En bottenlös unge

Att våra ungar har ärvt sin pappas höga förbränning är ju ingen nyhet direkt. Speciellt med Ludde var det besvärligt när han var bebis för trots att han åt mer än sina kompisar så var hans viktkurva låg. Nu är Casper en biffig kille som verkar ha samma förbränning. Vi kan inte förstå hur mycket han äter. 

8.00 På morgonen äter han oftast ett ägg, en smörgås och smoothie. 

9.30 Bara en dryg timme senare är han på förskolan och får mellis och får knäckemacka. 

11.30 Sedan blir det lunch och Casper äter ordentligt. Igår var han en av då få som käkade kalopsen. 

13.00 Efter lunch är det vila och när han vaknar får han 200ml välling. 

14.00 En timme senare är det mellis med frukt och smörgåsar eller yoghurt. Han äter förstås med god aptit. 

15.30 När han kommer hem från förskolan får han mer mellis. Yoghurt, frukt eller klämmis.

17.00 Middagen slukar han med god aptit och igår käkade han 3-4 dl kötttfärsås plus pastan. Då fick han även en klämmis till efterrätt. 

19.00 När det är dags att sova så får han 300ml välling. Ikväll var han alldeles hysterisk när den tagit slut så fick 200ml till.

Sen sover han oftast till 1-2 tiden då han kräver en till flaska välling (300ml) och vaknar igen vid 5 och får ytterligare en stor flaska. 

What’s up with my kid??? Ludde sov hela nätter tidigt och har aldrig ätit på natten och Filippa har inte ätit nattetid sedan hon slutade amma. Jag har försökt avvänja Casper men som sagt, han blir h y s t e r i s k. Det går liksom inte. Det har ju blivit mer extremt sen a) han var sjuk (mao käkar igen sig nu) och b) började på föris och rör sig hela dagarna. Jag känner att vi får bara gilla läget och tänka att han behöver detta nu, men man kan ju inte låta bli att undra när det tänker ta stopp?

Inte helt sällan äter han tills han somnar…