Längtan efter Koh Lanta

Dag 1 med Premalex och jag går omkring och känner mig konstant full. Okoncentrerad, snurrig och lätt illamående. När jag körde till passexpeditionen idag för att hämta ut Caspers pass slog det mig att jag kanske inte borde köra i detta tillståndet?

Jag har dock känt mig stadig i humöret och har varken blivit arg eller ledsen trots marathonnattningen av Filippa på tom mage.

Men jag känner en allt starkare längtan bort härifrån till värme, lugn och tid till familjen. För två år sedan var Casper bara ett år och mycket har ju hänt sedan dess. Det ska bli så fantastiskt att få dela detta med dom igen.