Totti 11 år 8 månader

Ja ni. Varje vecka till vi får med Totti är en vinst. I förrgår och igår tänkte jag att detta kanske skulle bli sista helgen för Totti. Han kräktes i soffan och låg sen bara kvar och var ledsen. Maten lät han bli och han vankade sen omkring i huset och la sig ner på olika platser.

Men så igårkväll piggnade han till och var plötsligt sig själv igen! Busade på soffan och skuttade runt. Så himla härligt! Han hade nog bara ätit något som fått honom ur fas.

Nu är min lillebror med sambo och son här hälsar på så Totti är extra glad. Dessvärre verkar Stockholm bjuda på kasst väder imorgon så vi får se vad vi hittar på. Hade varit mysigt om vi kunde inkludera Totten.

Älskade skrutten sover alltid på soffan nu och kuddarna flyger omkring när han börjar bädda. Det har hänt flera gånger att när vi vaknar på morgonen så ligger alla soffkuddarna på golvet. Jag hoppas att få fortsätta plocka upp kuddarna länge till.

Totti: en uppdatering

Tack alla som skickat kärlek och styrkekramar till oss. Totti är en speciell hund som taget en plats i mångas hjärtan. Jag tänkte passa på att skriva en uppdatering om han hälsotillstånd samt vilka krämpor han lider av.

Nu får han smärtstillande en gång om dagen, och han är sitt vanliga sociala och glada själv. Förmodligen beror det på medicinen, men vi vet ju inte säkert. Så planen är att han får äta färdigt sin kur som är en vecka, och därefter får vi se om hans allmäntillstånd försämras och han åter drar sig undan (tecken på smärta).

Så vad är hans krämpor då?

Tänderna. För ett år sedan var jag hos veterinären och rengjorde hans tänder och då tyckte hon de såg fina ut för hans ålder. Men på ett år har hans munhälsa försämrats avsevärt och nu är det flera tänder som skulle behöva ryckas. Problemet är att han inte är någon bra kandidat för en sån stor operation. Han är helt enkelt för gammal för att behöva gå igenom något så traumatiskt.

Ögonen. Här kan jag omöjligt veta om han har ont, men hans ena öga har blivit mer grumligt vilket kan tyda på att trycket ökat. Dock vet jag från när han förlorade synen att han hade ont medan trycket gick upp, men sen var obrydd.

Kroppen. Dom flesta gamla hundar får ju problem med höfter och sånt och har svårt att röra sig. Så är det inte för Totti. Han är lika stel som vanligt (hallå han är en bullterrier!), men han har inga problem med att gå i trappor, springa efter en boll eller låta en hel drös med barn ligga ovanpå honom.

Psyket. Han kan verka lite förvirrad ibland och glömma vart dörrarna är och ibland vandrar han omkring på nätterna. Men just nu är han glad, sällskapssjuk och till och med busig och vill leka med en boll. Problemet med Totti är när han drar sig undan. Då vet man att han inte mår bra.

Så i slutet av nästa vecka får vi ta ett beslut hur vi gör då. Och om vi känner att det inte ännu är Tottis tur att somna in så lär vi få veckovis ta nya beslut. Men ni som känner Totti och vill säga hej då så uppmuntrar jag er att göra det snarast. ❤

Igår var vi hemma hos Edwardsson och Totti tyckte det var kul att vara med. Tiggde mat vid middagen, tuggade sönder träklossar och försökte slakta bollar när det lektes, samt gosade sen på soffan med alla barnen. Precis så som Totti alltid gjort!

När ska man ta farväl till sitt husdjur?

När jag skrev inlägget igår om Totti så var det väl för att jag kände att det inte stod rätt till med honom. Och senare på kvällen låg han och flämtade i över en halvtimme utan anledning. Han har börjat vandra omkring oroligt på nätterna så jag stängde in honom i tvättstugan över natten. Klockan var väl 23 då och på morgonen klockan 6.30 när jag öppnade så hade han bajsat i sin säng. 

Jag vill verkligen inte skiljas från Totti än, men samtidigt vill jag förstås inte att han ska lida. Vi åkte till Sollentuna Djurklinik vid lunch och Linus kom dit direkt från Arlanda. Jag förklarade hans symptomer för veterinären och hon gjorde en undersökning samt tog blodprov. Allt såg fint ut, men Tottis mumhälsa är riktigt dålig. Bara ett år sedan fick han tänderna kollade och rengjorda, men sedan dess har de verkligen försämrats och veterinären drog som slutsats att han måste ha väldigt ont. Och utöver det är han blind, nästan döv och börjar bli dement. Inte en bra kandidat för en munoperation.

