Trött på att vara mamma

Egentligen får man väl inte säga i sociala medier att man vill bort från sina barn. Att man tröttnat på deras sällskap. Men tyvärr är det ett faktum. Jag antar (hoppas) det är för att jag haft NOLL egentid de senaste veckorna. Och pga magsjuka har härjat på förskolan har jag hållt barnen hemma, och ja, det blir bara för mycket till slut. Så kombinerat med sälj/flyttstress så är jag bara less. 

Idag har jag verkligen varit den sämsta och tråkigaste mamman. Jag är så osugen på att hitta på något har bara velat sitta med min kaffekopp och surfa på mobiltelefonen i köket. Hemskt. Filippa och Ludde är ju duktiga på att hitta på saker själva, men Casper hatar att ha tråkigt. Och när han inte får klättra på möblerna blir han vrålarg. 

Nu vet jag att detta är tidsbegränsat. I april får jag mitt liv tillbaka. Huset är sålt och Casper har börjat på förskolan. Igen, jag vet att man egentligen som mammabloggare ska säga hur jobbigt man tycker det är att sin bebis ska börja på förskola och hur mycket man kommer sakna hen. Men nej, jag längtar tills denna mammaledigheten är över! Att få jobba, träna, och bara få avsluta vad man påbörjat utan att bli avbruten. 

För att inte avsluta detta inlägg på ett negativt sätt så vill jag bara skryta om vad min vän Martina sa om mina barn. Hon berättade att dom är så öppna och inkluderande och får hela hennes familj att känna sig så välkomna. Hur fint är inte det? Och det är ju sant. Dom har alltid gladeligen delat med sig av sina leksaker och låter gästerna välja först. Mina fina barn. Jag ser fram emot att få längta efter dom.