Välkommen måndag! Ny vecka, nya tag! För jag ska vara ärlig, den gångna veckan har inte varit enkel. Linus har börjat med ett nytt schema där han jobbar en vecka (i Italien), och sen ledig en vecka. När vi väl kommer in i våra rutiner kommer det säkert bli toppen, men just nu har den där veckan själv med två barn under tre år och 5 hundar känts jävligt kämpig.
Jag känner inte igen mig själv och mitt tålamod har verkligen försvunnit och saker som inte borde göra mig arg eller stressad får mig att helt tappa fattningen och skrika på både barn och hundar. Sen skäms jag alltid och ber tusen gånger om ursäkt och känner mig som världens sämsta mamma/matte (det är Totti som får utskällningarna, inte Birgit eller valparna så om ni som ska ha valpisarna läser detta ska ni inte vara oroliga!).
Linus har förstått att jag behöver ett break och när han kom hem från Italien igår så lastade han bilen med ungarna och åkte ut med dom på landet så jag fick vara själv (med hundarna). Efter han åkt skulle jag värma upp mat till mig i micron, men när jag tog ut grytan spillde jag ut den heta vätskan över mina händer och brände fingrarna ganska rejält. Jag började gråta av smärta, men gråten eskalerade och handlade inte längre om min hand men utav utmattning. Det fanns ingen hejd på tårarna och jag låg på köksgolvet och fulgrät tills jag inte hade mer tårar kvar. När jag var mitt uppe i det kändes det som jag aldrig någonsin skulle kunna sluta gråta, men när jag väl var färdig kändes det både renande och stärkande.
När jag var klar tog jag hundarna på en promenad i det fina vädret och det kändes så skönt att få frisk luft i lungorna. Väl hemma bestämde jag mig för att bara göra sånt som jag ville. Dvs inte städa eller vika tvätt och inte jobba. Nej, istället parkerade jag mig på soffan med mat, ostbågar och överblivna brownies från helgen och satte på filmen som är mitt allra största Guilty Pleasure: Twilight. Den sista i sagan, Breaking Dawn part 2 blev det och jag bara njöt. Helt underbart.
Nu är jag nyduschad och relativt pigg (förutom att Birgit väckt mig sjutusen gånger under natten då jag försöker vänja av henne från att sova med valpisarna) och mår ca en miljon gånger bättre. Jag behöver inte åka på resor eller till SPA för att återhämta energi, jag behöver bara få vara själv ibland. Och ikväll kommer familjen hem och jag får krama och pussa på barnen med en ny och sann glädje. För hur jobbigt jag än tycker (ensamstående) mammarollen kan vara så är ju mina barn det bästa och finaste jag har.
I torsdags åkte Filippa och jag in till city för att titta på körsbärsträden i Kungsan och göra ett besök på Svenskt Tenn. Filippa tyckte det var superspännande, men för mig var det mest en stressig utflykt. Detta har ju varit MIN stad, men nu känner jag mig verkligen som en förortsmamma och turist. Så himla fånigt, men sant. Nästa gång får det bli utan barnvagn så jag kan låtsas att jag är ung och fri igen. 😉
annatotti 
Du gör det bra du, och bjuder på mat mitt i allt det där. Vi har alla sådana dagar och perioder, bara att hålla ut och så vips så är det bättre om några veckor!! Hälsar den mor som grät två gånger inatt och nu dopar mig med ostmackor :)Kram
Om jag inte bjuder över folk får jag ju panik! Ses i veckan? KRAM
Jamen va trevligt det låter att få göra preciiiiis det man vill just för stunden!å du har rätt i att det inte alls behöver vara weekend på lyxigt spa.tack för att du delar med dej av din verklighet!!det är uppskattat;-)
Tack för att du säger det! Är så klart kul när andra kan få glädje av det jag skriver. ❤
Vad fint av dig att du delar med dig även av de svåra stunderna ❤ förstår dig och kan. inte. fatta. hur du pallar! Jag behöver verkligen tiden i skolan för att få vila från allt hemma… Nu har det dock blivit för lite hemmatid, men jag kände att det var så skönt just när jag började skolan igen i höstas. MÅNGA KRAMAR.
Tack Sofie! Visst är det viktigt med en balans. Kram på dig!