Som natt och dag

Igår morse låg jag på golvet och grät för att…? På eftermiddagen kom min mens och idag har jag varit på teater i city med 12 fyraåringar (och 2 pedagoger och 1 annan förälder) utan att ens få ett stresspåslag. Jag känner mig som en jäkla parodi av kvinna med pms. Hur är det möjligt att en blödning kan vara skillnaden mellan att se allting nattsvart till att gå tillbaka till att vara en toppenmamma? Så sjukt.

Jag berättade för ett tag sedan att jag skulle vara med i en studie om pmds. Jag har varit på mitt första möte där jag fick svara på en massa frågor och fylla i formulär. Då sköterskan som jag träffade uteslöt att jag hade en grundliggande depression och tydliga pdms besvär så har jag nu fått en dagbok som jag ska fylla i. Det ska bli så intressant att sen få se en kurva på mitt mående!

Därefter blir det en månad med Premalex, och därefter den nya medicinen som ska testas. Som jag förstått det så är den nya inte en antidepressiv utan ett ”botemedel” mot vad som är fel. Jag uttrycker mig klumpigt men ska försöka förklara tydligare senare! Det känns iallafall otroligt bra att få ta del av studien och förhoppningsvis få hjälp!

Teater Eva Funck (från Björnes magasin påminde Linus mig om!) med Filippa och hennes förskolekompisar.