt lottade som jag, mina tankar går till alla dem som hoppats på denna utredning och på att äntligen kunna få bli föräldrar. ❤️❤️❤️

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s