En bottenlös unge

Att våra ungar har ärvt sin pappas höga förbränning är ju ingen nyhet direkt. Speciellt med Ludde var det besvärligt när han var bebis för trots att han åt mer än sina kompisar så var hans viktkurva låg. Nu är Casper en biffig kille som verkar ha samma förbränning. Vi kan inte förstå hur mycket han äter. 

8.00 På morgonen äter han oftast ett ägg, en smörgås och smoothie. 

9.30 Bara en dryg timme senare är han på förskolan och får mellis och får knäckemacka. 

11.30 Sedan blir det lunch och Casper äter ordentligt. Igår var han en av då få som käkade kalopsen. 

13.00 Efter lunch är det vila och när han vaknar får han 200ml välling. 

14.00 En timme senare är det mellis med frukt och smörgåsar eller yoghurt. Han äter förstås med god aptit. 

15.30 När han kommer hem från förskolan får han mer mellis. Yoghurt, frukt eller klämmis.

17.00 Middagen slukar han med god aptit och igår käkade han 3-4 dl kötttfärsås plus pastan. Då fick han även en klämmis till efterrätt. 

19.00 När det är dags att sova så får han 300ml välling. Ikväll var han alldeles hysterisk när den tagit slut så fick 200ml till.

Sen sover han oftast till 1-2 tiden då han kräver en till flaska välling (300ml) och vaknar igen vid 5 och får ytterligare en stor flaska. 

What’s up with my kid??? Ludde sov hela nätter tidigt och har aldrig ätit på natten och Filippa har inte ätit nattetid sedan hon slutade amma. Jag har försökt avvänja Casper men som sagt, han blir h y s t e r i s k. Det går liksom inte. Det har ju blivit mer extremt sen a) han var sjuk (mao käkar igen sig nu) och b) började på föris och rör sig hela dagarna. Jag känner att vi får bara gilla läget och tänka att han behöver detta nu, men man kan ju inte låta bli att undra när det tänker ta stopp?

Inte helt sällan äter han tills han somnar…

En ledig dag

Ny vecka, nya tag. Jag liksom många andra har svårt att formulera mig klokt nu såhär kort tid efter det hemska terrordådet som skedde i Stockholms stad. Men vardagen rullar liksom på oavsett.

Förra veckan blev inte riktigt så glassig som jag hade förväntat mig. Casper började ju på förskolan förra måndagen och Linus skötte inskolningen de tre första dagarna. Men det var så mycket annat. Visning både måndag och onsdag som skulle städas och fixas inför, simskola, logopedbesök och kontraktsskriving på huset. Samtidigt som en långsam inskolning blev det inte mycket tid över till mig utöver ett yogapass i tisdagsförmiddag.

Så idag tar jag en ledig dag. Jag lämnade barnen på förskolan vid 9.30 efter en hysterisk morgon med väldigt nära till gråt och nervsammanbrott. Ni vet, jobbig natt efter en påfrestande helg, och jag håller på att falla samman.

Istället för att påbörja de beställningar som legat och väntat ska jag nu göra mig en kaffe och sätta mig på soffan med apple tv kontrollen i handen. Enda till klockan 14 som jag ska hämta på förskolan tänker jag stanna där. I need this.

Mellis på förskolan i fredags. Casper spanar efter flygplanen som har inflygning mot Arlanda över Viby.

Casper första dag på förskolan!

Hade vi inte varit mitt hela försäljningskaoset så hade denna dagen haft större fokus på att Casper hade sin första dag på förskolan. Men nu är ju våra tankar dessvärre någon annanstans och istället för att fira min första dag i frihet (ok jag är kanske lite dramatisk nu) så fick jag städa inför kvällens visning. 

Men första dagen av inskolningen gick bra. Casper traskade omkring på gården och hade inte ens tid att säga hej till mig när jag kom och lämnade Ludde. Vid lunch åt han bra och vid 12 åkte han och Linus hem. Vi fixade lite till med huset (målade en vägg – inga konstigheter) och åkte sen till Mall of Scandinavia för att handla tallrikar. Japp, vi fortsätter köpa på oss saker till nya huset. Jag visar ju väldigt sällan vad jag shoppar. Är det av intresse för er läsare? Om så önskas så visar jag! Efter flera års sökande efter vardagsporslin som passar oss har vi äntligen hittat något jag verkligen gillar så halleluja på den. 

Sen blev det simskola för Casper och medans Linus och han gick på den så simmade jag 30 minuter. Jobbigt men så skönt! När vi var klara åkte vi hem till Edwardsson som hämtat alla våra barn på förskolan. Vi käkade där och stannade allt för länge så barnen blev övertrötta, men svårt att gå när man har så trevligt!

Imorgon är det ny förskoledag för Casper,  jag ska på yoga, och budgivningen på vårt hus sätter igång på riktigt!

Casper har ju inget eget rum än men leker gärna med syskonens grejer.

Det blir bara värre

Orkar inte skriva men vill bara berätta att Caspers redan höga sänka igår på 50 ikväll låg på 180. En öron/näsa/hals läkare tittade på honom och konstaterade att han hade en halsinfektion. Nu blir det penicillinkur och hoppas han blir bättre.

Känner jag mig övertygad? Nope. Avskyr när diagnosen görs efter en bedömning och inte provsvar. Jag kan liksom inte veta säkert att vi är på rätt spår. Tiden får utvisa och tills dess ska jag försök undvika att googla vad som kan vara fel…

Tredje barnet bara hänger med och tar inte stor plats säger ni? 

