Resa själv med tre barn

Jag tycker det är så ofantligt jobbigt att skriva detta inlägget men jag måste ju skriva något. Anledningen att det är så jobbigt är för att jag skäms för att jag inte mentalt grejade det. Att jag helt tappade fattningen inför mina barn. Jag orkar verkligen inte gå in alltför detaljerat på vad som hände, men ni får den korta versionen.

För att överhuvudtaget kunna åka en vecka på semester till Turkiet så innebar det A) vi fick flyga från Jönköping (vi ville inte ha mellanlandning i Istanbul) och B) jag skulle få flyga hem själv med barnen då Linus fick åka direkt till London. Detta var såklart inte optimalt, men det var liksom det eller ingen resa, och jag var ju förberedd. Och allt gick bra. Fram till Norrköping där vi blev stillasittande på en avstängd E4.

Resan började klockan 9 då vi blev upphämtade av en taxibuss utanför lägenheten. När man är ute och reser måste man dessvärre ibland kompromissa med sina vanliga säkerhetskrav, och denna gången fick Casper sitta i en framåtvänd barnstol, Filippa på bälteskudde och Ludde utan varken barnstol eller kudde. Men chauffören körde jättelugnt (inte en självklarhet i Turkiet) och det var ju en mindre buss, så jag kände ändå mig trygg.

När vi kom fram till flygplatsen så fick vi först gå igenom en säkerhetskontroll innan vi ens kommit till incheckningen. Barnen fick hoppa ur vagnen, plattor etc tas ur väskor och allt fick scannas. Stressigt men alla tre barnen samarbetade. Sen checkade vi in men hade inget bagage att lämna in. Jag hade en ryggsäck och en skötväska, och Ludde sin rygga. That’s it. Och så vagnen, men den tog vi till gaten. Så fick vi stå i kö och gå igenom ytterligare en stressig säkerhetskontroll följt av en ännu längre kö och passkontroll. Casper började vid detta laget tröttna, men det funkade ändå med hjälp av majskrokar.

Väl på flygplanet somnade Casper och Filippa nästan direkt, vilket gjorde att jag blev helt låst. Ludde fick in sin mat och då jag satt två säten bort med en sovande bebis i famnen fick han greja allting själv. Tyvärr hjälpte flygvärdinnorna på Ving (Thomas Cook) inte till alls och även om dom var trevliga så frågade dom inte mig en endaste gång under resan om jag behövde hjälp med något. Man kan ju tycka att när dom ser en mamma med 3 barn så borde dom åtminstone erbjuda assistans. Vilket fall, Ludde spillde tex ut hela sin juice över sig och jag var tvungen att lugnt och stilla berätta för honom vad han behövde göra. Det fanns liksom inte något utrymme för att få panik.

Hela flygresan gick bra. Mycket spring på toaletten med Caspers bajsblöjor, Ludde som förstås behöver assistans, och Filippa som var rädd för flyplanstoaletten men behövde gå. Men utöver det och lite fläckar här och där så gick det faktiskt bra! Jag var väldigt stolt över mina barn som satt stilla och aldrig skrek eller bråkade. Dom fick faktiskt beröm av flera passagerare runt omkring oss. Stolt mamma.

Så landade vi på Jönköpings flygplats och fick stå länge i kön till passkontrollen. Två tunga väskor som hängde på mig plus Casper i famnen (bärselen hade blivit kvar i vagnens varukorg). Och två barn med massa spring i benen. Jag trodde jag skulle gå isönder.

Väl i bilen kände jag en sån enorm seger och nu skulle vi ”bara” köra de 3,5 timmarna hem. Faktum är att det var så mycket uppbyggd stress som släppte då att jag började gråta lite. Jag var så nöjd med dagen! Och vi ville bara hem hem hem! Titta på Rebecka på Idol och njuta av vår soffa och våra sängar. Men så fastnade vi i köerna på E4:an och allt bara brast inom mig. Och när det brast för mig så följde barnen efter och vi satt alla 4 och grät högt.