Vi pratade om att det kanske är mest humant att låta honom somna in. Han fick en spruta med smärtstillande och recept för en vecka framåt. 

Hur ska jag kunna ta det här beslutet? Jag vill ju bara Totti väl, men måste det innebära att avsluta hans liv. Väger de stunder av glädje han upplever mer än hans problem som gammal hund, eller är smärtan för överhängande. 

Just nu ser jag inte hur jag ska ta ett sånt beslut och jag gråter bara floder.

Totti ♡

Trots att bloggen heter ”annatotti” så får Totti väldigt lite (inget) synlighet här. Men det betyder inte att han är mindre älskad. Visst har fokuset varit extremt mycket på bebisarna som tillverkats på löpande band här, men nu har vi gått in i en ny fas med förskolebarn och därför får Totti mer uppmärksamhet. 

Saken är ju den att han är 11.5 år och alla hans jämnåriga kompisar har somnat in. Jag hade väl aldrig trott att han skulle leva såhär länge med tanke på hans problem med tassar som unghund och sen att han blev blind vid 4. Men nu är han fortfarande pigg de flesta dagar och älskar att bara vara med alla. Sen vi flyttade till nya huset har han faktiskt blivit piggare och mer aktiv, men idag har han en dålig dag och ligger bara i sin säng och ser ledsen ut. Det är då man blir påmind om att varje dag han får vara kvar med oss är en gåva. Världens bästa hund.

Imorgon kommer Linus hem och då får han åka till veterinären och klippa klorna. Vi klarar inte att göra det och bäst jag inte är med alls. Dom är för långa nu så kanske han har ont? 

Till helgen får han iallafall träffa sitt livs kärleks barnbarn. Ester somnade in förra sommaren då nästan 12, men Doris har fört vidare dom fantastiska generna hos Tinybulls och hon kommer och hälsar på med Astrid och familj. Mysigt! Hoppas han är pigg tills dess…

Frank bodde här i helgen vilket Totti tyckte var jättekul. Och jag vart överlycklig för sist dom sågs stod Totti och darrade i ett hörn. Jag tror att när han har en dålig dag/period så tycker han det är jobbigt att träffa andra hundar, men när han mår bra så gillar han det.

Vi hoppas att få något år till med vår älskade Totti! ♡

Totti 11 år!

Vår lilla gammelgubbe Totti fyller hela 11 år idag. Skrutten vad vi har varit med om mycket tillsammans! Härliga bergspromenader i hans hemland, Österrike, som drastiskt byttes mot cityliv i Stockholm ett stenkast från Stureplan för att sen bli familjehund med små barn. Och allt har han hanterat med bravur och anpassat sig snabbare än jag själv gjort. 

Tyvärr har hans födelsedag inte den bästa då kloklippning stod på schemat. Han har alltid varit svår att klippa och med åldern har det blivit omöjligt för mig och klorna växer som ostbågar rakt in i trampdynorna. Så idag tog Linus honom till veterinären och de fick ge honom lugnande och sen klippa. Inte kul men så skönt att dom är korta och fina nu! 

Sen fick han gottis och mys och present. Casper slängde även hela sin tallrik med tacos på golvet som Totti fick äta upp. Så omtänksamt. 😉 Och det gigantiska benet som Linus köpte till honom lär räcka i några veckor!

Totti snart 11 år

Det dröjde inte länge efter jag skaffade Totti innan jag fick lära mig att han var lite av ett ”måndagsexemplar”. Det var allergier, dåliga tassar och brustna klor, och ja sen hela pll (primary lense luxation) grejen som gjorde han helt blind. Inte en chans att jag trodde han skulle leva ända tills han blev 10.

Men i övermorgon fyller han 11 och är en pigg och glad herre som fortfarande får bullefnatt ibland, och allergin, ja den försvann liksom. Visst ser han inte och jag tror nog han hör lite taskigt också (fick bevis på det när han för första gången inte blev rädd på nyårsafton), men aptiten och buset finns kvar.

Tyvärr har han inga hundvänner kvar då Ester somnade in i somras och de yngre har automatiskt hamnat högre i rang än Totti vilket gjort honom rädd även för de han lekte med förr. Så något hundkalas blir det inte, men jag lovar att jag och barnen kommer fira honom.

Det är några år sedan Totti fick vara på soffan (innan jag träffade Linus) men nu är han så gammal och värd extra mys, och denna soffan har varit med om värre saker! Dessutom tycker barnen (Filippa och Casper iallafall) att det är mysigt.

