Vi tar farväl av Totti

Semestern fick en ytterst tråkig vändning med vår älskade Totti som behövde somna in. Min svägerska Sofia skrev på Instagram att det nog inte var en slump att Totti valde att gå över till andra sidan när vi precis åkt och att det var bäst för oss alla. Och det är en fin tanke som jag bär med mig. Han kunde inte heller säga hejdå. ❤

Vi hade en liten cermoni på stranden ikväll och la varsinn blomma i havet och tog farväl. Det kändes fint att tillsammans med barnen prata om allt vi skulle sakna och vad Totti betytt för oss.

Men nu får vi gå vidare och här i bloggen lämnar jag åtminstone temporärt sorgen. Imorgon återkommer jag med inlägg om hur vi har det här i paradiset!

Totti 2005.02.10 – 2018.10.30

Detta skrev jag igår på instagram, men postar det här också för er som inte använder insta.

Jag är överväldigad av all er kärlek efter Tottis bortgång igår. Det betyder mycket för mig.
Jag kände på mig att något inte stod rätt till dagen innan vi åkte till Thailand, men slog bort tanken. När våra hus- och Tottivakter hörde av sig igår med samma känsla insåg jag att det var dags för Totti att få somna in. @paulinapyhajarvi spenderade dagen med honom i soffan där han fick massa gos, och sen kom @astridodell och tog hand om honom. Astrid var ju matte till Tottis livs kärlek, Ester, som gick bort förra sommaren, och Totti blev så glad när Astrid kom och hämtade honom. Han var nog redo att träffa Ester igen.

Totti fick ligga i Esters säng på djursjukhuset när han fick sprutorna som gav honom sin slutliga vila.

Hur mycket vi saknar honom kommer vi nog först inse om 7 veckor när huset i Viby känns tommare än någonsin.
Just nu är jag oerhört tacksam för den tid vi hade med Totti och att han fick avsluta livet på ett så lugnt och fint sätt. Även om jag inte var där. Stort tack till er för det! ❤

Totti

Hur börjar man ett sånt här inlägg? Jag har ett behov av att skriva av mig samtidigt som det smärtar för mycket att formulera meningar.

Totti lever inte längre. Och nu måste jag lära mig att leva utan honom. Jag vet inte hur. Det känns som om han alltid funnits med i hela mitt vuxna liv. Han har alltid varit där och nu känner jag att jag tagit honom för givet.

Jag ångrar varje gång jag skällde på honom för han tiggde mat. Jag ångrar varje promenad vi inte gick. Varje uteblivet gos. Han var där för mig, men de senaste åren har jag inte varit där för honom. Och nu saknar jag honom mer än ord kan säga.

Han blev nästan 13 år. Ett långt liv för en hund och han har överlevt alla sina bästisar. Jag är så tacksam för åren vi fick. Att det var just han som flyttade hem till mig i lägenheten i Innsbruck. Ändå smärtar det något ofattbart.

Jag vill berätta hur allt gick till och tacka mina fina vänner där hemma som ryckte in när det behövdes, men jag klarar inte det just nu.

Farväl älskade Totti.

PMDS och en önskan om att vara någon annanstans

Öhhhh alltså pmds. Fy farao. Jag har 2 dagar till mens och vill i princip hoppa ut genom sovrumsfönstret. Jag är så trött på mina barn och skäller på dom hela tiden. Speciellt Filippa går mig på nerverna och stackaren har fått stå ut med en arg mamma som skriker på henne för triviala saker.

Åh vad jag önskar att Linus kom hem NU så jag kunde dra till Almedalen och prata politik! När jag går omkring med en sån här irritation är det bästa botemedlet.

Och appropå botemedel… Som jag har berättat tidigare så är jag med i en pmds studie på Uppsalas akademiska sjukhuset. Efter en MR undersökning fick jag tabletter som antingen var Premalex eller placebo vilket jag skulle äta i två veckor innan mens. Meeen jag fick förstås placebo. Så trist! Jag som hade sett fram emot att prova just Premalex.

Detta var ju dock fas 1 av studien. Efter ytterligare en timme i magnetkameran så fick jag nya tabletter som jag ska börja ta dag 1 av min cykel. Nu blir det 3 månader varje dag och såvida jag inte får placebo igen så är det ett läkemedel som heter Esmya. Esmya har framgångsrikt använts av kvinnor med myomer i livmodern och testas alltså nu mot pmds. Anledningen är att kvinnor som använt läkemedlet spontant rappoterat pmsen försvunnit. Tänk om så är fallet! Dessutom minskar mensen kraftigt eller försvinner. Halleluja!

