Filippa läkarutreds

Det tuffaste med att vara ”ensamstående på deltid” med tre barn är när man rent fysiskt inte räcker till. Ikväll vid nattningen fick jag känna av det när den vanligtvis självgående Ludde verkligen verkligen behövde mig. Småsyskonen hade ingen förståelse alls för att de inte skulle bli prioriterade och jag kände mig verkligen hjälplös. I slutändan fick Casper som vanligt mitt fokus och jag var tvungen att lämna en ledsen 6 åring. Som vi behöver de kommande veckorna! Längtar efter att få umgås och spendera tid med dom en och en.

Imorse hade jag lite annorlunda egentid med Filippa. Hon behövde nämligen lämna blodprov som uppföljning efter ett läkarbesök vi var på i fredags. Då Filippa dels har en väldigt aktiv tarm så utreds hon nu för olika tarmåkommer samt kollar på hennes tillväxthormoner.

Jag hade satt på ett emla plåster en dryg timme tidigare och Filippa reagerade inte när sjuksköterskan stack in nålen. Dock tog det ganska lång tid att fylla rören, så på slutet tappade Filippa färg i ansiktet och började visa obehag. Nålen drogs ut men Filippa var märkbart tagen efter händelsen och låg i min famn i en halvtimme innan vi åkte därifrån. Vi köpte en bit choklad till henne ssmt ett litet block och penna med Rapunzel på.

Nu avvaktar vi svar och det verkar som vi oavsett kommer få remiss till BUMM då vår husläkare tycker det är bäst att dom får träffa henne. Antingen med en klar diagnos från proverna, eller för vidare utredning. Jag hoppas såklart att inget är galet och att hon bara får vara en liten tjej med aktiv tarm och glatt humör!

Underbara höst!

Idag var en sån perfekt höstdag som gjorde att vi skippade alla måsten och drog ut i naturen. Tvättmaskinen och dammsugaren fick vänta!

Som tur är var Catarina påväg ut med barnen när jag hörde av mig och vi kunde snabbt lämna huset för att möta upp dom. Vi började vid ridhuset i Viby där det var stor hopptävling. Det känns så märkligt för mig att tänka att jag faktiskt varit en del av den världen och att hästar varit mitt allt. För nu är den helt främmande för mig. Kanske jag återupptar ridningrn någon gång i livet…

Barnen tyckte iallafall att det var spännande och satt stilla och tittade på framhoppningen och även senare i ridhuset där tävlingen var.

När alla började få myror i brallan drog vi ut på Järvafältet och fikade och lekte. Supermysigt! Det är så magiskt vackert nu med alla olika färger på löven. Och det var ca 16 grader varmt och soligt. Helt ljuvligt!

Sen blev det en lång promenad hemåt genom skogen och Elsa försökte lära Filippa cykla. Så gulligt att se! Filippa som visat noll intresse för att lära sig var helt plötsligt jättetaggad även om det var lite vingligt. Till våren får vi ta itu med cyklingen!

Ny nervös vecka väntar med flera både skrämmande och spännande besked! Jag återkommer när jag vet…

Längtan efter Koh Lanta

Dag 1 med Premalex och jag går omkring och känner mig konstant full. Okoncentrerad, snurrig och lätt illamående. När jag körde till passexpeditionen idag för att hämta ut Caspers pass slog det mig att jag kanske inte borde köra i detta tillståndet?

Jag har dock känt mig stadig i humöret och har varken blivit arg eller ledsen trots marathonnattningen av Filippa på tom mage.

Men jag känner en allt starkare längtan bort härifrån till värme, lugn och tid till familjen. För två år sedan var Casper bara ett år och mycket har ju hänt sedan dess. Det ska bli så fantastiskt att få dela detta med dom igen.

Nytt pass!

Eftersom vi kommer vara i Thailand i mer än 30 dagar (7 veckor), så behöver vi visum. Som tur är insåg vi redan nu med 3.5 veckor kvar att Casper måste ha nytt pass! Hans gamla går ut 5 månader och 29 dagar efter vi reser och passet måste gälla minst 6 månader efter inresedatumet… Så bara att fixa nytt! Gamla passet:

Och såhär blev nya bilden!

Hur gullig? Så nu kommer vi kunna hämta passet i början av nästa vecka och då direkt ansöka om visum. Så vi har väl en marginal på två veckor… Typiskt oss!

Filippas och Luddes är fortfarande ok och dom är också sockersöta på sina pass!

När det är dags för visumhandlingarna så berättar jag mer om processen.

En eftermiddag på stranden

Äntligen fick vi sol här i Båstad och med den kom lite värme. Förmiddagen spenderades på en lekplats i Skummeslöv där både Filippa och Ludde fick nya vänner som dom nu vill träffa igen. Jag njöt bara av att kunna ta av mig jackan.

Efter Caspers vila drog jag ner till stranden med de två yngsta med varsinn spade och hink i handen. Jag hade räknat med blåst och kallare temperatur, men det var så varmt och helt underbart! Sen är det enklare att bara hänga med två barn, och just Filippa och Casper leker bra tillsammans så länge Filippa inte är på rethumör…

Imorgon ska det bli regn så jag är så glad för den stund vi fick tillsammans på min barndomsstrand!

Sedan sist…

Det är mycket nu… Men jag gillar det. Min värld blir större och handlar inte längre bara om barnen. Det är mycket politik, aktivism och nätverkande med likasinnade. Tyvärr har jag inte ännu hittat ett sätt att dela med mig av detta på bloggen. Det får ta sin tid känner jag och kommer väl snarare att smyga sig på.

I helgen cirkulerade allt dock kring bzarnen. Min kompis Catarina var själv med sina (Ludde och Filippas bästisar) så vi hängde med dom hela lördagen och söndagen hade vi en annan kompis på fika och lek. Det blev en helg med mycket pyssel, pulkaåkning, film, kompishäng samt till och med ett besök till Leos Lekland.

