#varensyster

Igår kom svärföräldrarna och passade barnen så jag kunde åka in till Gamla Stan för att gå på en av Centerkvinnornas Maktkvällar som denna gången handlade om mäns våld mot kvinnor. Gäster var Ulla Albért från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Elin Holmgren från Unizon samt riksdagsledamot Annika Qarlsson som är jämställdhetspolitisk talesman för Centerpartiet. Mycket information om vad de olika organisationerna jobbar med samt en hel del statistik. Väldigt starkt och intressant!

Som jag skrev i förra inlägget så har det blivit så tydligt att det kan inte fortsätta så här. Vi måste se en skillnad. De ojämnlika maktrelationerna mellan män och kvinnor måste upphöra! Steg ett är att öka medvetandet och jag kommer göra mitt bästa för att sprida det.

Idag vill jag visa Centerkvinnornas kampanj: Var en syster. Och oavsett vilken politisk tillhörighet ni har så rör dessa ämnen oss alla!!!

Vågar du se?
I Sverige mördas, enligt BRÅ, i snitt 13 kvinnor varje år av sin tidigare eller nuvarande partner. I flera fall då kvinnor mördats framgår det ofta i efterhand att den utsatta kvinnan gjort flera försök att anmäla förövaren utan att polisen lyckats läsa av situationen och identifiera behovet av stöd. Det är ett stort misslyckande att samhället inte kunnat se och förebygga det dödliga våldet.
Tillsammans kan vi våga uppmärksamma, se, lyssna och prataom det våld som kvinnor utsätts för. Gör det du med #varensyster

Vågar du lyssna till det andra inte hör?
Var tredje tjej i gymnasiet har utsatts för någon form av sexuellt övergrepp, och nära sex procent av unga tjejer upplever sig ofria i valet av partner. Trots det vet vi att få fall kommer till allmänhetens kännedom. Vi vet att många känner en rädsla för att berätta, och en rädsla att bli dåligt bemött av rättsväsendet. Att bli bemött med respekt av någon som kan och orkar lyssna är centralt för att den brottsutsatta skall känna sig bekväm med att berätta om det som skett.
Tillsammans kan vi våga uppmärksamma, se, lyssna och prata om det våld som kvinnor utsätts för. Gör det du med #varensyster

Vågar du knacka?
Siffrorna för anmäld misshandel och våldtäkt har ständigt ökat sedan 90-talet. Eftersom våldet sker i hemmen, bakom stängda dörrar, så krävs det något annat än de verktyg samhället har idag för att arbeta mot våld i nära relationer. Att våga knacka på hos grannen när vi hör att något inte verkar stämma, kan vara helt avgörande. Vi vill se mer #huskurage!
Tillsammans kan vi våga uppmärksamma, se, lyssna och prata om det våld som kvinnor utsätts för. Gör det du med #varensyster

Var en syster!
Vi vill uppmärksamma, se, lyssna och prata om det våld som kvinnor utsätts för, varje dag. Våldet får inte osynliggöras. Vill du också vara med och arbeta för ett samhälle fritt från våld? Då kan du bli medlem i Centerkvinnorna eller hjälpa oss sprida budskapet. #varensyster

#metoo

Vilken vecka det har varit. Såvida du inte bott under en sten den senaste veckan så har du sett hur #metoo kampanjen tagit över alla sociala medier. Modiga kvinnor har delat med sig av sina berättelser av övergrepp för att uppmärksamma just hur vanliga de är.

Det är fruktansvärt att inse bredden av problemen och vissa historier har det smärtat att läsa. Men samtidigt känner jag mig så jäkla peppad för att vi nu ser en förändring. Tillsammans är vi starka och nu förlorar mansgrisar, våldtäktsmän och sexister sina jobb till höger och vänster. Och ”helt vanliga män” rannsakar sig själva och börjar förstå vad de gjort för att bidra till den våldtäktskultur vi lever i. Lady Dahmer skrev så bra på sin blogg (som reaktion på en krönika en annan Anna skrivit):

