Semestermood

Jag tänkte bara titta in här och säga hej! Har egentligen inte någon inspiration till att blogga. Har nog hamnat i semestermood och huvudet känns skönt såsigt.

Idag hade vi en kanon dag med strålande sol och 25 grader. Problemet var att det kändes så himla skönt att vara i solen att jag har bränt mig totalt på rygg och bröst. Även Ludde har bränt sig lite på axlarna och benen. Inte ok! Vi har alla haft solskyddsfaktor på oss, men vi är ju vana vid att behöva hålla oss i skuggan pga extrem värme, men nu med de ”svalare” temperaturerna så har vi glömt det… Jag lär ha lite ont imorgon också, men hoppas verkligen det inte var så illa för Ludde.

Dagarna hänger vi vid poolen mest och på kvällarna käkar vi antingen hemma eller på närliggande restaurang. Igår tog vi dock bussen till ett hamburgareställe barnen gillade. Speciellt då det fanns en lekpark precis utanför. Lycka! Imorgon ska vi grilla shish kebab på området där vi bor. Linus köpte speciella spett för det idag så det ska bli spännande.

Förhoppningsvis lägger vinden sig så vi kan gå ner på stranden. Det har inte varit jätteblåsigt, men ändå mycket vågor vilket gör det lite svårt att bada där med barnen. Jag älskar ju dock att bada i havet så hoppas på att kunna hänga där imorgon.

Nu bjuder jag på lite bilder från de senaste dagarna. Dom är ju så fina mina barn. ❤

IMG_8504IMG_8484IMG_8490IMG_8392IMG_8382IMG_8408IMG_8428IMG_8436IMG_8441

Turkiet!

Då var vi här igen i Avsallar! Det är alltså farmor och farfar som har en lägenhet här och vi passar på att åka hit varje vår och höst. För andra året i rad har vi dock otur med vädret. Det har varit superfint här i flera veckor, men nu kom precis ett lågtryck in. Fast egentligen var det ganska bra med barnen att långsamt vänja sig vid solen. Jag skulle vilja kalla det typisk svensk sommar här nu. Ungefär 24 grader, soldis och lite blåst. Nu hoppas vi bara att regnet som är utlovat håller sig borta.

Eftersom vi hade en lång resa igår (berättar om den senare) så ville vi alla ta det lugnt idag och hängde bara vid poolen. Det var faktiskt ganska skönt att kunna ligga på en solstol utan parasoll. Nog första gången för oss i Turkiet! Barnen badade lite trots att vattentemperaturen bara låg på 26 grader. Ludde är så himla duktig på att simma nu och dyker efter leksaker på bottnen som är 1,5 m ner. Filippa och Casper hjälps åt att kasta i leksakerna!

IMG_8359IMG_8343IMG_8349IMG_8358

Nu sitter Filippa och Ludde med varsin padda, Linus lagar mat, och jag, ja jag bloggar ju! Vi brukar inte gå ut och äta så ofta här då det är smidigare med barnen att käka hemma. Kanske vi går ut efteråt och äter en glass. Oavsett väder är det ändå skönt att bara vara tillsammans hela familjen. ❤

Stolt mamma

Denna helg har varit full med roliga aktiviteter och nu känns det verkligen att det är söndagkväll! Småbarnsfamiljer vilar upp sig under veckorna och inte på helgerna om ni missat det. Ahh måndag mmm. 🙂

Filippa hade simskola idag så barnens fastrar passade Ludde och Casper så vi kunde gå på det. Så himla mysigt när det bara är hon och jag! Och hon är ju så sjukt duktig! Helt orädd för vatten och en balans och styrka i kroppen som värsta gymnasten. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig när hon blir gammal nog att gå på egna aktiviteter.

Sen åkte jag och hämtade killarna för att sen lämna Filippa och Casper med grannen så Ludde och jag kunde åka till gympan. Det var sista gången på terminen och alla föräldrar var välkomna att stanna. Sjukt duktiga ledare och härlig grupp. Jag är så himla glad att Ludde började på Sollentunagymnasterna med hans tre kompisar från förskolan. Han gillar det supermycket och är peppad på varje aktivitet. Han är vanligtvis inte den som tar för sig direkt, men här var han hela tiden först att anmäla sig som frivillig. Och stark är han! Herregud alltså. Hoppas han kommer vilja fortsätta till hösten, men det tror jag!

Ledaren lyfter endast i vristerna och Ludde blir lyft som en köttbulle. Så impad!

Övar på hjula och gymnastikarmar!

Så himla häftigt att se hur barnen utvecklas och vilka intressen samt begåvningar de har. Dom är ju så olika men samtidigt roligt att Ludde och Filippa delar på intresset för både simning och gymnastik. Själv var jag ju hästtjej, men detta är inget de har visat sig vara nyfikna på. Kan ju komma senare. Gäller bara att följa och försiktigt leda dom till vad som dom mår bäst av!

