Sommaravslutning och middagskaos

Idag var det sommaravslutning på förskolan och vi skulle vara där klockan 8.00. ÅTTA! För mina barn som gärna sover till 9.00 (fast Casper vaknar ungefär en gång i timmen hela natten) så var det galet tidigt att behöva vakna vid sju. Men de var taggade och fick välja kläder själva så morgonen gick ändå smärtfritt. Trots att det även var skogsmulle idag och jag behövde fixa Luddes lunchmatsäck mitt i allt. Men 8 sharp var vi på plats!

De äldsta (mullarna) bjöd på lite teater, och sedan sjöng vi alla tillsammans i ring. De två som börjar förskoleklass till hösten blev avtackade och pedagogerna fick sin present vilket var ett besök tillsammans på Fotografiska. Sen fikade vi och hade det supermysigt!

När jag kom hem igen möttes jag av ett upp och nedvänt hem, och det kändes extra skönt att kunna åka vidare till mitt kontor vid nya huset som nu är någorlunda uppackat. När allt är kaos känns det så skönt att sätta sig vid symaskinen och skapa!

Dagen blev ganska effektiv jobbmässigt och det kändes härligt att hämta barnen på eftermiddagen. Casper är så himla gullig när man hämtar honom och idag skuttade han iväg för att berätta för sin kompis att mamma kommit. Plutten. So far so good.

Kaoset börjar hemma då jag såklart inte förberett varken middag eller snacks. Rookie mistake. Jag mutar de stora med film och Casper med kexs. 

Jag har slutat äta allt kött förutom fisk och skaldjur, och idag hade jag fått för mig att jag skulle servera helvegetariskt. Detta var misstag nummer två. Jag lagade en currygryta med potatis, grönsaker och böner som blev himla god enligt mig själv. Ingen annan höll med. Inte ens potatisälskaren Casper. Efter en massa gnäll och sura miner gav jag upp och stekte blodpudding åt dom. Då fick de feeling och ville lyssna på Trolls. På svenska! Obs finns ej på spotify så måste söka på youtube. Då spelade jag FEL låt och alla var missnöjda. Jag sprang omkring och bytte tallrikar och skar blodpudding och gjorde något fel enligt Casper som blev rasande och började slänga mat och bestick.

Och här tappade jag det. Ridå, skulle man kunna säga. Jag skrek att jag inte orkade med dom längre och tog min tallrik och satte mig på altanen och käkade. Lyssnade på fågelkvitter och andades.

Sen stålsatte jag mig för att gå in igen, men alla hade ätit upp, tackade för maten och betedde sig som inget hänt. Ja vad ska man säga? Läggningen gick sedan enkelt eftersom jag hade sagt till de andra att vänta på mig i deras sängar men somnade när Casper skulle nattas och när jag vaknade var huset tyst.

Nu borde jag röja här hemma, men vår fantastiska städerska kommer imorgon och jag känner mig mycket mer manad att kolla ett avsnitt av House of Cards (efter detta alldeles för långa inlägg). Hepp!

Oasis Yoga – min räddning 

Igår skrev jag ett inlägg om hur kämpigt vi har det och ställde frågan om någon annan känner att det bara är ens egen familj som är kaos. Jag hade väl hoppats på att få lite medhåll och känna mig mindre misslyckad, men istället fick jag det bekräftat (i all välmening) att det är oss, mig, det är fel på. Så just nu känns det väl sådär.

Efter middagen köpte jag Vaiana på iTunes och satte mig sen med Ludde och Filippa och kollade på hela utan varken mobiltelefon att pilla på eller andra avbrott. Himla skönt och filmen var kanske inte det bästa Disney gjort, men den var fin och jag blev rörd. Casper sprang omkring med diverse leksaker samt klättrade på oss, så han var nöjd han med. Dessvärre bröt kaoset ut efter filmen var över, men en stunds avkoppling fick vi iallafall. 

Och apropå avkoppling… Nu är det TIO dagar kvar innan jag åker till Mallorca på yogaretreat som hålls av samma tjejer som jag tränade för på Koh Lanta. Alltså det kunde inte bli bättre. En vecka av EGENTID. YOGA. Umgänge med bara vuxna. SOL (hoppas jag). God mat och en massa vin. MALLORCA. Det kommer bli magiskt. Det kommer bli min räddning.

