Semestermood

Jag tänkte bara titta in här och säga hej! Har egentligen inte någon inspiration till att blogga. Har nog hamnat i semestermood och huvudet känns skönt såsigt.

Idag hade vi en kanon dag med strålande sol och 25 grader. Problemet var att det kändes så himla skönt att vara i solen att jag har bränt mig totalt på rygg och bröst. Även Ludde har bränt sig lite på axlarna och benen. Inte ok! Vi har alla haft solskyddsfaktor på oss, men vi är ju vana vid att behöva hålla oss i skuggan pga extrem värme, men nu med de ”svalare” temperaturerna så har vi glömt det… Jag lär ha lite ont imorgon också, men hoppas verkligen det inte var så illa för Ludde.

Dagarna hänger vi vid poolen mest och på kvällarna käkar vi antingen hemma eller på närliggande restaurang. Igår tog vi dock bussen till ett hamburgareställe barnen gillade. Speciellt då det fanns en lekpark precis utanför. Lycka! Imorgon ska vi grilla shish kebab på området där vi bor. Linus köpte speciella spett för det idag så det ska bli spännande.

Förhoppningsvis lägger vinden sig så vi kan gå ner på stranden. Det har inte varit jätteblåsigt, men ändå mycket vågor vilket gör det lite svårt att bada där med barnen. Jag älskar ju dock att bada i havet så hoppas på att kunna hänga där imorgon.

Nu bjuder jag på lite bilder från de senaste dagarna. Dom är ju så fina mina barn. ❤

IMG_8504IMG_8484IMG_8490IMG_8392IMG_8382IMG_8408IMG_8428IMG_8436IMG_8441

Turkiet!

Då var vi här igen i Avsallar! Det är alltså farmor och farfar som har en lägenhet här och vi passar på att åka hit varje vår och höst. För andra året i rad har vi dock otur med vädret. Det har varit superfint här i flera veckor, men nu kom precis ett lågtryck in. Fast egentligen var det ganska bra med barnen att långsamt vänja sig vid solen. Jag skulle vilja kalla det typisk svensk sommar här nu. Ungefär 24 grader, soldis och lite blåst. Nu hoppas vi bara att regnet som är utlovat håller sig borta.

Eftersom vi hade en lång resa igår (berättar om den senare) så ville vi alla ta det lugnt idag och hängde bara vid poolen. Det var faktiskt ganska skönt att kunna ligga på en solstol utan parasoll. Nog första gången för oss i Turkiet! Barnen badade lite trots att vattentemperaturen bara låg på 26 grader. Ludde är så himla duktig på att simma nu och dyker efter leksaker på bottnen som är 1,5 m ner. Filippa och Casper hjälps åt att kasta i leksakerna!

IMG_8359IMG_8343IMG_8349IMG_8358

Nu sitter Filippa och Ludde med varsin padda, Linus lagar mat, och jag, ja jag bloggar ju! Vi brukar inte gå ut och äta så ofta här då det är smidigare med barnen att käka hemma. Kanske vi går ut efteråt och äter en glass. Oavsett väder är det ändå skönt att bara vara tillsammans hela familjen. ❤

Stolt mamma

Denna helg har varit full med roliga aktiviteter och nu känns det verkligen att det är söndagkväll! Småbarnsfamiljer vilar upp sig under veckorna och inte på helgerna om ni missat det. Ahh måndag mmm. 🙂

Filippa hade simskola idag så barnens fastrar passade Ludde och Casper så vi kunde gå på det. Så himla mysigt när det bara är hon och jag! Och hon är ju så sjukt duktig! Helt orädd för vatten och en balans och styrka i kroppen som värsta gymnasten. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig när hon blir gammal nog att gå på egna aktiviteter.

Sen åkte jag och hämtade killarna för att sen lämna Filippa och Casper med grannen så Ludde och jag kunde åka till gympan. Det var sista gången på terminen och alla föräldrar var välkomna att stanna. Sjukt duktiga ledare och härlig grupp. Jag är så himla glad att Ludde började på Sollentunagymnasterna med hans tre kompisar från förskolan. Han gillar det supermycket och är peppad på varje aktivitet. Han är vanligtvis inte den som tar för sig direkt, men här var han hela tiden först att anmäla sig som frivillig. Och stark är han! Herregud alltså. Hoppas han kommer vilja fortsätta till hösten, men det tror jag!