Håll nu tummarna att jag inte får placebo, och i så fall lovar jag att berätta allt!

Totti får illustrera hur jag känner mig…

Totti 12 år

Idag fyllde vår underbara Totti 12 år. Helt otroligt. Att han skulle bli äldre än alla sina kompisar var mågot vi definitivt inte trodde. Som unghund när vi bodde i Österrike hade han en massa allergiproblem och vid 4 blev han blind. Men sen har det varit en lång period utan några större hälsoproblem.

Nu hör han även dåligt, men annars är han stundtals väldigt pigg i kropp och sinne, och han blir alltid glad när både okända och nära tvåbenta pratar med honom.

Han är den bästa familjehunden man kan tänka sig, och han har visat noll tecken på att bli en surig gammal gubbe. Istället fortsätter han charma alla och är så snäll att jag ibland inte kan förstå det.

Han trampar ständigt på mina tår vilket gör så in åt helvete ont och han ligger ofta och gnyr vid sin matskål vilket får mina öron att blöda.

Det känns omöjligt att tänka sig ett hem utan honom i. I tolv år har han varit min följeslagare och vi vet att vi har honom på lånad tid. Har vi tur får han ytterligare en sommar på landet. Hans absoluta favoritställe.

Grattis underbara Totti! Du är världens finaste hund och vi älskar dig för evigt!

Totti 11 år 8 månader

Ja ni. Varje vecka till vi får med Totti är en vinst. I förrgår och igår tänkte jag att detta kanske skulle bli sista helgen för Totti. Han kräktes i soffan och låg sen bara kvar och var ledsen. Maten lät han bli och han vankade sen omkring i huset och la sig ner på olika platser.

Men så igårkväll piggnade han till och var plötsligt sig själv igen! Busade på soffan och skuttade runt. Så himla härligt! Han hade nog bara ätit något som fått honom ur fas.

Nu är min lillebror med sambo och son här hälsar på så Totti är extra glad. Dessvärre verkar Stockholm bjuda på kasst väder imorgon så vi får se vad vi hittar på. Hade varit mysigt om vi kunde inkludera Totten.

Älskade skrutten sover alltid på soffan nu och kuddarna flyger omkring när han börjar bädda. Det har hänt flera gånger att när vi vaknar på morgonen så ligger alla soffkuddarna på golvet. Jag hoppas att få fortsätta plocka upp kuddarna länge till.

Totti: en uppdatering

Tack alla som skickat kärlek och styrkekramar till oss. Totti är en speciell hund som taget en plats i mångas hjärtan. Jag tänkte passa på att skriva en uppdatering om han hälsotillstånd samt vilka krämpor han lider av.

Nu får han smärtstillande en gång om dagen, och han är sitt vanliga sociala och glada själv. Förmodligen beror det på medicinen, men vi vet ju inte säkert. Så planen är att han får äta färdigt sin kur som är en vecka, och därefter får vi se om hans allmäntillstånd försämras och han åter drar sig undan (tecken på smärta).

Så vad är hans krämpor då?

Tänderna. För ett år sedan var jag hos veterinären och rengjorde hans tänder och då tyckte hon de såg fina ut för hans ålder. Men på ett år har hans munhälsa försämrats avsevärt och nu är det flera tänder som skulle behöva ryckas. Problemet är att han inte är någon bra kandidat för en sån stor operation. Han är helt enkelt för gammal för att behöva gå igenom något så traumatiskt.

Ögonen. Här kan jag omöjligt veta om han har ont, men hans ena öga har blivit mer grumligt vilket kan tyda på att trycket ökat. Dock vet jag från när han förlorade synen att han hade ont medan trycket gick upp, men sen var obrydd.

Kroppen. Dom flesta gamla hundar får ju problem med höfter och sånt och har svårt att röra sig. Så är det inte för Totti. Han är lika stel som vanligt (hallå han är en bullterrier!), men han har inga problem med att gå i trappor, springa efter en boll eller låta en hel drös med barn ligga ovanpå honom.

Psyket. Han kan verka lite förvirrad ibland och glömma vart dörrarna är och ibland vandrar han omkring på nätterna. Men just nu är han glad, sällskapssjuk och till och med busig och vill leka med en boll. Problemet med Totti är när han drar sig undan. Då vet man att han inte mår bra.

Så i slutet av nästa vecka får vi ta ett beslut hur vi gör då. Och om vi känner att det inte ännu är Tottis tur att somna in så lär vi få veckovis ta nya beslut. Men ni som känner Totti och vill säga hej då så uppmuntrar jag er att göra det snarast. ❤

Igår var vi hemma hos Edwardsson och Totti tyckte det var kul att vara med. Tiggde mat vid middagen, tuggade sönder träklossar och försökte slakta bollar när det lektes, samt gosade sen på soffan med alla barnen. Precis så som Totti alltid gjort!