I födelsedagspresent får ”han” (jag) en helt fantastisk blyertsteckning i orginal som Lisa Thomasdotter Carlstedt (@krutrutkonst på instagram!) ritat. Visst ÄR det Totti? Nu ska den ramas in och jag visar senare när den får en bra plats. Vi har förresten samlat på oss några till både orginal och prints som jag ska visa så småningom.

Farväl Ester

Fy fan vad jobbigt detta inlägg känns att skriva. Men viktigt. 

Tottis bästa vän fick somna in idag. Min bästa väns älskade kamrat som varit vid hennes sida i snart 12 år finns inte längre med oss. 

Det går ju inte att komma ifrån faktumet att våra husdjur inte är med oss för all framtid, men oavsett så gör det så jäkla ont. 

Men låt mig försöka hylla vår fina, busiga, envisa, kärleksfulla fyrbenta vän med att visa upp lite bilder (med blandad kvalitet) från de 10 år vi känt henne. 

2007: Astrid och jag lärde känna varandra på ett internetforum för bullterrier älskare 2005 då jag bodde i Österrike. Jag är osäker på när vi träffades ”på riktigt” första gången, men det var definitivt kärlek från första stund mellan Totti och Ester. Hösten 2007 hälsade vi på i Stockholm. 

2008: Totti och jag flyttade till Stockholm sommaren 2008 och efter det blev vi fyra ett supertajt gäng. Vi hängde även i Båstad/Torekov på sommaren.

2009: Astrid och jag spenderade lediga dagar med att hitta på saker med vovvarna (och kvällarna med att dricka vodka tonics på Obaren) och Ester hängde ofta hemma hos mig och Totti och sov tom i sängen med mig!

2010: Vi fortsatte hänga jämt och tom när Totti låg på sjukhus så fick Ester hälsa på. Faktum är att varje ögonundersökning Totti fick genomgå så hjälpte det om jag pratade om Ester. Han har alltid viftar på svansen när han hört hennes namn.

2011: Början av 2011 tog både jag och Astrid en paus från våra karriärer och samtidigt var det bästa vintern någonsin. Så många snöiga promenader det blev!

2012: Året då både Ester och Totti fick tvåbenta småsyskon. Här var jag gravid och Ester mest tjock. 🙂

2013: Vi var nu småbarnsföräldrar men tog fortfarande tid till att hitta på skoj med vovvarna. Som bulle specialen till exempel. 

2014: Det blev längre mellan utflykterna, men det blev ändå en del dejter för Ester och Totti även om de kanske inte fastnade på bild. Här var dom iallafall på hundön.

2015: Båda två hade nu två småsyskon var, och de var världens bästa och snällaste storasyskon och funkade tex jättebra som sittstöd.

2016: Åldern har satt sina spår, men Ester fortsatte vara sitt fantastiska pigga och busiga själv ända in i det sista. Jag är så himla glad att vi fick spendera lite extra tid med henne i sommar då Astrid åkte på semester. 

Lilla Ester vad vi redan saknar dig. Så många hjärtan du träffat under dina 12 år på jorden. Vi kommer aldrig någonsin glömma dig. Vila i frid finaste Ester.

All kärlek till hennes hussar och mattar som går med brustna hjärtan. ❤

Midsommarhelgen

Alltså långhelg själv med tre småbarn (plus hund) är ingen lek. Vi har haft det fantastiskt mysigt och roligt, men nu är jag heeelt färdig. Så det får bli en väldigt kort sammanfattning av helgen!

Midsommarafton spenderade vi hos våra viby vänner Catharina, Henrik, Arvid och Elsa. Perfekt nivå och dom hade ordnat så fint med traditionsenlig lunch, bad, dans runt midsommarstången, fiskdamm och sen grillat på kvällen följt av den mest fantastiska tårtan.

image

image

image

På lördagmorgon insåg jag att vi måste lämna huset, så vi drog ut till Ålön och svärföräldrarnas ställe trots att Linus inte var med. Och vilken tur för vi fick en sagolik sommardag där!

image

image

Men imorse spöregnade det så vi tog chansen vid ett mindre uppehåll innan lunch att ta båten tillbaka till ljusterö och bilen. Bra beslut det med, och resten av dagen satt vi och tittade på den långa versionen av Ronja Rövardotter. Så underbar! Jag gråter typ när de sjunger för det är så vackert.