Jag har nämligen, liksom Anna här, växt upp i en kultur som romantiserar just övergrepp. Som i filmen, litteraturen, modebranchen, reklamen, konsten men också på skolgården (han är ju kär i dig), i relationerna, på krogen (ta det som en komplimang) lär oss att mäns överordning är sexig, att det är hett och romantiskt att bli kysst trots protester, att det är en vacker kärlekshistoria att bli kär i sin våldtäktsman, kidnappare eller stalker, att om mannen bara är riktigt ihärdig så faller hon, att svartsjuka och våld är ett tecken på kärlek.
Som jag förklarat tidigare så tjänar ju patriarkatet på detta. Om vi genom en livstid av propaganda och hjärntvätt får flickor och kvinnor att se på övergrepp och våldtäkt som nåt sexigt, romantiskt, passionerat och om vi lär dem att tända på det så kommer motståndet vara så mycket mindre. Det är en del av det som inom feministiska kretsar kallas för våldtäktskultur.

Förutom att jag tagit del av andras berättelser så har jag såklart reflekterat över mitt liv och hur jag blivit utsatt. För vi har alla blivit det. Och visst har jag i min ungdom blivit övertalad av flera olika män (pojkar då) att göra saker som jag absolut inte ville men inte hade redskapen till att säga nej. Män på klubben har tagit för sig och jag har bara tänkt att sånt får man ta. Jag har även varit gift med en man i USA som både kontrollerade varje steg jag tog samt utnyttjade sin maktposition att kränka mig både psykiskt och fysiskt. När jag äntligen lämnade honom skrek han efter mig att jag bara var ett ”lousy lay”.

Och sån har min uppväxt varit. Som tjej har ens värde stått i hur pass knullbar man var. Inte förstod jag det då, men valen jag gjorde är så tydliga. Hur lite jag ansåg om mig själv. Vilket enormt behov av bekräftelse jag hade.

I många år stoppade jag fingrarna i halsen nästan dagligen för att kräkas upp vad jag stoppat i mig. Aldrig någonsin har jag sagt att jag led av bulimi (vilket jag idag förstår att jag gjorde), utan det var bara något jag använde mig för… att hålla mig smal? Vara åtrådd av män? För att hantera ångest? Jag vet faktiskt inte.

Vad jag vet är att jag aldrig såg mig själv ha något annat värde än mitt utseende. Jag spelade med på sexistiska skämt och spelade patriarkatet i händerna. Jag ifrågasatte till och med kvinnor som anklagade kända män för våldtäkt. Jag minns speciellt fallet med Kobe Bryant 2003 då han våldtog en kvinna som jobbade på hotellet han bodde på. -”Hon ville säkert bara ha uppmärksamhet!” sa jag. Så jävla vidrigt och jag SKÄMS över hur jag tänkte. Samtidigt hade jag ursäktat män som gjort liknande mot mig. Så skadad av våldtäktskulturen.

Men nu vet jag bättre. Mina barn kommer veta bättre. Vi jobbar redan på vikten av ”stopp min kropp” och att det inte någonsin är ok att kränka någon annan. Mina söner kommer få lära sig att stå nära sina känslor och min dotter att hon är så mycket mer än en söt tjej (här har jag dock mycket att jobba på!) och att hon och hennes åsikter är minst lika betydelsefulla som pojkarnas. Jag känner ett hopp inför våra barns framtid. Det här är en revolution. #metoo

Categories JAG

Ensamstående på deltid

Jag får mycket förståelse och medlidande för hur jobbigt det stundtals är att vara själv så mycket som jag är med tre barn i förskoleåldern. Och jag uppskattar verkligen den pepp och hyllning jag ofta får för att vara en supermamma.

Men vet ni vad det värsta är? Eller jo det är ju när nätterna är åt helvete och man aldrig får sova och då inte har någon som avlastar en. Men NÄST värsta? Det är ensamheten. Och det låter kanske sjukt för jag har ju tre barn som alla tar stor plats. Men socialt sett blir jag väldigt utesluten. På vardagar är det inga problem, men på helger när man nästan alltid är själv känns det så sjukt ensamt.

Hur många gånger får jag liksom inte frågan om när Linus är hemma och ”vi måste ses då!”. Så ibland känns det som mitt liv när Linus är borta bara är en transportsträcka. När andra längtar efter helgen så vill jag bara att den ska vara över. Så jäkla trist.

