Pmds:ens uttryck

Eftersom jag är med i en studie på Uppsalas akademiska sjukhus så tänkte jag dela med mig av vad jag går igenom ca 10 dagar varje månad. När pmds:en börjar är jag mest nedstämd och trött. Inget gör mig glad och jag tappar livsglädje. Såhär dagen innan mens är jag ett ilsket vrak som tappar kontrollen. Det är jättebra att kartlägga sina symptom, men det ger mig endast förståelse för mitt beteende. Jag fortsätter att må precis lika dåligt och mina humörsvängningar lindras dessvärre inte.

Nedan följer påståenden som jag dagligen fått gradera från ”inte alls” till ”mycket svårt”. Jag hade tänkt skriva ner några korta exempel efter varje men jag klarar inte det nu när jag är mitt uppe i det. Men jag kan säga som så att på varje påstående har jag svarat ”mycket svårt” minst en dag.

  • Kände mig deprimerad, ledsen eller nedstämd
  • Kände mig hopplös
  • Kände mig oduglig eller hade skuldkänslor
  • Kände mig orolig, spänd, “uppskruvad” eller “på helspänn”
  • Hade humörsvängningar (t ex kände mig plötsligt ledsen eller gråtfärdig)
  • Var mera känslig för att bli bortstött av andra eller hade lätt för att bli sårad
  • Kände mig arg, lättretlig
  • Hade konflikter eller problem med människor
  • Hade mindre lust för vardagliga aktiviteter (t ex arbete, skola, vänner, fritidsaktiviteter)
  • Hade svårt att koncentrera mig
  • Kände mig slö, trött, utmattad eller saknade energi
  • Hade ökad aptit eller åt för mycket
  • Kände sug efter speciell slags mat
  • Sov mer, tog tupplurar, hade svårt för att komma upp i rätt tid
  • Hade svårt för att somna eller bibehålla sömn
  • Kände mig överbelastad eller att jag inte skulle orka med
  • Kände att jag förlorat kontrollen

Nästa steg är att få en tid för MR av hjärnan. Enligt sköterskan som håller i studien är det dock svårt att få tider då kvinnliga problem har i vanlig ordning lägst prioritet.

Som natt och dag

Igår morse låg jag på golvet och grät för att…? På eftermiddagen kom min mens och idag har jag varit på teater i city med 12 fyraåringar (och 2 pedagoger och 1 annan förälder) utan att ens få ett stresspåslag. Jag känner mig som en jäkla parodi av kvinna med pms. Hur är det möjligt att en blödning kan vara skillnaden mellan att se allting nattsvart till att gå tillbaka till att vara en toppenmamma? Så sjukt.

Jag berättade för ett tag sedan att jag skulle vara med i en studie om pmds. Jag har varit på mitt första möte där jag fick svara på en massa frågor och fylla i formulär. Då sköterskan som jag träffade uteslöt att jag hade en grundliggande depression och tydliga pdms besvär så har jag nu fått en dagbok som jag ska fylla i. Det ska bli så intressant att sen få se en kurva på mitt mående!

Därefter blir det en månad med Premalex, och därefter den nya medicinen som ska testas. Som jag förstått det så är den nya inte en antidepressiv utan ett ”botemedel” mot vad som är fel. Jag uttrycker mig klumpigt men ska försöka förklara tydligare senare! Det känns iallafall otroligt bra att få ta del av studien och förhoppningsvis få hjälp!

Teater Eva Funck (från Björnes magasin påminde Linus mig om!) med Filippa och hennes förskolekompisar.

Barn som inte sover

Det där med sömn alltså… Vilken tortyr det är att aldrig få sova. Att Casper sovit dåligt sedan han föddes har jag fått acceptera, men nu när även Filippa börjat vakna flera gånger per natt så fallerar allt.

Hon som alltid sovit i egen säng (i och för sig i Luddes rum från 2-3 år) vill nu bara sova tätt med mig eller sin pappa. Problemen med detta är dels att det innebär att jag måste gå och lägga mig klockan 20.00 samtidigt som henne vilket gör att jag får noll återhämtning på kvällen att städa upp, tvätta och kanske kolla på en serie. Det går nämligen inte att lämna sängen efter att hon somnat. Hon vaknar. Dessutom vill Casper oftast sova i sin egen säng men vaknar ju då och då och ropar efter mig. Varpå Filippa följer efter och står bredvid sängen och viskar ”när kommer du tillbaka” om och om igen (även om jag svarar).

Jag håller på att bli tokig. Dessutom ska min mens komma imorgon och min pmds är på max. Jag ber om ursäkt för att bloggen är så deppig, men jag har gråtit så mycket ikväll att jag vet inte vad annat jag ska skriva om. Vi har gråtit allihop. Och Ludde säger om och om igen att allt är hans fel. Och då gråter jag ännu mer för det är ju fruktansvärt att han känner så. Jag förklarar att jag mår dåligt för att jag inte får sova och att han är världens bästa. Filippa är som en gås, allt rinner av henne så hon tar noll ansvar hehe.

Nu sover hon åtminstone (i egen säng) efter mycket förhandlande och trugande. Hon har lovat att smyga när hon sen kommer in till mig, och förhoppningsvis har Casper en bra natt så vi undviker nattlig pinball.

Det kommer bli bra. Behövde mest skriva av mig. Lämna gärna tips på hur man får en fyraåring att gå tillbaka till sina rutiner!

Hon är söt när hon sover… Och ja, hon måste ha lamporna tända. Annars vaknar hon av att det är mörkt och tänder allihopa.

Sömnbrist och pms

Jag körde min egen forskningsstudie här hemma med icke förvånade resultat. Min pms kickade nämligen igång i lördags, och hör och häpna, men barnen lät mig sova två hela nätter! Äntligen fick jag känna mig som en normal människa. Jag kände av pmsen, men kunde ändå kontrollera mina tankar någorlunda och lyckades hantera mina vredesutbrott… ok…

Men så hände då igår natt… Som började med en svår läggning, fortsatte med ständiga uppvaknande av Casper och slutade med att Filippa väckte oss klockan 6. Jävligt dålig sömn för mig med andra ord. Och behöver jag ens säga hur dagen varit? Morgonen var katastrofal, och jag var så arg att jag kokade. Och eftermiddagen bjöd mest på tårar och uppgivenhet.

Slutsats i denna väldigt seriösa studie är att pmds kan vara hanterbart ifall man får sova i lugn och ro samt dricka sitt kaffe medans det är varmt. Annars: not so much.

Tre trötta barn ikväll och när Casper somnat hittade jag Filippa med sin bok om rebelltjejer över sig. ♡