Men nu sover kidsen äntligen och jag har plockat ut en Ben & Jerry’s ur frysen och ska kolla på första avsnittet av nya säsongen av Orange is the new black. Hoppas ni haft en fin midsommar! 🌼

Äntligen (nästan) söndag

Fy fan vilken vecka det har varit rent ut sagt! Mycket kul, men en hel del jobbigt som dessvärre tagit överhand nu så här i slutet av veckan med en icke-komplett familj. Det har varit supermysigt med besök från Seattle, men också väldigt jobbigt då treåringen i familjen lidit av jetlag och hållt mammorna vakna om nätterna (tack och lov stördes inte mina kids). Sen tar det förstås på krafterna att ha besök, samt vi har gått långa promenader varje dag vilket jag egentligen inte klarar av.

Utöver detta har Totti skadats ganska allvarligt och vi har behövt åka in akut till veterinären. Nu får han smärtstillande och penicillin och jag vill bara kunna klia honom på magen hela dagarna, men dessvärre finns inte tid och möjlighet till det. Älskade Totti vad jag vill ge dig ett bättre liv med mer uppmärksamhet och kärlek! Som jag gråtit…

Men imorgon kommer Linus hem igen och jag måste tro att allt blir bra då. Vi gifter oss om en vecka och ska hålla i stor fest och det är meningen att vi ska vara glada och lyckliga. Förhoppningsvis kan en god natts sömn råda bot på allt, så GODNATT!


Som sagt, jag har också haft urmysiga stunder i veckan, både med barnen och som här med Julie när vi turistade i gamla stan!

Grattis Totti 9 år!

Älskade lille farbror Totti har blivit hela 9 år! Tänk va. Jag minns så himla tydligt när jag bestämde mig för att han skulle få flytta in i mitt liv. Min första hund, Legolas, dog bara ett par dagar innan Totti föddes, och hjärtekrossad som jag var kände jag ett starkt behov av att få träffa nya små liv, och när Totti var 4 veckor valde han mig. Ja, det var så det kändes. Det fanns tre hanar i kullen. En svart brindle, en röd, och så en brindle som stapplade försiktigt fram till mig, och förälskelsen var total.

Första åren bodde vi i Innsbruck, Österrike och det blev mycket vandring i bergen och så var han ju alltid med mig. På jobbet, på restauranger, hos vänner. Alltid alltid. Vi var ett litet team han och jag.

Sommaren 2008 flyttade vi till Stockholm, och ganska snabbt blev han en storstadshund och bodde på 25 kvm. Han anpassade sig direkt, men var väl aldrig ett större fan av stadspromenader. Däremot var han väldigt glad över att äntligen bo i samma stad som flickvännen Ester.

I början av 2010 visade det sig att Totti hade PLL, en genetisk ögonsjukdom som gör att linsen i ögat ramlar ur sin position och han blev blind. Vi blev alla förkrossade förstås, och det var oklart huruvida han skulle klara ett liv som blind. Men han anpassade sig igen snabbt, även om han blev mer stillsam och försiktig.

2011 flyttade en lillasyster in till oss vid namn Birgit, och tanken var att hon skulle bli en form av ledhund åt Totti. Det har väl fungerat sådär, och hon är mer ett retsamt småsyskon. Men oavsett så vet jag att han älskar Birgit och skulle inte vilja leva utan henne.

Senare samma år köpte vi hus och i samma veva sa jag upp mig från ett jobb jag hatade, startade mitt företag och blev gravid! Det blev många långa skogspromenader med båda hundarna lösa och Totti fullkomligt älskade det! Det var som om han kom till liv igen och blev både piggare och säkrare.

Totti verkade aldrig riktigt fatta att en bebis hade blivit en del av familjen till skillnad från Birgit som fick en massa moderskänslor direkt. Totti var mer, ”-tack för alla sköna filtar ni lagt ut på golvet åt mig, men varför ligger någon i vägen där?”. 🙂

När jag sedan blev gravid igen ett år senare så blev jag alldeles för trött för att ta hand om hundarna ordentligt. De hamnade långt ner i prioritet, men åter igen så anpassade Totti sig och gnällde väldigt lite. För att stilla mitt dåliga samvete så lånade jag ibland ut honom till vänner som var sugna på minibulle. Totti blev tex väldigt god vän med Maja som nu har Ivan.

Nu är båda barnen större och hundarna får större utrymme igen. Både Ludde och Filippa klappar och myser med dom och snart när snön försvinner kommer det bli enklare att gå på promenader. Så om Totti har haft ett par kassa år, så tror jag det vänder nu och vi kommer få roligare ihop igen. Vi kommer satsa mer på att hänga tillsammans på landet och mindre på utlandsresor och vardagsstress. Detta är iallafall planen.

Underbara, kärleksfulla, matglada, klumpiga, tjockskalliga Totti: Tack för att du valde mig! ❤