Tornadon Casper

Lyckligtvis fick vi en fin dag idag och kunde spendera mycket tid med bad och lek. Igår var nämligen en sån där dag som förkortade mitt liv avsevärt (och ibland ville man avsluta det där och då). Det tar liksom aldrig slut med Casper. Den där dryga timmen han sover på dagen är den enda vilan man får.

Värst är ändå måltiderna. Han kan. Inte. Sitta. Still. Försöker man tvinga honom blir han skogstokig och skriker och slåss. Frukost, lunch och middag.

Och inomhus har han tydligen som högsta mål att förstöra allt som kommer hans väg. Tavlor ska puttas på, fjärrkontroller slängas i golvet, lampor dras ner från bord. Även dom få leksaker vi har här ligger risigt till och slängs i stengolvet.

Och som om detta inte var nog så har Filippa börjat apa efter hans beteende i ett försök att få mer uppmärksamhet. Så nu måste vi även hantera hennes oförmåga att sitta still samt lyssna. Och Ludde… ja han har sina egna känsloyttringar. 

Så semestervila? Vet inte om jag vill påstå att det blir mycket av den varan. Nätterna är dock helt ok med tanke på att vi alla sover i samma rum. Kanske just därför? Casper sover ungefär 21-9, dom andra två 22-9 och jag då 23-9. Dock har jag svårt att somna om efter Caspers nattvälling då mycket tankar snurrar i huvudet. Så nej, någon vila blir det inte mycket av. Det bådar inte gott inför sommaren med all renovering och stängd förskola. Eller så blir det skitbra. Den som lever får se!

Helgen som gått 

Inför helgen var jag så pepp över att ha ett öppet schema och umgås i lugn och ro med min gamla roomie Anna som besökte oss i helgen. Meeen ni kan ju gissa att det inte blev så. 

Först och främst så sov jag endast 2.00-4.00 natten mellan fredag och lördag. Sen kom Linus inte hem förrän klockan 13.00 på lördagen och 14.00 skulle Ludde vara på kalas i Nacka så först vid 17 var Anna och jag redo att börja vår ”heldag” tillsammans. 

Vi tog pendeln till stan utan några planer men lyckades få en bra plats i baren på Miss Voon där vi beställde in ett gäng goda rätter och ännu godare drinkar. Supertrevligt trots att jag led av sömnbrist. 

Idag var det en massa annat som kom emellan. Simskola, gymnastik och möte med byggherren inför kommande renovering. Och sen var det dags att skjutsa Anna till flygplatsen och helgen var över. Men det är väl så livet ser ut för tillfället. Egentid kommer inte enkelt och man får njuta av dom stunder man får. 

Jag hatar morgnar

Många pratar om att de har dåligt morgonhumör. Hur de avskyr att gå upp och inte vill prata med någon innan sin första kopp kaffe. Men inte jag. Jag vaknar lätt på morgonen, snoozar aldrig och går glatt upp direkt. 

Så varför hatar jag då morgnar? Jo det ska jag berätta. Varje morgon vaknar jag med en förhoppning att just denna dagen ska bli annorlunda. Vi ska alla vara sams och jag ska inte tappa humöret. Ändå blir det kaos och ilskna ord varje morgon.

3 ungar som ingen kan göra något själv tydligen. Jag fixar välling, frukost, torkar rumpor, byter blöjor och lägger fram kläder för dagen. Men frukosten blir alltid fel och yoghurten som man bad om vill man inte längre ha utan nu ska det vara smörgås. Nej en hård macka förstås. Och ägg i alla dess former hamnar slutligen i Tottis matskål om jag nu inte själv käkar upp det.

Här har jag börjat bli ganska irriterad (speciellt denna morgonen när Ludde sa att han ville ha tårtkastning på sitt kalas och när jag sa nej kläckte han ur sig att hans kalas skulle bli jättetråkigt. Tack. Kul att man anstränger sig.) och då är det dags för det svåraste momentet. Påklädning

Jag jagar en Casper som absolut inte vill klä på sig utan mycket hellre springer omkring naken. Samtidigt gormar jag åt dom andra att de ska klä på sig. Filippa klagar på att hon inte alls håller med om mina klädval och Ludde, ja han håller på med precis allt förutom att klä på sig. 

Slutligen kompromissar Filippa och jag och hon får ha på sig en klänning över tröja och leggings. Dock måste JAG klä henne för tydligen har hon slutat kunna göra det själv. Ludde påminner jag sjuttioelvatusen gånger att det är dags för nästa och nästa plagg (nej det räcker inte med kalsonger och strumpor för att åka till föris).

Men det är oftast när det kommer till ytterkläderna som jag tappar det. Casper springer omkring med (Luddes) grusiga stövlar i huset, Filippa gnäller om att det är för mycket kläder och Ludde, jo han går i vanlig ordning omkring och drömmer. Och jag, jag skriker. Säger att jag inte orkar längre och att vi kan strunta i att åka till förskolan. Först då (efter lite tårar) börjar dom samarbeta och frågar -Är du glad nu mamma?

Vid 10 brukar vi rulla fram till förskolan och 3 lyckliga barn och en sliten mamma säger hej då. Måste det vara så här???

Återanvändning av Instagrambild. Tänk vad söta dom kan vara ibland.

Ps: Fick precis samtal från Luddes logoped att vi missade hans tid nu på morgonen… Jag kom åtminstone ihåg Filippas matsäck hon skulle ha med sig idag.

En ledig dag

Ny vecka, nya tag. Jag liksom många andra har svårt att formulera mig klokt nu såhär kort tid efter det hemska terrordådet som skedde i Stockholms stad. Men vardagen rullar liksom på oavsett.

