Sälen = vila?

Jaha hörrni. Då vart man i sälen med tre barn och en kräksjuk make! High life!

Vad som skulle hända var att vi skulle få miljöombyte. Hänga med våra vänner Ida och Fredrik + barn och jag skulle få vila medan Linus tog ansvar för barnen. Redan innan visste jag att det inte skulle bli så men denna situation hade jag inte räknat med. 

Dagen började med att vi drog till pulkabacken i Lindvallen med barnen. Det blåste storm och fanns typ inte en snöflinga kvar på den istäckta backen. Filippa var den första att vilja kasta in handduken och jag följde tätt efter. Det var nämligen misär.

Då kom jag på den fantastiska planen att skippa snön (isen) och köpa badkläder till hela familjen och besöka äventyrsbadet istället. Sagt och gjort, alla blev kittade på Stadium och efter ett par pizzor gick vi och badade. Så härligt och våra badgalningar njöt. Jag provade även på ”surfen” vilket gick ganska bra förutom ett par rejäla vurpor.

När vi var klara och möttes vid utgången flaggade Linus för att han inte kände sig kry. Och mycket riktigt. Väl hemma gick han och la sig och när vi åt middag meddelade Ludde att nu kräktes pappa.

Som tur är är stugan stor med två våningar så Linus har eget rum och badrum. Smittan lär komma från förskolan som haft/har ett utbrott. Barnen har mått bra men kan ju föra över smitta ändå. Jag har varit risig i magen vilket jag tolkat som stress, men kanske jag också varit magsjuk. Förklarar ju isf varför jag blev helt knäckt med allt som hänt.

Nu då? Jo besviken över hur det blivit,  men jag blir liksom starkare av motgångarna även om jag förstår att det kommer ta totalstopp till slut. Nu tröstar jag mig mest med att Linus kommer behöva sjukskriva sig och inte åka iväg på söndag. Och håll alla tummar att inga fler blir sjuka!

Simhallselfie

Trött på att vara mamma

Egentligen får man väl inte säga i sociala medier att man vill bort från sina barn. Att man tröttnat på deras sällskap. Men tyvärr är det ett faktum. Jag antar (hoppas) det är för att jag haft NOLL egentid de senaste veckorna. Och pga magsjuka har härjat på förskolan har jag hållt barnen hemma, och ja, det blir bara för mycket till slut. Så kombinerat med sälj/flyttstress så är jag bara less. 

Idag har jag verkligen varit den sämsta och tråkigaste mamman. Jag är så osugen på att hitta på något har bara velat sitta med min kaffekopp och surfa på mobiltelefonen i köket. Hemskt. Filippa och Ludde är ju duktiga på att hitta på saker själva, men Casper hatar att ha tråkigt. Och när han inte får klättra på möblerna blir han vrålarg. 

Nu vet jag att detta är tidsbegränsat. I april får jag mitt liv tillbaka. Huset är sålt och Casper har börjat på förskolan. Igen, jag vet att man egentligen som mammabloggare ska säga hur jobbigt man tycker det är att sin bebis ska börja på förskola och hur mycket man kommer sakna hen. Men nej, jag längtar tills denna mammaledigheten är över! Att få jobba, träna, och bara få avsluta vad man påbörjat utan att bli avbruten. 

För att inte avsluta detta inlägg på ett negativt sätt så vill jag bara skryta om vad min vän Martina sa om mina barn. Hon berättade att dom är så öppna och inkluderande och får hela hennes familj att känna sig så välkomna. Hur fint är inte det? Och det är ju sant. Dom har alltid gladeligen delat med sig av sina leksaker och låter gästerna välja först. Mina fina barn. Jag ser fram emot att få längta efter dom.

Från kaos till ren misär

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har gjort både och de senaste dagarna. Mest gråtit. Men egentligen är det förstås inte mig det är synd om utan om lillkillen Casper. För nu har han inte bara ont i tummen (som han heller inte kan suga på), nej nu har han hela munnen full med blåsor som spricker och blöder om och om igen… Och snorig är han. Ska vi ta en gissning på hur många gånger han vaknar per natt? Fler gånger. 