Obs kan såklart ha jättemysigt med bara barnen, men nu när dom är så beroende av mig heeela tiden så känns det mest som ett arbete där jag städar, lagar mat, tvättar, klär på, löser konflikter, torkar rumpor, fixar mellis etc hela dagarna lång. Jag hade liksom hellre suttit och haft högläsning, lagt pussel eller byggt lego med ungarna. Jag hoppas det kommer med att se blir lite äldre.

Slut på klagande. Hoppas ni har en trevlig helg iallafall!

Egentid med Ludde i torsdags. Så härligt!

Spretiga känslor

Vilken konstig dag alltså. Den började med att jag efter förskolelämningen hamnade i ett ordentligt gräl med vår byggchef. Han är oftast världens bästa, men han är inge vidare på att ta kritik och svarar gärna på ett nedlåtande sätt med härskartekniker. Och jag vet verkligen inget värre än när en man ska försöka förminska mig genom att tex skratta åt mina åsikter. Jag ser rött. Nu kan jag erkänna att jag blev oproportionerligt arg men det hade att göra med att han dessutom inte lät mig prata utan avbröt mig konstant. Så denna arga känsla har gnagt hela dagen. Tur Linus kommer hem imorgon och kan ta över kommunikationen. I’ve had it!

Sen fick jag veta om en otrohetsaffär som skakade mig ordentligt (inga som någonsin figurerar i min blogg) och blev påmind om att skenet bedrar. Jag kan ofta känna att min och min mans relation är så mycket sämre än alla andras och vi gör ju aldrig romantiska gester eller umgås på tu man hand, men ändå är det vi som står starka mitt i småbarnslivet och en saftig renovering. Kolla bara på Blondinbella och hennes man. Det var bara några månader innan deras skiljsmässa blev offentlig som hon beskrev dom som ett superpar. Allt man ser på sociala medier är verkligen inte hela sanningen.

Mitt i denna känslostorm lyckades jag iallafall måla huset! Det är ändå inte fy skam! Vi trodde ju att vi skulle behöva vänta tills våren, men så fick vi en supervarm dag med strålande solsken. Framsidan gjorde jag själv medan svärfar slet med att köra lass till tippen (hjälte!), och sen körde vi kortsidan upp till början av taket tillsammans. Mer panel sitter inte uppe än.

Imorgon eftermiddag verkar det bli fint väder igen så då kör jag fönsterfoder. Sen vill jag börja måla där inne. Statusen nu är att alla rum är spacklade och slipade, och Luddes och Filippas rum är grundmålade. Jag hade tänkt måla Luddes tak ikväll, men valde att vänta tills Linus kommit hem och tar snacket så inget blir fel…

Andas…

Bilden är tagen för några dagar sedan så innan vi målat. Idag hade jag såklart inte tanke på att ta någon bild!

LÖSS

Som om vi inte hade tillräckligt med besvär?

Jag har känt mig så sjukt korkad idag. Ludde och jag har ju haft problem med kliande hårbotten de senaste dagarna och självklart var det första vi kollade efter löss. Dock utan luskam. Info till alla lus-oskulder: MAN MÅSTE ANVÄNDA LUSKAM! Jag trodde det var som på husdjur att man såg dom tydligt. Men icke. De är typ genomskinliga och behövs nästan fångas upp i en kam för att upptäckas.

Svåra att se kombinerat med att jag har mina psoriasis problem som gjort att jag ofta haft klåda i hårbotten gjorde att jag drog som slutsats att detta inte var löss. Fasiken förskolan kollade ju också och såg inget.

Men vi hade fel. Ludde hade löss. Och jag. Och Casper och Filippa.

Jag har aldrig känt mig så smutsig. Jag tycker redan det är apjobbigt att bo i en renovering och ständigt ha byggdamm och sågspån ÖVERALLT men det här tog ändå priset. Fy fan.

Anledningen till att jag upptäckte det var för jag skulle klippa Ludde efter veckor av tjat (bildbevis kommer) och när jag kör med trimmern hoppade en upp. Och sen en till. Och en till…

Egentligen skulle vi på Förskolans städdag, men det fanns ju ingen chans att vi skulle åka dit nu. Nej jag meddelade alla i vår whatsapp chat att Familjen Liljeqvist har huvudlöss och satte sen Filippa och Ludde framför filmen ”Du är inte klok Madicken” och drog till apoteket med Casper. Vi valde ett familjepaket med spray och kam, köpte ett par tröstpresenter till barnen och åkte sen hem.