Nu vill jag inte gå in mer på det för det gör ont i hjärtat att tänka tillbaka, men jag kan säga följande: Jag skulle absolut flyga själv igen med min barnaskara. Jag tänker dock aldrig igen flyga från Jönköping. Och mina barn fick presenter av mig för att de var så duktiga. Och för att jag hade dåligt samvete hehe.

Så nu vet ni. Frågor på det???😀


Barnen sitter inte säkert enligt svensk standard, men definitivt enligt turkisk…

Krasslig kille och inställt galej

Det är inte ofta vi har barnvakt. Faktiskt är de enda gångerna varken jag eller Linus sovit med barnen varit vår bröllopsnatt samt när vi varit på bb! Ludde har alltid varit lite svårt på nätterna och då han inte har en jättenära kontakt med någon annan än oss så har vi inte velat ”lämna bort honom” mer än nödvändigt.

Men ikväll skulle Filippa och Ludde sova hos faster Hanna så Linus och jag kunde gå på kräftskiva. Barnen har varit så taggade och längtat till lördag. Jag lämnade av dom vid 15.30 och Ludde som slumrat till i bilen klagade på att han frös när vi skulle säga hej då. Jag svarade att det bara var för att han var nyvaken och åkte hem med Casper. En halvtimme efter att jag kommit hem ringer Hanna och berättar att Ludde är jättevarm och förmodligen har feber. Suck.

Så jag åker tillbaka och tur är det för nu var han riktigt hängig och jag mätte en feber på 39,7 grader. Stackars liten!

Filippa fick stanna kvar själv men jag tog med mig grabbarna hem och svängde inom mcdonalds och köpte två happy meals med coca cola(!!!) och Ludde fick två nya pokemons i kartongerna. Han åt inget men drack lite cola åtminstone vilket gjorde att han piggnade till lite. 

Linus landade på Arlanda halv nio och fick ta en taxi till kräftskivan och sover sen över där. Det fanns ingen anledning till att han också skulle missa festen och det var trots allt hans barndomskompisar. Imorgon åker vi och hämtar hem både pappan och Flippis och jag hoppas Ludde tillfrisknat. Han har förut fått feber när han inte fått sova ordentligt så hoppas det bara har med utmattning att göra och går över när vi får pyssla om honom.

Och vuxenfester lär det väl bli fler av! Hoppas bara mannen håller vad han lovar och inte kör för hårt. Det finns tre barn som längtar så efter sin pappa och vill leka med honom imorgon!

Älskade lilla barn

Färdig med amning!

Ja, nu har jag för evigt lämnat en väldigt speciell och viktig del av mitt liv bakom mig. Jag kommer aldrig amma igen. Alltså herregud vad märkligt det känns men samtidigt skönt. Jag trodde aldrig det skulle gå så enkelt att sluta, men ”hepp” så var det över.

Jag gjorde ju ett rätt så detaljerat inlägg om hur jag började trappa ner amningen, och efter jag var nere på 3 stunder om dagen så gick det ganska snabbt att plocka bort tillfällena en efter en tills jag insåg att jag var klar. Sista gången jag ammade var faktiskt morgonen innan vi åkte till Turkiet. Sista gången jag ammade Ludde var morgonen innan vi åkte till Thailand så det kändes passande.

MEN, det har gått över en vecka sen sista amningen och mina bröst är fortfarande välfyllda och ömma. Dom spänner inte, men de känns knöliga. När försvinner det? En av de saker jag ogillat med amning har varit hur känsliga brösten varit, så att dom nu är ännu mer ömtåliga känns inte ok. Ikväll när Filippa var övertrött och arg skallade hon mig på ena tutten och nu har jag ont. Snälla säg att det går över fort! 

No more…

Hemma!