Så det är klart att det är mest synd om Casper, men faktum är att jag förstås vaknar varje gång (oftast med sparkar och skallningar då han sover på mig och får utbrott vid varje uppvak) och när han gör detta var femtonde minut så hinner jag ju inte somna om varje gång.
Ovanpå detta lägger vi att Filippa är förkyld. Pigg men besvärad av en rinnande näsa som gör att näsan svider. Och sen förstås badrumsrenoveringen. Om det är något jag tar med mig från detta så är det att om badrum ska renoveras i nya huset så ska det ske innan inflytt! Och eftersom badrummet är original från 1995 och har plastmatta så känns det som ett måste. Om köket känns som ett stort projekt så är det ingenting med badrummet som ska mer än dubblas i storlek genom att ta bort ett sovrum. Åh herregud…

Men mer om det i ett annat inlägg. Vi hade åtminstone en hyfsat bra dag idag tack vare att farmor och farfar hämtade upp Ludde och Filippa vid lunch så jag kunde lägga mig tillsammans med Casper som äntligen fick lite vila. Ludde har varit så himla duktig och hjälpsam, och när jag brutit ihop har han kramat mig. Finaste killen alltså vad hade jag gjort utan honom? 

Vid fyra kom dom hem och då åkte vi och köpte en pizza som vi tog med till förskolan. Skönt att kunna hänga där när byggarna jobbar även på helgen! Imorgon kommer plattsättaren… Silverlining – det går galet snabbt!

Lite gott framför teven en lördagkväll och alla är sams

Kokpunkten Actionbad

Igår var det planeringsdag på förskolan och eftersom Linus kom hem på förmiddagen från Berlin passade vi på att ta en utflykt till Actionbadet Kokpunkten i Västerås. Ingen av oss hade varit där förut och vi var sjukt taggade.

Vi kom dit vid tvåtiden och det var seriöst kanske 10 andra där då. Omklädningsrummet var helt tomt och barnen kunde röja runt utan att störa någon. 

Vårt första intryck var bara WOW! Vi gick först till barnområdet som var perfekt för de mindre barnen. Casper trivdes kanon i det varma vattnet och Filippa och Ludde åkte den mindre vattenrutschbanan och lekte med de olika installationerna. 

Ludde ville snabbt kolla in resten av stället så Linus och jag turades om att åka de olika attraktionerna. Vilken lycka!!! För mig som är ett vattendjur är detta mycket roligare än karuseller. 
Det fann även en mindre utomhuspool som var häftig att simma i nu när det är under nollan. Supervarmt i poolen och kallt i luften gör att det blir svårt att andas. Intill låg en spa avdelning men man behövde betala extra för det och det gör man inte när man är där med tre småbarn  (18 årsgräns).

Bästa med Kokpunkten:

– Värmen både i luften och vattnet.

– Sjukt roliga attraktioner som funkar från ca Luddes ålder och, ja, uppåt!

– Att det var så fräscht.

Mindre bra:


– Visst är det stort, men ändå bara 4 rutschkanor. Det borde kunna få plats med fler.

– Värmen var inte på i korridoren till omklädningsrummen. Burr! 

– Lite tydligare anvisningar hade jag behövt. Som tex Black River som ibland är upplyst och andra gånger nattsvart. Det blev en chock för Ludde när han skulle åka med mig och vi såg INGENTING hela den långa vägen ner. Och gissa vem som fick skulden..? Som tur är gick det över snabbt!

Mina tips är definitivt att åka en vardag, gärna tidigt på dagen. Att slippa köer och risker för påkörningar är guld värt. Ha med extra handukar för barnen så de har torra efter badet. Och bäst är det att åka med bebisar som Casper eller modiga barn som Ludde. Filippa hamnade lite mitt emellan. Lite för stor för barnavdelningen och inte tuff nog för rutschkanorna. Som hon dock testade men sen tittade mig djupt i ögonen, pekade med hela handen och sa allvarligt, ”Inte igen mamma”. 😂

Det blir säkert fler turer dit när Filippa blir lite äldre eller kanske med Ludde och någon kompis. Jag åker gärna igen! Ni får gärna tipsa mig om andra roliga aktiviteter för barnen!

Nattning- och sovrutiner

Att ha tre barn i förskoleålder innebär stundtals att det blir väldigt dåligt med sömnen. Det är alltid någon som antingen går igenom en fas eller är lite krasslig (läs: Casper är snorig). Ibland när det varit riktigt illa undrar jag hur vi ska överleva dessa år. Men så får man någon bra natt och kan börja om på ruta ett igen.

Vi gör vad som krävs och det som fungerar och struntar blankt i eventuella gamla åsikter och krav man ställde på sig själv. Vad som gör att vi klarar denna dagen får prioriteras oavsett om det långsiktigt kanske inte är den bästa lösningen. Så jag tänkte berätta vad som funkar nu för oss. 