Turkiet är bokat!

Om ni hängt med mig här ett tag så vet ni att vi brukar åka minst en gång om året till Turkiet, oftast två gånger. Och om två veckor är det alltså dags igen. Om jag räknat rätt blir detta Luddes 7e gång till Turkiet, Filippas 5e och Caspers 3e. Dom kan det här nu!

Vi ska bo i Avsallar på Antalyakusten i svärisarnas lägenhet. Dom åker redan i övermorgon men stannar i tre veckor. Vi åker den 17e och när semestern är slut åker Linus direkt till Berlin och jag flyger dagen efter med barnen och deras farmor och farfar till Stockholm. 

Lite orolig är man ju för Röjar Ralf aka Casper, men vi är ju två iallafall. Flygresan är ju inte så lång och sen i Turkiet kommer vi mest hänga vid poolen eller på stranden och ungen älskar ju att bada! 

Tre gulliga bebisar i Turkiet:

Ludde april 2013

Filippa september 2015

Casper oktober 2016

Pokemonkalas för Ludde

Ända sedan Ludde hade sitt superhjältekalas när han fyllde 4 år har han längtat till sitt femårskalas. Och i somras när vi började spela Pokemon Go tillsammans så bestämde han att det skulle bli ett kalas med Pokemon tema! Så jag har ju haft en lång tid på mig att planera vilket jag tycker är superroligt.

Dock är jag väldigt dålig på att dokumentera förberedelserna. Men det känns ändå helt ok för det grundar ju sig i att jag gör kalaset för Luddes skull och inte för att imponera på sociala medier if you know what I mean. Jag var iallafall smart nog att stoppa en kamera i handen på Astrid som stannade kvar och dokumenterade hela kalaset. Så häng med!

Vi hade ställt upp ett bord utanför med all rekvisita barnen behövde för att bli Pokemon tränare. Alla fick varsin ”telefon”, keps och pokemon boll att samla figurerna i. Jag hade laminerat små ”mobiltelefoner” med pokemonkartor så vi kunde gå på analog pokemon jakt. Vi delade in de 9 barnen i två grupper och faster Hanna tog ett gäng och jag resten.

IMG_2889IMG_2934
IMG_2908IMG_2911IMG_2920IMG_2923
IMG_2926

När alla barnen fått 5 pokemons vardera var jakten över och vi möttes hemma igen där Linus stod och serverade korv. Röd förstås!

Sen var det dags för presentöppning och vi snurrade Pikachu’s svans för att bestämma turordningen. Ludde blev så glad för varje paket och tackade med en massa superlativ efter varje ny present!

IMG_2941

När alla paket var öppnade så var det dags att fika. Det bjöds på köpta kakor, jordgubbar och hemmalagad tårta. Bra upplägg känner jag som tycker det är kul med tårtor men vill inte stressa ihjäl mig. Tårtan (som var en chokladbotten fylld med mosade jordgubbar och mjölkchokladfluff och toppad med en marshmallowsmörkräm!) hade ett utrymme i mitten där jag gömt 9 små pokemons, men effekten gick inte riktigt fram på bild. Men ungarna tyckte det var roligt att de fick ytterligare en pokemon på tallriken!

IMG_2949-2IMG_2953-2IMG_2984IMG_2992IMG_2999

Mycket snabbare än jag räknat med så hade de fikat färdigt… Full rulle! Så då var det dags för nästa aktivitet. Nämligen att fånga den lösa Pikachu som sprang omkring i trädgården! Till hjälp fick de hinkar med vattenballonger. Barnen kiknade av skratt!

IMG_3022

Eftersom allt gått i rasande fart fick de hoppa studsmatta och leka fritt en stund på tomten. När det bara var en kvart kvar av kalaset så berättade jag för alla att det fanns ett ägg på framsidan som skulle kläckas. För er som inte spelar Pokemon Go kan jag berätta att kläcka ägg är en del av spelet.

Jag hade gjort en piñata som ett pokemon ägg och jag hade fyllt den med godispåsarna. När Ludde fyllde 3 hade han också en piñata, men småknattarna hade så svårt att få ner den att till slut fick jag hjälpa till. Denna piñatan åkte i marken på andra försöket! Hoppsan! Lite snopet, men ingen av barnen klagade iallafall. Godispåsarna som var cellophanpåsar  som jag målat Pikachu ansikten på. Inuti fanns förutom godis ytterligare några små pokemons samt tatuering och en glow stick.

IMG_3026IMG_3028IMG_3035IMG_3046

När allt var över satt alla och käkade sina påsar medan föräldrarna kom en och en och hämtade. Vid det här laget var Ludde helt färdigt och ville bara gå in och sitta på soffa. Men han var nog väldigt nöjd över kalaset och dagen efter var han liksom nedstämd då allt var över. Jag förstår honom helt! Det blir liksom ett tomrum när något man sett fram emot så länge sen är över. Men eftersom ett av mina nyårslöften var att fira mer så får vi hitta på andra anledningar att göra piñatas!