Ledaren lyfter endast i vristerna och Ludde blir lyft som en köttbulle. Så impad!

Övar på hjula och gymnastikarmar!

Så himla häftigt att se hur barnen utvecklas och vilka intressen samt begåvningar de har. Dom är ju så olika men samtidigt roligt att Ludde och Filippa delar på intresset för både simning och gymnastik. Själv var jag ju hästtjej, men detta är inget de har visat sig vara nyfikna på. Kan ju komma senare. Gäller bara att följa och försiktigt leda dom till vad som dom mår bäst av!

Turkiet är bokat!

Om ni hängt med mig här ett tag så vet ni att vi brukar åka minst en gång om året till Turkiet, oftast två gånger. Och om två veckor är det alltså dags igen. Om jag räknat rätt blir detta Luddes 7e gång till Turkiet, Filippas 5e och Caspers 3e. Dom kan det här nu!

Vi ska bo i Avsallar på Antalyakusten i svärisarnas lägenhet. Dom åker redan i övermorgon men stannar i tre veckor. Vi åker den 17e och när semestern är slut åker Linus direkt till Berlin och jag flyger dagen efter med barnen och deras farmor och farfar till Stockholm. 

Lite orolig är man ju för Röjar Ralf aka Casper, men vi är ju två iallafall. Flygresan är ju inte så lång och sen i Turkiet kommer vi mest hänga vid poolen eller på stranden och ungen älskar ju att bada! 

Tre gulliga bebisar i Turkiet:

Ludde april 2013

Filippa september 2015

Casper oktober 2016

Jag hatar morgnar

Många pratar om att de har dåligt morgonhumör. Hur de avskyr att gå upp och inte vill prata med någon innan sin första kopp kaffe. Men inte jag. Jag vaknar lätt på morgonen, snoozar aldrig och går glatt upp direkt. 

Så varför hatar jag då morgnar? Jo det ska jag berätta. Varje morgon vaknar jag med en förhoppning att just denna dagen ska bli annorlunda. Vi ska alla vara sams och jag ska inte tappa humöret. Ändå blir det kaos och ilskna ord varje morgon.

3 ungar som ingen kan göra något själv tydligen. Jag fixar välling, frukost, torkar rumpor, byter blöjor och lägger fram kläder för dagen. Men frukosten blir alltid fel och yoghurten som man bad om vill man inte längre ha utan nu ska det vara smörgås. Nej en hård macka förstås. Och ägg i alla dess former hamnar slutligen i Tottis matskål om jag nu inte själv käkar upp det.

Här har jag börjat bli ganska irriterad (speciellt denna morgonen när Ludde sa att han ville ha tårtkastning på sitt kalas och när jag sa nej kläckte han ur sig att hans kalas skulle bli jättetråkigt. Tack. Kul att man anstränger sig.) och då är det dags för det svåraste momentet. Påklädning

Jag jagar en Casper som absolut inte vill klä på sig utan mycket hellre springer omkring naken. Samtidigt gormar jag åt dom andra att de ska klä på sig. Filippa klagar på att hon inte alls håller med om mina klädval och Ludde, ja han håller på med precis allt förutom att klä på sig. 

Slutligen kompromissar Filippa och jag och hon får ha på sig en klänning över tröja och leggings. Dock måste JAG klä henne för tydligen har hon slutat kunna göra det själv. Ludde påminner jag sjuttioelvatusen gånger att det är dags för nästa och nästa plagg (nej det räcker inte med kalsonger och strumpor för att åka till föris).

Men det är oftast när det kommer till ytterkläderna som jag tappar det. Casper springer omkring med (Luddes) grusiga stövlar i huset, Filippa gnäller om att det är för mycket kläder och Ludde, jo han går i vanlig ordning omkring och drömmer. Och jag, jag skriker. Säger att jag inte orkar längre och att vi kan strunta i att åka till förskolan. Först då (efter lite tårar) börjar dom samarbeta och frågar -Är du glad nu mamma?