Linus hemma:

Casper nattas oftast av en förälder vid 19.30. Han får ligga i sin säng som står intill dubbelsängen och dricka vällingen som han sen somnar till. Ingen av de andra barnen har blivit nattade med välling (istället välling på soffan och sen borsta tänder och kissa) men som sagt, vi gör det som är lättast föt tillfället. 

Senare sover antingen Linus eller jag i sovrummet med Casper. Under natten vaknar Casper ofta till och ibland räcker det med att lägga en hand på honom, men så småningom vill han upp i stora sängen. Tyvärr sover han väldigt dåligt då och rör mycket på sig. Tidig morgon vid femtiden  (inatt redan 2.30) vaknar han och vill absolut inte somna om. Då går vi ner och gör en flaska välling åt han som han får dricka i sängen. Även detta är något vi aldrig gjort med de andra. 

Sen sover han åtminstone ofta fram till 7 tiden även om han snurrar omkring mycket i sömnen och man måste typ sova med ena ögat öppet för att se till att han inte ramlar ur sängen.

Dom andra två nattas strax efter Casper somnat av den andre föräldern i Luddes rum. De har alltid haft separata sovrum, men Filippa började smyga in och lägga sig i Luddes säng varje natt, så nu står hennes spjälsäng intill hans istället. Så efter lässtund får hon lägga sig i sin säng och Ludde i hans och själv ligger man mellan. Sen Filippa slutade med napp har hon haft svårare att komma till ro och därför har jag eller Linus legat kvar tills hon somnat. Vilket förstås innebär att man alltid somnar själv och vaknar helt snurrig en timme senare. 

Filippa verkar ha en period då hon drömmer mycket och pratar i sömnet. Hon kan ligga och ropa ”jag vill inte” om och om igen vilket förstås är hjärtskärande. Därför sover alla bäst om en förälder sover i rummet med dom. Luddes säng är 105 cm bred så det funkar och faktiskt riktigt mysigt. På så vis är det lätt att lägga en hand på Filippa och trösta. Dom brukar kunna sova till 7 om man ligger där även om Filippa ibland måste övertalas att det inte är morgon än när hon vill gå ner vid 5. 

Linus borta:

För Casper är rutinen precis likadan.

Ludde och Filippa måste dock ta hand om varandra själva på sätt och vis. Om Casper har somnat kan jag unna mig att ligga kvar hos dom tills dom sover, men ofta får dom bara gilla läget att jag måste ta hand om Casper. 

Och på nätterna när Filippa blir ledsen, ja då blir det mycket spring. Som tur var har det blivit bättre sedan hon får sova inne hos Ludde, men ibland vill hon väcka honom mitt i natten för att ha någon att gå ner till soffan med, och det funkar ju inte. Morgon brukar det bli vid 6 tiden och vid flera tillfällen har de faktiskt smugit ner själva och lagt sig under en filt på soffan. Igår morse hade Ludde till och med klätt sig själv. Stor kille!

Och ja, Ludde som aldrig kunnat sova själv sedan han blev 10 månader och helst fortfarande vill samsova, kan alltså sova själv nu utan avbrott. Jag är SÅ tacksam att det iallafall funkar med honom och det inger ju hopp om att det kommer bli bättre med de andra två också. 

Så där har ni våra nätter beskrivna. Som ni kan förstå handlar våra liv till 100% om barnen nu och det blir inte mycket tid till romantik direkt… Men det får vara ok tycker jag. Jag vägrar sätta en press på hur livet borde vara och köper helt enkelt att det får vara så här i några år till. Helt plötsligt är de väl tonåringar som man knappt får ur sängen. 

Här har ni en annan variant på hur de sover. Filippa har klättrat ur sin säng och lagt sig skavfötters med Ludde mitt i natten.

Filippas 3 årskontroll på BVC

Jag vill varna för ett skrytinlägg här, men jag kan inte hjälpa det, jag är stolt så jag nästan spricker! Filippa hade nämligen sin treårskontroll på bvc och ACED IT! Hon är alltså så oerhört begåvad att jag vet inte vad. Ok jag överdriver lite, men hon är så STOR fastän i ett miniformat. Bästa älsklingen. Ok vi går igenom vad som hände på kollen.

Först vägdes och mättes hon. Och ja, hon är pytteliten. Väger 12 kg och är 89 cm lång. Hon följer sina kurvor någorlunda bra och hon är proportionelig.

