Totti

Hur börjar man ett sånt här inlägg? Jag har ett behov av att skriva av mig samtidigt som det smärtar för mycket att formulera meningar.

Totti lever inte längre. Och nu måste jag lära mig att leva utan honom. Jag vet inte hur. Det känns som om han alltid funnits med i hela mitt vuxna liv. Han har alltid varit där och nu känner jag att jag tagit honom för givet.

Jag ångrar varje gång jag skällde på honom för han tiggde mat. Jag ångrar varje promenad vi inte gick. Varje uteblivet gos. Han var där för mig, men de senaste åren har jag inte varit där för honom. Och nu saknar jag honom mer än ord kan säga.

Han blev nästan 13 år. Ett långt liv för en hund och han har överlevt alla sina bästisar. Jag är så tacksam för åren vi fick. Att det var just han som flyttade hem till mig i lägenheten i Innsbruck. Ändå smärtar det något ofattbart.

Jag vill berätta hur allt gick till och tacka mina fina vänner där hemma som ryckte in när det behövdes, men jag klarar inte det just nu.

Farväl älskade Totti.

2 reaktioner till “Totti

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s