En ledig dag

Ny vecka, nya tag. Jag liksom många andra har svårt att formulera mig klokt nu såhär kort tid efter det hemska terrordådet som skedde i Stockholms stad. Men vardagen rullar liksom på oavsett.

Förra veckan blev inte riktigt så glassig som jag hade förväntat mig. Casper började ju på förskolan förra måndagen och Linus skötte inskolningen de tre första dagarna. Men det var så mycket annat. Visning både måndag och onsdag som skulle städas och fixas inför, simskola, logopedbesök och kontraktsskriving på huset. Samtidigt som en långsam inskolning blev det inte mycket tid över till mig utöver ett yogapass i tisdagsförmiddag.

Så idag tar jag en ledig dag. Jag lämnade barnen på förskolan vid 9.30 efter en hysterisk morgon med väldigt nära till gråt och nervsammanbrott. Ni vet, jobbig natt efter en påfrestande helg, och jag håller på att falla samman.

Istället för att påbörja de beställningar som legat och väntat ska jag nu göra mig en kaffe och sätta mig på soffan med apple tv kontrollen i handen. Enda till klockan 14 som jag ska hämta på förskolan tänker jag stanna där. I need this.

Mellis på förskolan i fredags. Casper spanar efter flygplanen som har inflygning mot Arlanda över Viby.

Stress

Nivån av stress jag upplever för tillfället är astronomisk. Jag känner hur jag förlorar levnadsår för varje dag som går. Förhoppningsvis vinner jag tillbaka dem när jag blir en Yogi igen…

Onsdagar innebär att Filippa går till skogen med förskolan och behöver ha med sig matsäck. Senast 9.30 måste hon vara där och jag förstår att det låter som jättesent, men det är inte ofta vi lyckas komma till förskolan innan 10. Idag hade Ludde även logopedtid vid 10 så sen var inget alternativ. Stressad som jag var så glömde jag förstås Filippas ryggsäck i hallen och det fanns noll tid att åka tillbaka och hämta.

Nu har vi iallafall varit hos logopeden och Ludde är lämnad på föris. Casper borde nattas i vagnen, men ett munsår har blossat upp på morgonen (hej stress!) och jag är inte det minsta sugen på att gå ut i kylan och snöyran (japp det snöar förstås). Jag hoppas bara att Casper kan somna i mitt knä på soffan så jag kan sitta och titta på Netflix. För klockan tre ska jag hämta barnen på förskolan igen då Ludde har simskola. 

3 dagar kvar tills Linus kommer hem. 5 dagar tills Caspers inskolning. Andas….

Längtar tillbaka…

40.8 grader 

Ja då var Casper inte bättre utan snarare sämre. Hans feber har legat mellan 39.7 och 40.8 i tre dagar nu. Jag har gett honom Alvedon några gånger, men inte ens då har den försvunnit helt. Han är så ledsen och enda gången han varit glad idag var när Ludde och Filippa kom hem från dagis (tack tack Catarina för att du sjutsade hem dom så jag slapp!!!) och när han videochattade med mormor. Då drog han lite på smilbanden. Annars har det bara varit gråt eller vila.

Men det är ju inte bara illa med sjukstuga. Låt oss se things on the bright side!

1. Jag har noll tid att reflektera över hur jag själv mår (tror detta är anledningen till att jag överlevde 2016).

2. Sovande bebis i famn samt apple kontroll i hand = sträckkollande av serier. Idag blev det Suits. Inte så himla bra säsong (4 tror jag) men Harvey är så fin att titta på att det gör inget.

3. När de små är febriga ska de få glass. Men min unge vill inte ha så då får ju jag offra mig. 

4. Städa, tvätta och sånt är ju omöjligt att få till och att slippa det är väl bara skönt?

5. Jag har ofrivilligt minskat på mitt sockerintag då jag inte kan rättfärdiga att dra med febrig unge till affären bara för att jag har lösgodisabstinens.

Så ni ser, mitt liv är ju bara tip top liksom!

När ungen somnar på mattan mitt i en gråtattack.

Sälen = vila?

Jaha hörrni. Då vart man i sälen med tre barn och en kräksjuk make! High life!

Vad som skulle hända var att vi skulle få miljöombyte. Hänga med våra vänner Ida och Fredrik + barn och jag skulle få vila medan Linus tog ansvar för barnen. Redan innan visste jag att det inte skulle bli så men denna situation hade jag inte räknat med. 

Dagen började med att vi drog till pulkabacken i Lindvallen med barnen. Det blåste storm och fanns typ inte en snöflinga kvar på den istäckta backen. Filippa var den första att vilja kasta in handduken och jag följde tätt efter. Det var nämligen misär.

Då kom jag på den fantastiska planen att skippa snön (isen) och köpa badkläder till hela familjen och besöka äventyrsbadet istället. Sagt och gjort, alla blev kittade på Stadium och efter ett par pizzor gick vi och badade. Så härligt och våra badgalningar njöt. Jag provade även på ”surfen” vilket gick ganska bra förutom ett par rejäla vurpor.

När vi var klara och möttes vid utgången flaggade Linus för att han inte kände sig kry. Och mycket riktigt. Väl hemma gick han och la sig och när vi åt middag meddelade Ludde att nu kräktes pappa.

