Vårdepp

Hejhej! Fan det går inte särskilt bra nu. Tror jag hamnat i någon form av vårdepp. Jag är allmänt ointresserad av det mesta och vill helst bara lägga mig i sängen och dra täcket över mig. Morgnarna är värst. Ibland kan jag undra om det ens är fysiskt möjligt för mig att få iväg ungarna till förskolan. Samtidigt så är det ju mitt enda andrum så på något sätt lyckas jag få dit dom vid tiotiden.

Nu är jag dessutom en vecka innan mensen så alla symtom är ggr tusen. Just nu är klockan 21.15 och jag kan inte få Filippa att sova och mitt tålamod är fullständigt utplånat. Orkar. Inte.

På dagarna försöker jag röra på mig så mycket som möjligt. Ta långa promenader för både kroppen och psykets skull. Sen har jag varit upptagen med att göra min deklaration eftersom jag alltid bokför hela förgående år när det är dags för att deklarera. Måhända ett märkligt system, men jag snöar hellre in mig en period om året än att dras med det dagligen eller veckovis.

Något annat jag brottas med är åldersnoja. Jag känner mig så fullkomligt oduglig och oviktig. Visst, jag är jordens mittpunkt för mina tre barn, men förlåt, jag ser inte det som meningen med livet. Dom växer ju upp och kommer frigöra sig från mig, och vad har jag kvar?

Om någon har tips att dela med sig av hur man kommer ur denna funk. Vårdepp/medelålderskris/pmds. Förutom medicinering. Det har jag på g!

Categories JAG