Vid 10 brukar vi rulla fram till förskolan och 3 lyckliga barn och en sliten mamma säger hej då. Måste det vara så här???

Återanvändning av Instagrambild. Tänk vad söta dom kan vara ibland.

Ps: Fick precis samtal från Luddes logoped att vi missade hans tid nu på morgonen… Jag kom åtminstone ihåg Filippas matsäck hon skulle ha med sig idag.

Sälen = vila?

Jaha hörrni. Då vart man i sälen med tre barn och en kräksjuk make! High life!

Vad som skulle hända var att vi skulle få miljöombyte. Hänga med våra vänner Ida och Fredrik + barn och jag skulle få vila medan Linus tog ansvar för barnen. Redan innan visste jag att det inte skulle bli så men denna situation hade jag inte räknat med. 

Dagen började med att vi drog till pulkabacken i Lindvallen med barnen. Det blåste storm och fanns typ inte en snöflinga kvar på den istäckta backen. Filippa var den första att vilja kasta in handduken och jag följde tätt efter. Det var nämligen misär.

Då kom jag på den fantastiska planen att skippa snön (isen) och köpa badkläder till hela familjen och besöka äventyrsbadet istället. Sagt och gjort, alla blev kittade på Stadium och efter ett par pizzor gick vi och badade. Så härligt och våra badgalningar njöt. Jag provade även på ”surfen” vilket gick ganska bra förutom ett par rejäla vurpor.

När vi var klara och möttes vid utgången flaggade Linus för att han inte kände sig kry. Och mycket riktigt. Väl hemma gick han och la sig och när vi åt middag meddelade Ludde att nu kräktes pappa.

Som tur är är stugan stor med två våningar så Linus har eget rum och badrum. Smittan lär komma från förskolan som haft/har ett utbrott. Barnen har mått bra men kan ju föra över smitta ändå. Jag har varit risig i magen vilket jag tolkat som stress, men kanske jag också varit magsjuk. Förklarar ju isf varför jag blev helt knäckt med allt som hänt.

Nu då? Jo besviken över hur det blivit,  men jag blir liksom starkare av motgångarna även om jag förstår att det kommer ta totalstopp till slut. Nu tröstar jag mig mest med att Linus kommer behöva sjukskriva sig och inte åka iväg på söndag. Och håll alla tummar att inga fler blir sjuka!

Simhallselfie

Trött på att vara mamma

Egentligen får man väl inte säga i sociala medier att man vill bort från sina barn. Att man tröttnat på deras sällskap. Men tyvärr är det ett faktum. Jag antar (hoppas) det är för att jag haft NOLL egentid de senaste veckorna. Och pga magsjuka har härjat på förskolan har jag hållt barnen hemma, och ja, det blir bara för mycket till slut. Så kombinerat med sälj/flyttstress så är jag bara less. 

Idag har jag verkligen varit den sämsta och tråkigaste mamman. Jag är så osugen på att hitta på något har bara velat sitta med min kaffekopp och surfa på mobiltelefonen i köket. Hemskt. Filippa och Ludde är ju duktiga på att hitta på saker själva, men Casper hatar att ha tråkigt. Och när han inte får klättra på möblerna blir han vrålarg. 

Nu vet jag att detta är tidsbegränsat. I april får jag mitt liv tillbaka. Huset är sålt och Casper har börjat på förskolan. Igen, jag vet att man egentligen som mammabloggare ska säga hur jobbigt man tycker det är att sin bebis ska börja på förskola och hur mycket man kommer sakna hen. Men nej, jag längtar tills denna mammaledigheten är över! Att få jobba, träna, och bara få avsluta vad man påbörjat utan att bli avbruten. 

För att inte avsluta detta inlägg på ett negativt sätt så vill jag bara skryta om vad min vän Martina sa om mina barn. Hon berättade att dom är så öppna och inkluderande och får hela hennes familj att känna sig så välkomna. Hur fint är inte det? Och det är ju sant. Dom har alltid gladeligen delat med sig av sina leksaker och låter gästerna välja först. Mina fina barn. Jag ser fram emot att få längta efter dom.