Inget händer…

Denna psykologiska påfrestning med budgivning alltså… Det. Är. Så. Jobbigt.

Efter visningen i söndags hade jag en sån jobbig känsla i magen. Vetskapen om att folk gått omkring och kritiserat mitt hem kändes jobbigt. Men sen kom två snabba bud och det kändes förstås bra.

Nu är det tisdag kväll och inga nya bud och högsta ligger alltså på 5.6. Vilket är jättemycket pengar men saken är den att ett likvärdigt kedjehus här hade visning samtidigt som oss och är uppe i budgivning på 7.125. Sjumiljoneretthundratjugofemtusen! Visst, deras är 15kvm större och tomten lite större, men annars ganska lika och jag tycker mycket bättre om vårt läge.

Men det värsta för mig är att ett par familjer klagat på lukt i vårt hus. Hallå??? Vi har veeerkligen ingen dålig lukt här normalt och definitivt inte när vi skrubbat huset fläckfritt inför visningen. Oavsett känns det enormt förnedrande att detta ens diskuterats. Nu var det ju över 100 människor här så någons skor eller blöja kan ju ha stinkit. Känns ändå extremt ledsamt.

Imorgon ska två familjer som missade visningarna få en ny chans och man kan ju bara hoppas att det sätter igång något. Håll tummarna för oss snälla!

Välkomna in på en luktfri visning!