Sen fick Filippa sätta sig vid ett litet bord och vår BVC sköterska, Helena, la fram några bilder som dom pratade om. Vad det var, vilken färg osv. Två bilder hade hon gömt undan och Filippa fick vända upp dom själv. Första var på en napp! Och Filippa började skratta. Så himla roligt att hon nu fått en distans till napparna! Hon berättade för Helena hur hon lämnat dom till kaninerna. Nästa bild var på en potta. Och Filippa som varit helt torr sedan i somras och går bara på toaletten fnissade igen och sa att potta var för Casper!

Efter det var det dags att rita. Filippa började med att testa kritorna lite, och ska jag vara ärlig så trodde jag inte hon kunde så mycket mer. Men så skrev hon ett väldigt prydligt F och frågade vad Helenas bokstav var och skrev ett H. Då frågade Helena om Filippa kunde rita en gubbe, och minsann det kunde hon. Med ben och armar och till och med hår, mun, näsa och ögon. Helena bad om att få behålla bilden för det var minsann inte varje dag en treåring kunde så mycket! (Ja, förlåt men jag varnade för skryt!)

När vi pysslat färdigt fick Filippa även visa sina motoriska kunskaper och fick kasta, fånga och sparka en boll. Vilket hon kunde förstås. Vår lilla stora tjej som har så mycket humor och starka känslor inom sig. Det är (oftast) en fröjd att vara din mamma! ❤

img_8320

Hej då nappen!

Filippa har som vilken människa som helst med ett beroende, blivit mer och mer besatt av sina nappar. Jämt skulle hon ha den i munnen och gärna någon i handen också. Hon vaknade på nätterna och behövde hjälp att hitta nappen. Och var hon på riktigt dåligt humör kunde hon stå bredvid en napp och skrika att man skulle ge henne den.

Vi började känna att nappen inte längre var en tröst bara, utan ett starkt och känslosamt beroende. Så utöver faktumet att tandläkare säger att barn måste sluta med napp vid tre år så var vi sjukt trötta på den. Det var mer gnäll om napparna än att de gav någon form av tröst.

Så det var dags att lämna napparna. Filippa hade sedan tidigare bestämt att när det var dags skulle kaninerna på Bögs Gård få dom. Jag hade tänkt mig förra helgen, men Filippa var tydlig med att det skulle ske efter hennes kalas så det fick bli så. Bra att låta henne vara med och ta beslutet liksom.

Hennes bästis Elsa har också nyss fyllt tre år så vi körde en gemensam lämning. Tänkte de kan stötta varandra… Eftersom Stockholm förvandlats till ett vinterlandskap så möttes vi vid ingången till Järvafältet med pulkor. Mysigt för barnen att bli dragna i pulkor och bra träning för oss vuxna. Linus har dock fått en mancold och fick stanna hemma.

Väl framme var Elsa supertaggad medan Filippa var ytterst tveksam till att lämna napparna. Inga tårar men lite dystert avsked. Efteråt när vi fikade på Helena’s Cafe så var hon glad igen men när det var dags att gå hem kom längtan efter napparna.

Hela promenaden hem grät tjejerna efter sina nappar och då fasade man väl lite för hur det skulle gå. MEN, sen släppte det! Vi tittade på film och käkade popcorn och hade det supermysigt. Ibland frågade hon efter nappen, men släppte det snabbt.
Filippas spjälsäng står sedan några dagar tillbaka bredvid Luddes säng då hon ändå gick in till honom varje natt och la sig i hans säng. Så vid läggning la jag mig i Luddes säng mellan dom båda och höll Filippas hand. Hon var inte ledsen men hade svårt att komma till ro. Vanligtvis somnar hon på några minuter om hon är trött, men nu utan napp låg hon och snackade i en dryg timme. Slutligen somnade hon och sov helt utan avbrott hela natten till halv 8!

Inga tårar. Inget sökande efter napp. Och nu när jag lämnade henne på förskolan berättade hon stolt för alla att hon lämnat napparna till en kanin med prickar. Alla pedagogerna är instruerade att Filippa inte längre använder napp så vi får se hur det går när hon ser dom andra barnen med napp. Eftersom Filippa fortfarande går i den yngsta gruppen (lite galet eftersom hon varken använder blöja eller vilar på dan) är det ju flera nappbarn. Det ska bli spännande att höra hur det gått!

Så än så länge har napplämningen gått högt över förväntan! Vet inte om man kan räkna med bakslag? Vi får se. Jag kommer hämta tidigt idag och tänkte hitta på något kul med henne. Kanske simhallen?

Berätta gärna om era erfarenheter!