Nationaldagsfirande 

Är det bara jag som känner att alla andra verkar ha såna harmoniska och välfungerande liv medans en själv lever i ständigt kaos? Jag fick en kommentar här med ett påstående att barnen inte borde vara på förskolan när Linus har semester och att de borde få semester också. Först och främst, vi snackar 3 dagar som Linus ska jobba på huset medan kidsen är på föris, och dom kommer sen vara lediga 5 veckor. 

Men saken är den att förskolan är inte något de behöver en ”semester” ifrån. Tvärtom är det där de får lagom med stimulans, rutiner och ro både vid mat och andra aktiviteter. De får sovmorgon varje dag och har det helt enkelt lugnt och skönt veckorna de är på föris.

Hemma är det motsatsen. Vi har jättesvårt för rutiner för tillfället och det förstör allting. Barnen bråkar och tjafsar konstant och vi går varandra på nerverna. Dom vill så mycket hela tiden och tyvärr blir de ofta överstimulerade. Jag vet att de behöver pauser under dagen, men vi är så dåliga på att få det att ske.

Anyways, idag firade vi nationaldagen med först morgonbad i poolen följt av lunch som jag tagit med. Sen åkte vi till Edsbergsparken där Sollentunas firande skedde. Väldigt mycket folk och massa aktiviteter för barnen. Doreen var där och sjöng med barnen och sen var det en del andra lokala artister. Väldigt trevligt, men stora folkmassor är inte riktigt min grej.

Efteråt hämtade vi lite grejer i ”gamla” huset och åkte till nya. Barnen badade och både nya grannen och de ”gamla” kom över. Trevligt, men sen gick allt överstyr och alla tre kollapsade och det blev väldigt uppenbart att de var hungriga och trötta.

Imorgon ska vi förhoppningsvis sova ut och sen blir det föris för barnen och jobb för mig. Rutiner ska återupptas och tack vare utlovat regn kanske vi även kan få en lugn kväll. På fredag kommer Linus hem, men hoppet om att vi ska bli en ”normal” och välfungerande familj känns inte aktuellt oavsett. Kanske efter sommaren…

Tornadon Casper

Lyckligtvis fick vi en fin dag idag och kunde spendera mycket tid med bad och lek. Igår var nämligen en sån där dag som förkortade mitt liv avsevärt (och ibland ville man avsluta det där och då). Det tar liksom aldrig slut med Casper. Den där dryga timmen han sover på dagen är den enda vilan man får.

Värst är ändå måltiderna. Han kan. Inte. Sitta. Still. Försöker man tvinga honom blir han skogstokig och skriker och slåss. Frukost, lunch och middag.

Och inomhus har han tydligen som högsta mål att förstöra allt som kommer hans väg. Tavlor ska puttas på, fjärrkontroller slängas i golvet, lampor dras ner från bord. Även dom få leksaker vi har här ligger risigt till och slängs i stengolvet.

Och som om detta inte var nog så har Filippa börjat apa efter hans beteende i ett försök att få mer uppmärksamhet. Så nu måste vi även hantera hennes oförmåga att sitta still samt lyssna. Och Ludde… ja han har sina egna känsloyttringar. 

Så semestervila? Vet inte om jag vill påstå att det blir mycket av den varan. Nätterna är dock helt ok med tanke på att vi alla sover i samma rum. Kanske just därför? Casper sover ungefär 21-9, dom andra två 22-9 och jag då 23-9. Dock har jag svårt att somna om efter Caspers nattvälling då mycket tankar snurrar i huvudet. Så nej, någon vila blir det inte mycket av. Det bådar inte gott inför sommaren med all renovering och stängd förskola. Eller så blir det skitbra. Den som lever får se!

Helgen som gått 

Inför helgen var jag så pepp över att ha ett öppet schema och umgås i lugn och ro med min gamla roomie Anna som besökte oss i helgen. Meeen ni kan ju gissa att det inte blev så. 

Först och främst så sov jag endast 2.00-4.00 natten mellan fredag och lördag. Sen kom Linus inte hem förrän klockan 13.00 på lördagen och 14.00 skulle Ludde vara på kalas i Nacka så först vid 17 var Anna och jag redo att börja vår ”heldag” tillsammans. 

Vi tog pendeln till stan utan några planer men lyckades få en bra plats i baren på Miss Voon där vi beställde in ett gäng goda rätter och ännu godare drinkar. Supertrevligt trots att jag led av sömnbrist. 

