Utmattad

Jag är inte den som gillar att leka hobbypsykolog och sätta diagnoser på mig själv, men det är ju något inte står rätt till. 

Jag är ständigt trött oavsett om jag egentligen borde vara utvilad. Inatt sov jag från 20.00 till 6.00 (med några avbrott förstås) men redan vid 8.00 gick jag och la mig igen pga extrem trötthet och somnade en stund medan barnen lekte.

Jag är hela tiden arg på allt och alla. Caspers skrik och Filippas tjat gör mig absolut vansinnig. Andra människor i min närhet som inte ställer upp vill jag typ skicka en förbannelse på.

Jag gråter så fort jag är själv. Ibland när barnen ser på. Hämningslöst.

Jag är hungrig hela tiden men har ingen aptit hur nu det går ihop. 

Jag får hjärtklappning och skakar i perioder.

Jag har ont i hela kroppen och värk i lederna främst.

Jag kan inte koncentrera mig och imorse när jag skulle åka till öppna förskolan körde jag förbi infarten TVÅ gånger. 

Men samtidigt kan jag också fungera helt normalt i stunder. Som tex när jag är på öppnis så kan jag ha det trevligt och prata om allt möjligt med föräldrarna där. Eller om jag har vänner på besök kan jag också må bra. Dock väljer jag oftast att inte vara social då jag inte orkar. 

Om jag tittar tillbaka så är livet så mycket enklare nu än det var för ett år sedan. Så varför drabbas jag av detta nu? Hur har jag kunnat hålla ihop med kolikbebis, sömnlöshet och magsjuka men falla ihop nu? Nu när sömnen ändå fungerar hyffsat. När barnen är större och mer självgående. 

Om bara några veckor börjar Casper på förskolan och jag får möjlighet att ta hand om mig själv. Äta. Yoga. Vila. Men frågan är hur jag ska klara de närmaste veckorna, dagarna eller timmarna?

Categories JAG