Först sprayade jag allas hår ordentligt. Filippas och framförallt mitt var ju de svåra. Sen väntade vi en timme och schamponerade sen alla i vanligt babyschampoo upprepade gånger. Sen började kammandet. Örk! Alla visade det ju sig var drabbade. Och nog mest jag.

I 3 timmar höll vi på och det var då inte enkelt med tre barn som inte var jättesugna på att bli luskammade samtidigt som jag skulle behandla mig själv. Jag kan erkänna att jag bröt ihop ett antal gånger.

När allt väl var över drog vi över till förskolekompisar som hade äppelkakefest. Så skönt att komma hemifrån och GOTT! Speciellt då klockan var 14.30 och jag hade inte ätit en tugga hela dagen. Barnen lekte och jag drack kaffe med vänner. Trevligt!

Väl hemma tyckte både jag och Ludde det kliade igen så vi körde luskam på alla ytterligare en gång. Barnen var helt fria från både löss och ägg men jag… Jag kör round 2 nu. Fy fan.

Ta tillbaks lunchvilan

Fy farao vilken hemsk natt vi hade! Imorse stod det 4 tomma vällingflaskor på sängbordet. Och det är ju inte som den tiden man ammade flera gånger per natt men kunde somna om direkt igen (även om det också var kämpigt). Nu tar det ofta minst en timme för mig att somna om, och som igår natt så lyckades jag alltid nästan somna precis när Casper vaknade igen. Tortyr.

Eftersom vi har huset fullt av hantverkare så har jag inte varit bekväm att vila mitt på dagen, men idag var jag bara tvungen. Och halleluja!!! Vaknade helt snurrig och tog en lång dusch och kände mig sen som en ny människa. Kvällen har gått relativt smärtfritt och barnen somnade utan bråk. Vilken grej! Kanske ska tillbaka lunchvilan?

Huset ♡ Efter imorgon vet jag hur mycket är kvar att göra men gissar det blir en hel del. En av hantverkarna skadade handen idag och fick åka till akuten och sy 7 stygn så chefen blev borta hela dagen. Men nu kan denna killen förmodligen bara måla (han blev såklart erbjuden att åka hem till Polen men ville fortsätta jobba) vilket innebär att han nog kommer hänga här istället för att åka iväg på det andra projektet de har. Vi får se.

Ny övervåning: byggdag 11

Det visar sig att jag var alldeles för optimistisk när jag sa att allt ska vara klart på fredag. Det var ett missförstånd från mig och byggarna menade bara att de åker efter fredag till annat bygge. Men de kommer fortsätta nästa vecka parallellt med andra byggen. Ibland önskar man sig de inte var så jäkla noggranna och kunde fuska lite… Men så vet jag ju att skynda långsamt är det bästa.

Så idag har de fortsatt med gipsskivor och börjat spackla. Imorgon spackla hela dagen och slipa. Jag hade velat börja måla efter hand, men de säger att allt byggdamm måste vara borta först så all spackling och slipning ska vara klar först. Dock hoppas jag att vädret tillåter att jag målar utomhus.

Bilder tagna vid 11 idag.

Filippas

Caspers

Vårt (hopklipp av två bilder)

Ja det var ju tråkiga besked idag och jag känner mig ganska uppgiven. Ludde och jag lider av den torra luften fylld av byggdamm och vi kliar konstant vilket gör det svårt att sova. Jag har tvättat alla sängkläder och smörjt in oss med babyolja. Hoppas det hjälper! De andra i familjen är oberörda.

En god nyhet fick jag idag när jag skulle köpa Luddes vägg- och takfärg på färghandeln. Jag skulle ju ”blanda” två färger då den enda Lady mineral nyans var mörkare än jag önskade. Men så fick jag veta att de precis släppt en massa nya kulörer och en är perfekt! Så Lady Mineral Blåis blir det! Kommer bli så vackert.