Lördagkväll på närakuten 

Lilla Casper… Det är inte lätt att vara han för tillfället (eller att vara hans föräldrar). Igår blev han ju bättre under dagen men sedan mycket sämre igen och vid middagen mätte jag hans temperatur till 40.2. Eftersom det var fjärde dagen med feber utan andra symtomer så ringde jag Vårdguiden. Jag fick en tid på vår närakut några timmar senare, men en halvtimme innan det var dags att åka så piggnade han till så pass att jag avbokade tiden. 

Sen sov han bra hela natten och vaknade glad. Så jag var helt övertygad om att han blivit frisk. Men så på eftermiddagen blev han gnällig och vid middagen tempade jag honom igen och det visade sig att han hade 39.5. Suck!

Så jag ringde vårdguiden igen och fick en ny tid bara en halvtimma senare. Jag var så enormt osugen på att åka dit (jag vet, huuur kan jag vara så kall – jag borde inte få ha baaarn) så förhandlade till mig att stanna hemma och städa istället samt natta de andra två. Linus är mycket blödigare än jag är så tuffare för honom med sprutor och sånt, så jag uppskattar att han åkte!

Anyways, Casper fick en ordentlig genomgång samt blod- och urinprov (vet ni hur man får urinprov på småkillar? Värsta plastpåsen på snoppen) men inget svar på varför hans feber inte ger sig. Hans sänka var hög så imorgon kväll ska han tillbaka och ta om provet. 

Ja ni förstår, det är tufft nu. Att inte veta vad som är fel innebär ju att vi inte heller har en lösning. Jaja, vi får återkomma med svar imorgon. 

När han var frisk och glad…

Annars har vi varit produktiva idag. Jag har köpt blommor och planterat i krukor samt fixat på tomt och lekplatser på andra sidan gatan. Linus har målat lite överallt och en hantverkare har reparerat lite panel. Nu börjar det bli fint på riktigt här. 

40.8 grader 

Ja då var Casper inte bättre utan snarare sämre. Hans feber har legat mellan 39.7 och 40.8 i tre dagar nu. Jag har gett honom Alvedon några gånger, men inte ens då har den försvunnit helt. Han är så ledsen och enda gången han varit glad idag var när Ludde och Filippa kom hem från dagis (tack tack Catarina för att du sjutsade hem dom så jag slapp!!!) och när han videochattade med mormor. Då drog han lite på smilbanden. Annars har det bara varit gråt eller vila.

Men det är ju inte bara illa med sjukstuga. Låt oss se things on the bright side!

1. Jag har noll tid att reflektera över hur jag själv mår (tror detta är anledningen till att jag överlevde 2016).

2. Sovande bebis i famn samt apple kontroll i hand = sträckkollande av serier. Idag blev det Suits. Inte så himla bra säsong (4 tror jag) men Harvey är så fin att titta på att det gör inget.

3. När de små är febriga ska de få glass. Men min unge vill inte ha så då får ju jag offra mig. 

4. Städa, tvätta och sånt är ju omöjligt att få till och att slippa det är väl bara skönt?

5. Jag har ofrivilligt minskat på mitt sockerintag då jag inte kan rättfärdiga att dra med febrig unge till affären bara för att jag har lösgodisabstinens.

Så ni ser, mitt liv är ju bara tip top liksom!

När ungen somnar på mattan mitt i en gråtattack.

Från kaos till ren misär

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har gjort både och de senaste dagarna. Mest gråtit. Men egentligen är det förstås inte mig det är synd om utan om lillkillen Casper. För nu har han inte bara ont i tummen (som han heller inte kan suga på), nej nu har han hela munnen full med blåsor som spricker och blöder om och om igen… Och snorig är han. Ska vi ta en gissning på hur många gånger han vaknar per natt? Fler gånger. 

Så det är klart att det är mest synd om Casper, men faktum är att jag förstås vaknar varje gång (oftast med sparkar och skallningar då han sover på mig och får utbrott vid varje uppvak) och när han gör detta var femtonde minut så hinner jag ju inte somna om varje gång.
Ovanpå detta lägger vi att Filippa är förkyld. Pigg men besvärad av en rinnande näsa som gör att näsan svider. Och sen förstås badrumsrenoveringen. Om det är något jag tar med mig från detta så är det att om badrum ska renoveras i nya huset så ska det ske innan inflytt! Och eftersom badrummet är original från 1995 och har plastmatta så känns det som ett måste. Om köket känns som ett stort projekt så är det ingenting med badrummet som ska mer än dubblas i storlek genom att ta bort ett sovrum. Åh herregud…

Men mer om det i ett annat inlägg. Vi hade åtminstone en hyfsat bra dag idag tack vare att farmor och farfar hämtade upp Ludde och Filippa vid lunch så jag kunde lägga mig tillsammans med Casper som äntligen fick lite vila. Ludde har varit så himla duktig och hjälpsam, och när jag brutit ihop har han kramat mig. Finaste killen alltså vad hade jag gjort utan honom? 

Vid fyra kom dom hem och då åkte vi och köpte en pizza som vi tog med till förskolan. Skönt att kunna hänga där när byggarna jobbar även på helgen! Imorgon kommer plattsättaren… Silverlining – det går galet snabbt!

Lite gott framför teven en lördagkväll och alla är sams