När ska man ta farväl till sitt husdjur?

När jag skrev inlägget igår om Totti så var det väl för att jag kände att det inte stod rätt till med honom. Och senare på kvällen låg han och flämtade i över en halvtimme utan anledning. Han har börjat vandra omkring oroligt på nätterna så jag stängde in honom i tvättstugan över natten. Klockan var väl 23 då och på morgonen klockan 6.30 när jag öppnade så hade han bajsat i sin säng. 

Jag vill verkligen inte skiljas från Totti än, men samtidigt vill jag förstås inte att han ska lida. Vi åkte till Sollentuna Djurklinik vid lunch och Linus kom dit direkt från Arlanda. Jag förklarade hans symptomer för veterinären och hon gjorde en undersökning samt tog blodprov. Allt såg fint ut, men Tottis mumhälsa är riktigt dålig. Bara ett år sedan fick han tänderna kollade och rengjorda, men sedan dess har de verkligen försämrats och veterinären drog som slutsats att han måste ha väldigt ont. Och utöver det är han blind, nästan döv och börjar bli dement. Inte en bra kandidat för en munoperation.

Vi pratade om att det kanske är mest humant att låta honom somna in. Han fick en spruta med smärtstillande och recept för en vecka framåt. 

Hur ska jag kunna ta det här beslutet? Jag vill ju bara Totti väl, men måste det innebära att avsluta hans liv. Väger de stunder av glädje han upplever mer än hans problem som gammal hund, eller är smärtan för överhängande. 

Just nu ser jag inte hur jag ska ta ett sånt beslut och jag gråter bara floder.

Totti ♡

Trots att bloggen heter ”annatotti” så får Totti väldigt lite (inget) synlighet här. Men det betyder inte att han är mindre älskad. Visst har fokuset varit extremt mycket på bebisarna som tillverkats på löpande band här, men nu har vi gått in i en ny fas med förskolebarn och därför får Totti mer uppmärksamhet. 

Saken är ju den att han är 11.5 år och alla hans jämnåriga kompisar har somnat in. Jag hade väl aldrig trott att han skulle leva såhär länge med tanke på hans problem med tassar som unghund och sen att han blev blind vid 4. Men nu är han fortfarande pigg de flesta dagar och älskar att bara vara med alla. Sen vi flyttade till nya huset har han faktiskt blivit piggare och mer aktiv, men idag har han en dålig dag och ligger bara i sin säng och ser ledsen ut. Det är då man blir påmind om att varje dag han får vara kvar med oss är en gåva. Världens bästa hund.

Imorgon kommer Linus hem och då får han åka till veterinären och klippa klorna. Vi klarar inte att göra det och bäst jag inte är med alls. Dom är för långa nu så kanske han har ont? 

Till helgen får han iallafall träffa sitt livs kärleks barnbarn. Ester somnade in förra sommaren då nästan 12, men Doris har fört vidare dom fantastiska generna hos Tinybulls och hon kommer och hälsar på med Astrid och familj. Mysigt! Hoppas han är pigg tills dess…

Frank bodde här i helgen vilket Totti tyckte var jättekul. Och jag vart överlycklig för sist dom sågs stod Totti och darrade i ett hörn. Jag tror att när han har en dålig dag/period så tycker han det är jobbigt att träffa andra hundar, men när han mår bra så gillar han det.

Vi hoppas att få något år till med vår älskade Totti! ♡

Totti 11 år!

Vår lilla gammelgubbe Totti fyller hela 11 år idag. Skrutten vad vi har varit med om mycket tillsammans! Härliga bergspromenader i hans hemland, Österrike, som drastiskt byttes mot cityliv i Stockholm ett stenkast från Stureplan för att sen bli familjehund med små barn. Och allt har han hanterat med bravur och anpassat sig snabbare än jag själv gjort. 

Tyvärr har hans födelsedag inte den bästa då kloklippning stod på schemat. Han har alltid varit svår att klippa och med åldern har det blivit omöjligt för mig och klorna växer som ostbågar rakt in i trampdynorna. Så idag tog Linus honom till veterinären och de fick ge honom lugnande och sen klippa. Inte kul men så skönt att dom är korta och fina nu! 

Sen fick han gottis och mys och present. Casper slängde även hela sin tallrik med tacos på golvet som Totti fick äta upp. Så omtänksamt. 😉 Och det gigantiska benet som Linus köpte till honom lär räcka i några veckor!