Herregud vilken dag det var igår. Jag vet inte ens om jag är redo att berätta om resan för jag vill bara gråta. Imorse när vi dundrade in på förskolan klockan 9.16 och missat Luddes grupp som skulle gå på skogsmulle klockan 9.15 höll det på att brista för mig. Vi gick upp 8.40 (kom i säng efter 23 igår) och på 30 minuter hade jag lyckats fixa frulle till alla, lagat lunch matsäck till Ludde och packat hans rygga, klätt alla och tvättat bajsblöja. Så att snubbla på målsnöret blev för mycket bara. 

Men som tur var stod hela mullegruppen vid bakre grinden på förskolan och Ludde kunde slutas upp med de andra. Sen fick jag en välbehövd kram av en av förskolelärarna. Jisses.

Nu sitter jag inne i badrummet med en Casper som är  väldigt nöjd över att vara hemma bland alla leksaker som tex Babba. Senare måste vi åka och handla dels något att grilla på förskolans grillkväll och dels Nestlés ”gamla” välling. Berättar mer om det sen…

Ett inlägg om resan får alltså vänta. Om jag orkar…

Sista kvällen 

Veckan har gått fort och imorgon bitti är det dags för oss att åka hem. Linus åkte direkt till London i går, så nu har jag en lång resa framför mig med 3 barn på egen hand. Transfer i 2 timmar till flygplatsen, sen nästan 4 timmar flyg till Jönköping, och slutligen 3,5 timmar bilfärd till Viby (Stockholm). Galet, ja, men det var liksom dealen om vi skulle kunna åka hit. Håll tummarna för oss att vi klarar oss utan allt för många kriser och sammanbrott! 😅

Finaste syskonen sover nu på rad

Casper 10 månader

Jag är så sinnessjukt trött, men måste göra ett snabbt inlägg på Caspers 19 månadersdag. Ni vet hur man brukar säga stoppa tiden? Nej nu får den gärna gå snabbare. Fasen mellan bebis och småbarn tycker jag är jobbig. Antingen vill jag ha en liten bebbe, eller en unge som kan gå och kommunicera på något annat sätt än att bara skrika och slänga med huvudet när de är förbannade…

Här är vi iallafall nu. Han…

… väger 10.5 kg och är 76 cm lång. Vi var på läkarbesök förra veckan och då frågade hon om Casper kunde stå mot något vilket han förstås gör och om han använder pincettgreppet som han också gör.

… har slutat amma!!!! Helt galet. Mer om hur allt kom sig när vi är hemma igen.

… sover mycket bättre på natten nu och brukar vakna vid 2 men somnar om med lite klapp på ryggen och vill sen ha välling vid 6-7. Då somnar han ibland om igen, men oftast är det morgon.

… sover oftare lite längre pass nu på dagen, men inte alltid. Helst i en rullande vagn.

… har gått 3 steg som mest och tycker det är kul att öva. Annars gillar han fortfarande mest att krypa. 

… slår huvudet i golvet när han är missnöjd precis som storebror gjorde. Så enerverande.

… säger en del som mamma, babba, titta mm men oklart vad allt betyder.

fortfarande inga tänder…

… är helt galen i maskiner och bilar och hjul i alla former. 

… gillar även fåglar och insekter och kan studera dom lääänge. 

Vill ni läsa om Ludde 10 månader gör ni det här och Filippa här.

Hektiska dagar och dåliga rutiner 

Om det är något vi lär oss på denna ”semestern-före-semestern” så är det att vi kan inte släppa på rutinerna helt! Vi lägger oss alldeles för sent och barnen äter på konstiga tider och massa onyttigt. Dessutom är vi hela tiden lite stressade och det känns inte som vi hinner med något.

Samtidigt har vi förstås det underbart här i Turkiet och njuter av värme och bad. Men jag får visa upp resan efter vi kommit hem istället. För nu irrar vi mest runt hela dagarna och vårt internet funkar för dåligt för att ladda upp bilder från min Canon.