Ny övervåning: byggdag 10

Usch idag har varit en jobbig dag för mig. Inget har gått fel och allt rullar på bra med bygget, men trots det har jag gått omkring med en massa ågren och stress i kroppen. Redan på fredag ska övervåningen vara klar då byggarna ska vidare på annat projekt. Om allt inte blir klart får Linus och jag försöka färdigställa och i värsta fall får byggarna komma tillbaka senare.

Men allt går supersnabbt och smidigt däruppe så jag tror inte det blir något problem. Vad som gör att jag känner mig orolig nu har nog mer att göra med om det blir bra eller inte. Jag har gjort alla val själv samt ritat både utsida och insida. ALL design utvändigt och invändigt har jag gjort. Om det inte blir bra så är jag ansvarig. Jag kan inte skylla på någon annan. Pressen…

Förlåt jag behövde bara få skriva av mig om mina känslor och vet förstås att det är ett lyxproblem.

Jag fotade där uppe innan lunch så de har jobbat 8 timmar sen bilderna och jag tror nog gips är uppe överallt nu (orkar inte gå upp…). Imorgon ska den värdelösa firman som lagt värmeslingorna (yes kommer hänga ut dom sen) färdigställa och de andra spackla spackla spackla…

Luddes rum som saknar värmeslingor men har gips.

Filippas

Allrum/teverum (teven ska sitta på väggen till höger och soffan längs med vänstra väggen.

Caspers

Och mitt (vårt) som är större än det ser ut på bilden. Det finns ju ett fönster rakt framsom ej kom med. Blir alltid stressad av att fota när dom jobbar!

Så snälla skicka mig lite pepp. Jag behöver det! ♡

Ny övervåning: byggdag 1-9

I fredags kom byggarna tillbaka och nu för att göra rummen på övervåningen. Och sen dom kom har de isolerat, plastat in, reglat upp tak och väggar, dragit el, satt osb skivor överallt och nu börjat med att sätta gipsskivor. Eftersom utrymmet inte är så stort och de jobbar alla timmar med solljus så är det svårt att fota. Vet inte heller hur intressant det är? Men här har ni planritningen så ni förstår bättre hur våningen planeras.

Nordväst är Filippas rum, nordöst Luddes, sydväst Caspers och sydost MITT! Kuporna är lite större än på ritningen då yttermåtten blev innermåtten. Kvadratmeter noteringarna är helt fel också. Filippas och Luddes är samma storlek och Caspers och vårt är större skillnad i storlek.

Förutom att insidan görs så sätter Linus panel tillsammans med sin pappa och en av byggarna. Framsidan är klar och de har börjat med södra kortsidan. Jag har dock inte fotat idag då det har regnat

Det blir så fint! Om ett par dagar kan vi börja måla. Äntligen! Mitt sovrum blir denna (är mer färg än detta provet):

Luddes målas i två färger. Först vanlig i denna:

Sen tunt lager av denna kalkfärg:

Caspers rum skulle ha en fondvägg men jag har insett att det inte blir så mycket väggyta så funderar på att sätta tapeten på snedtaket istället. Får se.

Filippas rum blir vitmålat med prickar gjorda av dekorplats. Lite såhär:

Ja, snart ska ni få se bilder på vad som hänt där uppe!

Categories JAG

Totti 11 år 8 månader

Ja ni. Varje vecka till vi får med Totti är en vinst. I förrgår och igår tänkte jag att detta kanske skulle bli sista helgen för Totti. Han kräktes i soffan och låg sen bara kvar och var ledsen. Maten lät han bli och han vankade sen omkring i huset och la sig ner på olika platser.

Men så igårkväll piggnade han till och var plötsligt sig själv igen! Busade på soffan och skuttade runt. Så himla härligt! Han hade nog bara ätit något som fått honom ur fas.

Nu är min lillebror med sambo och son här hälsar på så Totti är extra glad. Dessvärre verkar Stockholm bjuda på kasst väder imorgon så vi får se vad vi hittar på. Hade varit mysigt om vi kunde inkludera Totten.

Älskade skrutten sover alltid på soffan nu och kuddarna flyger omkring när han börjar bädda. Det har hänt flera gånger att när vi vaknar på morgonen så ligger alla soffkuddarna på golvet. Jag hoppas att få fortsätta plocka upp kuddarna länge till.