Idag var det en massa annat som kom emellan. Simskola, gymnastik och möte med byggherren inför kommande renovering. Och sen var det dags att skjutsa Anna till flygplatsen och helgen var över. Men det är väl så livet ser ut för tillfället. Egentid kommer inte enkelt och man får njuta av dom stunder man får. 

Jag hatar morgnar

Många pratar om att de har dåligt morgonhumör. Hur de avskyr att gå upp och inte vill prata med någon innan sin första kopp kaffe. Men inte jag. Jag vaknar lätt på morgonen, snoozar aldrig och går glatt upp direkt. 

Så varför hatar jag då morgnar? Jo det ska jag berätta. Varje morgon vaknar jag med en förhoppning att just denna dagen ska bli annorlunda. Vi ska alla vara sams och jag ska inte tappa humöret. Ändå blir det kaos och ilskna ord varje morgon.

3 ungar som ingen kan göra något själv tydligen. Jag fixar välling, frukost, torkar rumpor, byter blöjor och lägger fram kläder för dagen. Men frukosten blir alltid fel och yoghurten som man bad om vill man inte längre ha utan nu ska det vara smörgås. Nej en hård macka förstås. Och ägg i alla dess former hamnar slutligen i Tottis matskål om jag nu inte själv käkar upp det.

Här har jag börjat bli ganska irriterad (speciellt denna morgonen när Ludde sa att han ville ha tårtkastning på sitt kalas och när jag sa nej kläckte han ur sig att hans kalas skulle bli jättetråkigt. Tack. Kul att man anstränger sig.) och då är det dags för det svåraste momentet. Påklädning

Jag jagar en Casper som absolut inte vill klä på sig utan mycket hellre springer omkring naken. Samtidigt gormar jag åt dom andra att de ska klä på sig. Filippa klagar på att hon inte alls håller med om mina klädval och Ludde, ja han håller på med precis allt förutom att klä på sig. 

Slutligen kompromissar Filippa och jag och hon får ha på sig en klänning över tröja och leggings. Dock måste JAG klä henne för tydligen har hon slutat kunna göra det själv. Ludde påminner jag sjuttioelvatusen gånger att det är dags för nästa och nästa plagg (nej det räcker inte med kalsonger och strumpor för att åka till föris).

Men det är oftast när det kommer till ytterkläderna som jag tappar det. Casper springer omkring med (Luddes) grusiga stövlar i huset, Filippa gnäller om att det är för mycket kläder och Ludde, jo han går i vanlig ordning omkring och drömmer. Och jag, jag skriker. Säger att jag inte orkar längre och att vi kan strunta i att åka till förskolan. Först då (efter lite tårar) börjar dom samarbeta och frågar -Är du glad nu mamma?

Vid 10 brukar vi rulla fram till förskolan och 3 lyckliga barn och en sliten mamma säger hej då. Måste det vara så här???

Återanvändning av Instagrambild. Tänk vad söta dom kan vara ibland.

Ps: Fick precis samtal från Luddes logoped att vi missade hans tid nu på morgonen… Jag kom åtminstone ihåg Filippas matsäck hon skulle ha med sig idag.

En ledig dag

Ny vecka, nya tag. Jag liksom många andra har svårt att formulera mig klokt nu såhär kort tid efter det hemska terrordådet som skedde i Stockholms stad. Men vardagen rullar liksom på oavsett.

Förra veckan blev inte riktigt så glassig som jag hade förväntat mig. Casper började ju på förskolan förra måndagen och Linus skötte inskolningen de tre första dagarna. Men det var så mycket annat. Visning både måndag och onsdag som skulle städas och fixas inför, simskola, logopedbesök och kontraktsskriving på huset. Samtidigt som en långsam inskolning blev det inte mycket tid över till mig utöver ett yogapass i tisdagsförmiddag.

Så idag tar jag en ledig dag. Jag lämnade barnen på förskolan vid 9.30 efter en hysterisk morgon med väldigt nära till gråt och nervsammanbrott. Ni vet, jobbig natt efter en påfrestande helg, och jag håller på att falla samman.

Istället för att påbörja de beställningar som legat och väntat ska jag nu göra mig en kaffe och sätta mig på soffan med apple tv kontrollen i handen. Enda till klockan 14 som jag ska hämta på förskolan tänker jag stanna där. I need this.

Mellis på förskolan i fredags. Casper spanar efter flygplanen som har inflygning mot Arlanda över Viby.