Nu är Linus hemma och vi ska röja garage och förråd här hemma. Det är så trist men verkligen på tiden!

Stora röjardagen

Jag vaknade med huvudvärk och tryck från bihålorna men bestämde mig ändå för att få en effektiv dag. Vi har fortfarande en massa flyttkartonger som ej blivit uppackade, och projekt som inte blivit klara. Och det börjar gå mig på nerverna.

Mitt problem är att jag alltid väljer att städa iordning det vanliga först (plocka leksaker, vika tvätt, dammsuga etc), och sen av tiden som finns över tar jag mig an det andra.

Den tiden finns aldrig.

Så idag struntade jag i att det låg pärlor över hela vardagsrumsgolvet och att toaletten är i stort behov av en skurning, och började istället rensa upp vår ofärdiga klädkammare samt tvättstuga. Och vet ni vad? 8 flyttkartonger senare sitter jag nu nöjd med mitt arbete!

Det var främst kläder, filtar och kuddfodral (har hur många som helst), men också pärmar, filmer och annat skrot. Men inte nog med det, jag rensade även ur barnens garderober och gav bort en hel kartong med urvuxna kläder. Tvättade dessutom två maskiner och vek och la in allt snyggt. Samtidigt som jag mådde piss pga spänningshuvudvärk. Bragdguld till mig!

Filippa längtar efter sommaren lika mycket som jag gör. Jag blev helt lycklig över att se henne när hon klätt sig i jeans och t-shirt. Såhär är hon allra finast enligt mig.

Filippas rum

Filippa (som fortsätter strula med nattsömnen) somnade tillsammans med Ludde i hans säng när jag nattade Casper. Det var Luddes förslag att hon skulle lägga sig där medan de väntade på mig. Han är inte alltid den bästa storebrorn till Filippa så det gjorde mig otroligt glad.

Eftersom jag fick en massa tid över nu på kvällen borde jag passa på att städa upp och skriva om vad jag gjort sen sist, men tyvärr saknar jag drivet. Vill hellre dricka te och titta på the Crown. Så det gör jag nu! Men jag passar på att visa er lite bilder från Filippas rum. Vet att jag lovar och lovar men är lite långsam…

Visst har hon det mysigt?

Som natt och dag

Igår morse låg jag på golvet och grät för att…? På eftermiddagen kom min mens och idag har jag varit på teater i city med 12 fyraåringar (och 2 pedagoger och 1 annan förälder) utan att ens få ett stresspåslag. Jag känner mig som en jäkla parodi av kvinna med pms. Hur är det möjligt att en blödning kan vara skillnaden mellan att se allting nattsvart till att gå tillbaka till att vara en toppenmamma? Så sjukt.

Jag berättade för ett tag sedan att jag skulle vara med i en studie om pmds. Jag har varit på mitt första möte där jag fick svara på en massa frågor och fylla i formulär. Då sköterskan som jag träffade uteslöt att jag hade en grundliggande depression och tydliga pdms besvär så har jag nu fått en dagbok som jag ska fylla i. Det ska bli så intressant att sen få se en kurva på mitt mående!

Därefter blir det en månad med Premalex, och därefter den nya medicinen som ska testas. Som jag förstått det så är den nya inte en antidepressiv utan ett ”botemedel” mot vad som är fel. Jag uttrycker mig klumpigt men ska försöka förklara tydligare senare! Det känns iallafall otroligt bra att få ta del av studien och förhoppningsvis få hjälp!

Teater Eva Funck (från Björnes magasin påminde Linus mig om!) med Filippa och hennes förskolekompisar.

Barn som inte sover

Det där med sömn alltså… Vilken tortyr det är att aldrig få sova. Att Casper sovit dåligt sedan han föddes har jag fått acceptera, men nu när även Filippa börjat vakna flera gånger per natt så fallerar allt.

Hon som alltid sovit i egen säng (i och för sig i Luddes rum från 2-3 år) vill nu bara sova tätt med mig eller sin pappa. Problemen med detta är dels att det innebär att jag måste gå och lägga mig klockan 20.00 samtidigt som henne vilket gör att jag får noll återhämtning på kvällen att städa upp, tvätta och kanske kolla på en serie. Det går nämligen inte att lämna sängen efter att hon somnat. Hon vaknar. Dessutom vill Casper oftast sova i sin egen säng men vaknar ju då och då och ropar efter mig. Varpå Filippa följer efter och står bredvid sängen och viskar ”när kommer du tillbaka” om och om igen (även om jag svarar).

Jag håller på att bli tokig. Dessutom ska min mens komma imorgon och min pmds är på max. Jag ber om ursäkt för att bloggen är så deppig, men jag har gråtit så mycket ikväll att jag vet inte vad annat jag ska skriva om. Vi har gråtit allihop. Och Ludde säger om och om igen att allt är hans fel. Och då gråter jag ännu mer för det är ju fruktansvärt att han känner så. Jag förklarar att jag mår dåligt för att jag inte får sova och att han är världens bästa. Filippa är som en gås, allt rinner av henne så hon tar noll ansvar hehe.

Nu sover hon åtminstone (i egen säng) efter mycket förhandlande och trugande. Hon har lovat att smyga när hon sen kommer in till mig, och förhoppningsvis har Casper en bra natt så vi undviker nattlig pinball.

Det kommer bli bra. Behövde mest skriva av mig. Lämna gärna tips på hur man får en fyraåring att gå tillbaka till sina rutiner!

Hon är söt när hon sover… Och ja, hon måste ha lamporna tända. Annars vaknar hon av att det är mörkt och tänder allihopa.