Tack alla som kom och tack till fotografen Astrid!

Jag hatar morgnar

Många pratar om att de har dåligt morgonhumör. Hur de avskyr att gå upp och inte vill prata med någon innan sin första kopp kaffe. Men inte jag. Jag vaknar lätt på morgonen, snoozar aldrig och går glatt upp direkt. 

Så varför hatar jag då morgnar? Jo det ska jag berätta. Varje morgon vaknar jag med en förhoppning att just denna dagen ska bli annorlunda. Vi ska alla vara sams och jag ska inte tappa humöret. Ändå blir det kaos och ilskna ord varje morgon.

3 ungar som ingen kan göra något själv tydligen. Jag fixar välling, frukost, torkar rumpor, byter blöjor och lägger fram kläder för dagen. Men frukosten blir alltid fel och yoghurten som man bad om vill man inte längre ha utan nu ska det vara smörgås. Nej en hård macka förstås. Och ägg i alla dess former hamnar slutligen i Tottis matskål om jag nu inte själv käkar upp det.

Här har jag börjat bli ganska irriterad (speciellt denna morgonen när Ludde sa att han ville ha tårtkastning på sitt kalas och när jag sa nej kläckte han ur sig att hans kalas skulle bli jättetråkigt. Tack. Kul att man anstränger sig.) och då är det dags för det svåraste momentet. Påklädning

Jag jagar en Casper som absolut inte vill klä på sig utan mycket hellre springer omkring naken. Samtidigt gormar jag åt dom andra att de ska klä på sig. Filippa klagar på att hon inte alls håller med om mina klädval och Ludde, ja han håller på med precis allt förutom att klä på sig. 

Slutligen kompromissar Filippa och jag och hon får ha på sig en klänning över tröja och leggings. Dock måste JAG klä henne för tydligen har hon slutat kunna göra det själv. Ludde påminner jag sjuttioelvatusen gånger att det är dags för nästa och nästa plagg (nej det räcker inte med kalsonger och strumpor för att åka till föris).

Men det är oftast när det kommer till ytterkläderna som jag tappar det. Casper springer omkring med (Luddes) grusiga stövlar i huset, Filippa gnäller om att det är för mycket kläder och Ludde, jo han går i vanlig ordning omkring och drömmer. Och jag, jag skriker. Säger att jag inte orkar längre och att vi kan strunta i att åka till förskolan. Först då (efter lite tårar) börjar dom samarbeta och frågar -Är du glad nu mamma?

Vid 10 brukar vi rulla fram till förskolan och 3 lyckliga barn och en sliten mamma säger hej då. Måste det vara så här???

Återanvändning av Instagrambild. Tänk vad söta dom kan vara ibland.

Ps: Fick precis samtal från Luddes logoped att vi missade hans tid nu på morgonen… Jag kom åtminstone ihåg Filippas matsäck hon skulle ha med sig idag.

Kalasinbjudningar med Riktiga Vykort

Det är inte endast tankar på husrenovering som snurrar i mitt huvud, min förstfödde fyller 5 år om ett par dagar och har kalas på söndag. Och man fyller ju bara 5 en gång så klart vi måste slå på stort! Kalasen är så viktiga för Ludde och han pratar om dom kommande samt gågna kalas ofta. 

Hans första kalas för dagispolarna hade han när han fyllde 3 och det hade Olaf tema (frost). Året efter hade han superhjältekalas, och detta år är det dags flr Pokemonkalas! Så taggad han (och jag) är på detta. 

Vi kommer att gå på (analog) pokemonjakt, fika på pokemontårta och lite andra roliga överraskningar. Jag lovar berätta mer efter kalaset!

Inbjudningarna skickade jag som vanligt med Riktiga Vykort appen. Så himla enkelt och praktiskt! Jag vet att många väljer att skicka inbjudningar helt digital nu för tiden, men jag gillar att detta är lika enkelt, men kompisarna får inbjudningen i postlådan. Visst kostar det en slant, men som sagt, man fyller faktiskt bara 5 en gång! Och för 15 kr styck (vid köp av 10) får man ju både kort och porto. Helt överkomligt tycker jag!

Ludde har bjudit sin grupp på föris samt en till kompis (Alfred) och jag tror alla kommer vilket innebär att de blir 9 stycken totalt. I år blev det denna bilden. ❤

Här kan ni läsa om hur jag gjorde inbjudningarna förra året. Nu ska alla dekorationer fixas, pokemonjakt förberedas, påsar göras och tårta bakas. Annat fika blir nog köpt. I’m not crazy liksom. 😜