Förra veckan blev inte riktigt så glassig som jag hade förväntat mig. Casper började ju på förskolan förra måndagen och Linus skötte inskolningen de tre första dagarna. Men det var så mycket annat. Visning både måndag och onsdag som skulle städas och fixas inför, simskola, logopedbesök och kontraktsskriving på huset. Samtidigt som en långsam inskolning blev det inte mycket tid över till mig utöver ett yogapass i tisdagsförmiddag.

Så idag tar jag en ledig dag. Jag lämnade barnen på förskolan vid 9.30 efter en hysterisk morgon med väldigt nära till gråt och nervsammanbrott. Ni vet, jobbig natt efter en påfrestande helg, och jag håller på att falla samman.

Istället för att påbörja de beställningar som legat och väntat ska jag nu göra mig en kaffe och sätta mig på soffan med apple tv kontrollen i handen. Enda till klockan 14 som jag ska hämta på förskolan tänker jag stanna där. I need this.

Mellis på förskolan i fredags. Casper spanar efter flygplanen som har inflygning mot Arlanda över Viby.

Stress

Nivån av stress jag upplever för tillfället är astronomisk. Jag känner hur jag förlorar levnadsår för varje dag som går. Förhoppningsvis vinner jag tillbaka dem när jag blir en Yogi igen…

Onsdagar innebär att Filippa går till skogen med förskolan och behöver ha med sig matsäck. Senast 9.30 måste hon vara där och jag förstår att det låter som jättesent, men det är inte ofta vi lyckas komma till förskolan innan 10. Idag hade Ludde även logopedtid vid 10 så sen var inget alternativ. Stressad som jag var så glömde jag förstås Filippas ryggsäck i hallen och det fanns noll tid att åka tillbaka och hämta.

Nu har vi iallafall varit hos logopeden och Ludde är lämnad på föris. Casper borde nattas i vagnen, men ett munsår har blossat upp på morgonen (hej stress!) och jag är inte det minsta sugen på att gå ut i kylan och snöyran (japp det snöar förstås). Jag hoppas bara att Casper kan somna i mitt knä på soffan så jag kan sitta och titta på Netflix. För klockan tre ska jag hämta barnen på förskolan igen då Ludde har simskola. 

3 dagar kvar tills Linus kommer hem. 5 dagar tills Caspers inskolning. Andas….

Längtar tillbaka…

40.8 grader 

Ja då var Casper inte bättre utan snarare sämre. Hans feber har legat mellan 39.7 och 40.8 i tre dagar nu. Jag har gett honom Alvedon några gånger, men inte ens då har den försvunnit helt. Han är så ledsen och enda gången han varit glad idag var när Ludde och Filippa kom hem från dagis (tack tack Catarina för att du sjutsade hem dom så jag slapp!!!) och när han videochattade med mormor. Då drog han lite på smilbanden. Annars har det bara varit gråt eller vila.

Men det är ju inte bara illa med sjukstuga. Låt oss se things on the bright side!

1. Jag har noll tid att reflektera över hur jag själv mår (tror detta är anledningen till att jag överlevde 2016).

2. Sovande bebis i famn samt apple kontroll i hand = sträckkollande av serier. Idag blev det Suits. Inte så himla bra säsong (4 tror jag) men Harvey är så fin att titta på att det gör inget.

3. När de små är febriga ska de få glass. Men min unge vill inte ha så då får ju jag offra mig. 

4. Städa, tvätta och sånt är ju omöjligt att få till och att slippa det är väl bara skönt?

5. Jag har ofrivilligt minskat på mitt sockerintag då jag inte kan rättfärdiga att dra med febrig unge till affären bara för att jag har lösgodisabstinens.

Så ni ser, mitt liv är ju bara tip top liksom!

När ungen somnar på mattan mitt i en gråtattack.

Sälen = vila?

Jaha hörrni. Då vart man i sälen med tre barn och en kräksjuk make! High life!

Vad som skulle hända var att vi skulle få miljöombyte. Hänga med våra vänner Ida och Fredrik + barn och jag skulle få vila medan Linus tog ansvar för barnen. Redan innan visste jag att det inte skulle bli så men denna situation hade jag inte räknat med. 

Dagen började med att vi drog till pulkabacken i Lindvallen med barnen. Det blåste storm och fanns typ inte en snöflinga kvar på den istäckta backen. Filippa var den första att vilja kasta in handduken och jag följde tätt efter. Det var nämligen misär.

Då kom jag på den fantastiska planen att skippa snön (isen) och köpa badkläder till hela familjen och besöka äventyrsbadet istället. Sagt och gjort, alla blev kittade på Stadium och efter ett par pizzor gick vi och badade. Så härligt och våra badgalningar njöt. Jag provade även på ”surfen” vilket gick ganska bra förutom ett par rejäla vurpor.

När vi var klara och möttes vid utgången flaggade Linus för att han inte kände sig kry. Och mycket riktigt. Väl hemma gick han och la sig och när vi åt middag meddelade Ludde att nu kräktes pappa.

Som tur är är stugan stor med två våningar så Linus har eget rum och badrum. Smittan lär komma från förskolan som haft/har ett utbrott. Barnen har mått bra men kan ju föra över smitta ändå. Jag har varit risig i magen vilket jag tolkat som stress, men kanske jag också varit magsjuk. Förklarar ju isf varför jag blev helt knäckt med allt som hänt.

Nu då? Jo besviken över hur det blivit,  men jag blir liksom starkare av motgångarna även om jag förstår att det kommer ta totalstopp till slut. Nu tröstar jag mig mest med att Linus kommer behöva sjukskriva sig och inte åka iväg på söndag. Och håll alla tummar att inga fler blir sjuka!

Simhallselfie