Realism

Jag känner mig så känslosam för tillfället. Det är mycket nu. Ludde fyller 4 år imorgon och hjärtat bara sväller över av kärlek. Samtidigt har vi haft det väldigt tufft den senaste månaden  (året?) och jag känner mig hjälplöst otillräcklig. Min morgon bestod av att ligga gråtandes på köksgolvet pga totalt slutkörd men jag orkar inte skriva mer om det. Kanske när vi kommit ur svackan och jag kan se tillbaka objektivt?

Tack och lov kom Linus hem vid lunch och tog alla barnen och åkte till ett lekland tillsammans med farmor och farfar så jag fick sova! Jag tryckte i mig en stor tallrik pasta och sov sen 3,5 timmar. Underbart! På kvällen drack jag en halv liter fanta och käkade nästan en hel pizza (jag har börjat äta mjölkprodukter, håll tummarna!). Låter kanske inte som det sundaste beslutet men precis vad jag behövde!

Nu ska jag försöka sova även om hundra tankar snurrar i huvudet. Fatta att för fyra år sedan var jag inte mamma och nu är det främst mammarollen som jag identifierar mig med. Vem var jag då? Eller kanske mer befogat att fråga sig själv: vem är jag nu?

image

Snacka om reality… T-shirt som är omedvetet ut och in. Båda axlarna är nedkräkta. Linus mjukisbrallor för jag hade inga rena. Random vante på golvet och hårborstar (till barnen. Själv har jag icke borstat håret denna veckan iallafall) på hallbänken. Och Totti som tittar på matskålen som ekar tomt. Oh glamour! 😁

One thought on “Realism

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s