Som tur är är stugan stor med två våningar så Linus har eget rum och badrum. Smittan lär komma från förskolan som haft/har ett utbrott. Barnen har mått bra men kan ju föra över smitta ändå. Jag har varit risig i magen vilket jag tolkat som stress, men kanske jag också varit magsjuk. Förklarar ju isf varför jag blev helt knäckt med allt som hänt.

Nu då? Jo besviken över hur det blivit,  men jag blir liksom starkare av motgångarna även om jag förstår att det kommer ta totalstopp till slut. Nu tröstar jag mig mest med att Linus kommer behöva sjukskriva sig och inte åka iväg på söndag. Och håll alla tummar att inga fler blir sjuka!

Simhallselfie

Trött på att vara mamma

Egentligen får man väl inte säga i sociala medier att man vill bort från sina barn. Att man tröttnat på deras sällskap. Men tyvärr är det ett faktum. Jag antar (hoppas) det är för att jag haft NOLL egentid de senaste veckorna. Och pga magsjuka har härjat på förskolan har jag hållt barnen hemma, och ja, det blir bara för mycket till slut. Så kombinerat med sälj/flyttstress så är jag bara less. 

Idag har jag verkligen varit den sämsta och tråkigaste mamman. Jag är så osugen på att hitta på något har bara velat sitta med min kaffekopp och surfa på mobiltelefonen i köket. Hemskt. Filippa och Ludde är ju duktiga på att hitta på saker själva, men Casper hatar att ha tråkigt. Och när han inte får klättra på möblerna blir han vrålarg. 

Nu vet jag att detta är tidsbegränsat. I april får jag mitt liv tillbaka. Huset är sålt och Casper har börjat på förskolan. Igen, jag vet att man egentligen som mammabloggare ska säga hur jobbigt man tycker det är att sin bebis ska börja på förskola och hur mycket man kommer sakna hen. Men nej, jag längtar tills denna mammaledigheten är över! Att få jobba, träna, och bara få avsluta vad man påbörjat utan att bli avbruten. 

För att inte avsluta detta inlägg på ett negativt sätt så vill jag bara skryta om vad min vän Martina sa om mina barn. Hon berättade att dom är så öppna och inkluderande och får hela hennes familj att känna sig så välkomna. Hur fint är inte det? Och det är ju sant. Dom har alltid gladeligen delat med sig av sina leksaker och låter gästerna välja först. Mina fina barn. Jag ser fram emot att få längta efter dom.

Formsvacka

Det finns såklart många anledningar till att jag har en svacka för tillfället. Med två penicillinkurer i ryggen, sömnlösa nätter med snoriga och febriga barn och så den här andra grejen som upptar hela min hjärnverksamhet. Men jobbigt är det.

Jag orkar ingenting. Hemmet är helt upp och ner och jag kan ändå inte förmå mig att städa. Jag stirrar ohälsosamt mycket i min mobil och är inte närvarande för barnen. Pallar liksom inte. 

Hur tar man sig ur en sån här formsvacka?

Casper och jag tog en kaffe på förskolan när vi lämnade storsyskonen. Längtar så till 3e april när han börjar där! Kanske hemskt att säga men jag tycker verkligen inte det är kul att vara hemma själv med en ettåring. Han är van vid att ha andra barn omkring sig och tycker jag är skittråkig (alltså även när jag inte stirrar i mobilen). Jag brukar försöka övertala Ludde eller Filippa att stanna hemma från föris men dom vägrar.

Drittkveld

Eftersom jag väcktes 4.30 imorse av Casper och inte kunde somna om (han gjorde dock det) så har jag hela dagen sett fram emot en lugn kväll. Men istället blev det en riktig skitkväll. 

En massa saker hände som man inte direkt tacklar så bra när man inte sovit tillräckligt, men droppen var ändå när jag upptäckte att Filippa hade en iPad i badkaret… Jag gick och servade de andra två och plockade disk och missade helt att Casper tydligen gått med paddan till Filippa varpå jag inte vet vem av dom som är skyldig till att bada den. Så. Jäkla. Surt. 

Ett smärre utbrott fick jag och i samma stund slet Casper ner en av högtalarna från väggen så kablar blev blottade. Orkar inte.

Högtalaren får Linus laga när han kommer hem, men ipaden ligger i en påse med ris och skotorken blåser in varmluft. Måtte den ha klarat sig, men inte särskilt troligt va?

Efter detta var det dags för läggning men Casper skrek hysteriskt i en timme. Ingen aning om varför. Tandsprickning? Jag gav till slut honom en alvedon iallafall och nu sover han i min säng. Ser framför mig en besvärlig natt. 
Filippa somnade åtminstone på soffan så jag bar bara upp henne till sin säng. Och Ludde sa jag bara till att gå och lägga sig. Första gången i hans liv han fått natta sig helt själv. Skönt att han är så stor nu! Han lovade dock att han skulle vara vaken hela natten, men när jag gick upp 10 minuter senare med Casper hade han somnat. 

Nu får det iallafall bli ett par avsnitt av Skam (ser om från början och är på säsong 2 igen) och Ben & Jerry’s. Mammalivet ibland alltså…